Håll tummarna med mig

Jag är förkyld. Och de senaste 15 åren har det inneburit luftvägsproblem för mig. Alltid. Samma sak varje gång. Den här gången är det annorlunda. Eftersom jag nästan aldrig hostar nu för tiden, sedan jag började med min kost med riktigt fett och lite kolhydrater, har hostan fasat ut sig själv. Ja det har helt klart ett samband. Bara det! Tänk då så mycket annat som påverkas i kroppen utan att man vet om det. Som kan finnas där länge innan man märker det. Och inflammationstillstånd som kan finnas överallt. Om ni minns så påbörjade jag en annan kost just med tanke på mina luftvägar. Nu är jag lite hängig, halsen svider och jag har haft feber. Håll tummarna med mig att hostan håller sig borta. Tänk vilket genombrott för mig!

Gästfrihet och balans

Varit på yogakurs i helgen. I Tyskland. Och allt var helt enkelt så där underbart toppen som det är ibland. Alla pass klockrena. Och jag orkar. Och jag var där med min dotter. MEN. Maten. Maten. Maten. De flesta jag tränar med är vegetarianer och som för många innebär att de äter mycket kolhydrater. Något som jag inte mår bra på. Jag vet att jag skrivit om det tidigare, det där med att inte äta för andras skull. Men när det inte finns något alternativ. Och när man är gäst. Det är inte bara att låta bli att äta. Så jag har ätit. Det har smakat bra. Men tyngden i kroppen. Den vill jag inte ha. Den lätt svullna magen. Den vill jag inte ha. Jag vill ha en kropp som känns lätt och stark. En kropp som inte är rädd för fett i maten, naturligt fett utan tillsatser. En kropp som äter mycket grönsaker men inget bröd. Så jag har "fuskat" och ätit det jag inte mått bra på. Inget alarmerande, bara så att jag än en gång har befäst vad just jag mår bäst på. Men gästfriheten har varit fantastisk, det är också en slags föda och den tar jag in i mitt hjärta. Det andra - kolhydraterna, minimerar jag igen. Hur har du det med din träning och din mat? Känner du vad du mår bäst på?

Nuet och djupandning med en ettåring

För ett år sedan packade jag väskan för en yogahelg i London. Och väl på Stansted express in mot storstaden fick jag sms om att mitt barnbarn kommit till världen! Allt ställdes på ända inombords. På en mängd sätt. Hon kom lite för tidigt. Och ja, det var ganska dramatiskt. Och nu känns det som hon alltid funnits. Imorgon fyller hon ett år. Och vi ska fira förstås. För en vecka sedan var jag barnvakt hos henne. Det var bara vi två. Hon hade varit på semester och var strålande glad över att vara hemma. Tänk så lite stimulans ett litet barn behöver egentligen. Vi leker med små rörelser, små saker. Hon tittar uppmärksamt på allt, vänder och vrider. När hon börjar bli lite trött så ligger vi på hennes föräldrars säng och jag sjunger. Hon följer varje rörelse så enormt uppmärksamt att det här med att finnas i nuet blir ännu klarare för mig. Hur närvarande vi är som barn och hur svårt vi har att återvända dit som vuxna. Hon är trött och ögonen blinkar och blinkar. Samtidigt vill hon inte sova. Jag forcerar inget. Sjunger och leker med lite handrörelser. Och så andas jag. Djupa andetag. Yogaandning. Ujjjayi. Hon stannar upp och tittar på mig i flera minuter. Så lägger hon sig ner och somnar! Direkt. Det händer gång på gång när jag djupandas med henne och det är nästan magiskt. Hon sover tungt och jag känner att jag är i mitt nu. Med en liten ettåring ♥  Imorgon blir det kalas!

Jet lag

Där jag jobbar finns en sömnforskare. Enligt henne ska man aldrig sova längre än 2 timmar mer än vad man gör i vanliga fall när man har ledigt. Kroppen förstår inte om man sover för länge och man kan få ett tillstånd som liknar jet lag i kroppen. Det förklarar en hel del för mig. Klargör. Så brukar du gå upp klockan sex i vanliga fall är det bra om du inte sover längre än till klockan åtta när du har sovmorgon. Det kändes lite snopet, men jag är beredd att testa i helgen, för att få en normalare vecka nästa vecka. För den här tröttheten, den vill jag inte släpa runt på mer. Hur gör du?

Klokt från Naturligt snygg

Hon säger det så bra

http://www.naturligtsnygg.se/?p=26049