söndag 30 december 2012

Det där med socker och frukt

Det där med socker. Och frukt. Och att det inte spelar någon roll varifrån sockret kommer för att det ska trigga igång saker i din kropp. Jag har köpt det. Jag har sålt det. Jag har velat. Hit och dit. Låtit bli frukt hemma. Jag åt väldigt mycket frukt innan jag startade med lågkolhydratkost. Sedan slutade jag helt. Och nu när jag är i ett land där alla goda frukter växer så äter jag frukt. En liten skål fruktsallad varje morgon med mango, papaya, ananas och melon med liten färskriven kokos på toppen. Och det är gott men har inte triggat något som helst sötsug i mig. Ännu. Jag kan tycka att det är crazy när jag är hemma i Sverige och frukten har färdats så långt för att jag ska kunna köpa den. Om jag inte håller mig till det som växer hemma på mina egna träd. Och kanske är det helt enkelt så jag kommer att äta frukt framöver? Äta plommon, äpplen och päron. Och ingen importfrukt. Förutom när jag är där importfrukten växer. Jag testar mig fram. Tycker att Cecilia Folkesson skriver så bra om det hela. Hur gör du?

lördag 29 december 2012

Trodde alla visste

På flyget ner till Indien hör jag en ung kille klaga på en hel del på planet. Men droppen är ändå när han kräver att få sitt smörpaket utbytt till Becel, margarin! Jag tycker nästan synd om honom. Att han tror att han gör ett smart val. Trodde de flesta visste vid det här laget att margarin, det är verkligen inget som din kropp vill ha. Smör däremot. Ojoj.

tisdag 25 december 2012

Trial and error

Kan man bli hög på julmust? Nästan. Om du frågar mig. Jag drack några glas julmust igår. Och svällde upp. Förstås. Mådde illa. Kände en beläggning på tänderna. Nej. Det var inte riktigt värt det. Och ja jag vet. Jag skulle inte. Men blev lite sugen på att testa. Och jag provar mig igenom min första jul på lågkolhydratkost. Jag gjorde till och med ris á la Malta på keso som hade legat i en lag av apelsinsaft, kanelstång och vaniljpulver över natten. Och sedan blandades det hela med vispad grädde och apelsiner. SÅ gott. Jag behöver inte så mycket mer. Egentligen. Men ibland måste jag övertyga mig själv. Trial and error. Det är så jag funkar. Och julmusten är definitivt inte något jag behöver.  Trots allt så mådde jag riktigt illa av det. Och blev högoktanig. Jag testar vidare. Trial and error.

söndag 23 december 2012

Inget kolhydratpåslag

Idag så här den skälvande dan före dan ska jag ge mig i kast med julgodis. Jag ska göra på ett för mig nytt sätt. Chokladtryffel utan socker och andra små bakverk. Det är spännande och samtidigt både utmanade och stimulerande att baka och fixa utan det vita, varken vetemjölet eller sockret. Och det går bra. Fina råvaror. Det brukar bli gott. Nu ska jag gå vidare och testa lite juligare saker. Önskar dig en skön jul med god mat och gotter, inte för mycket, men lagat av riktiga råvaror och som sagt med ett så litet kolhydratpåslag som möjligt!

onsdag 19 december 2012

Hos tandläkaren

Och så nästa steg i det här med hälsan och lågkolhydratkosten. Jag har alltid haft mycket tandsten, så mycket att en del tandhygienister har tyckt att jag bör gå två gånger om året för att ta bort det. Nu hade min tandhygienist slutat så det har till och med gått 1.5 år sedan jag såg någon för det ändamålet. Var däremot hos tandläkaren härom dagen. Jahaja, hon säger att det är väldigt LITE tandsten, det kan du vänta med att ta bort. Oj, hade jag gjort någon typ av förändring när det gäller min munhälsa? Nej, jag borstar och petar med stickor. Som tidigare. Har jag gjort någon förändring i min kost? Ja. Socker och andra kolhydrater går bort. Och där kom ännu en del att ta till sig för att må bra. Helt enkelt. För att slippa pålagringarna på alla möjliga ställen i kroppen. För jag är säker, det beror på att jag tagit bort det vita,farliga, söta. Gör det du också!

lördag 15 december 2012

Tar bort det också

Rödvin. Som jag gillat det. Tidigare i mitt liv. Nu har det gått flera år sedan jag drack rött vin. Jag har druckit vitt vin de få gånger jag druckit något de senaste åren. Men ibland kan jag bli sugen på det röda. På känslan som infinner sig. På julfesten fick jag tre små rödvinsflaskor i mitt paket. Vin med olika koppling till rim och film, som var festens tema. Egentligen  dricker jag inte rött. Men en gåva är en gåva tänkte jag. Igår kväll såg vi en film och tog lite vin. Jag drack två glas. Och kände mig nästintill berusad. Ingen skön känsla alls. Och än en gång inser jag att den här vägen jag slagit in på, den bara fortsätter, åt håll man kanske inte tänkt sig från början. Det här med yogan, allt som den för med sig. Men också. OCKSÅ. Det här att leva huvudsakligen utan socker och snabba kolhydrater. Det för också med sig sensationer i kroppen. Jag kände mig svullen. Direkt. I lederna och i kroppen. Märkligt. Men intressant. Och nej. Det där rödvinet, det är inte för mig längre. Inte ens som present. Vi är individuella och kanske passar det bra för någon annan. Nu vet jag också att det finns socker i en hel del av rödviner. Inget att vänta på. Ta bort det röda helt och hållet.

måndag 10 december 2012

Utan fikabröd

Den här tiden på året brukar jag mumsa. Godis. Choklad. Lussebullar. Allt sött och gott. I år är det annorlunda. Jag passerar stora pepparkakshjärtan i fikarummet. Jag går med lätta steg förbi en stor låda med julskumstomtar. Jag dricker mitt kaffe. På morgonen äter jag en lussebulle, bakad på kokosnötsmjöl utan socker. Att värma den och bre på tjockt med smör - det är riktigt riktigt gott! Och jag förvånas själv över att jag egentligen inte alls vill ha det som jag oftast ätit med förtjusning. Ändå gör sinnet en del krumsprång, vill koka knäck och äta ur chokladaskar. Men det är en tankebubbla. Kroppen vill inte ha. Vill. Inte. Ha. Tänk att sinnet alltid är det största att bemästra. Som också hela yogan handlar om. Just nu tittar jag ut på en glittrande, gnistrande vinterdag. Vackert vitt. Jag har druckit starkt kaffe. Utan fikabröd. Utan socker. Och jag mår fint. Hoppas du också gör det. Utan socker.

torsdag 6 december 2012

Sockrad plast

Julskum. Som jag gillat det. Som den sockerråtta jag är. Men sockret har ju minimerats i mitt liv. Trots det blir jag sugen på sött ibland. Nu har jag lärt mig att egentligen behöver jag fett när jag blir sugen på sött. Att jag någonstans programmerat om mig och att det tar tid för kroppen att hitta tillbaka. Ibland faller jag ändå för frestelsen. Och det är bara skräp jag är sugen på! Jag erkänner. Smågodis. Färgat och fyllt med e-nummer och annat vi inte vill ha i oss. Som jag inte vill ha i mig. Ändå köpte jag en påse med julskum när jag gick upp på mitt hotellrum i förrgår. För att mysa lite när jag skulle läsa min nya bok. Jag åt tre, sedan kände jag mig som jag ville kräkas. Det kändes som jag åt socker men i form av plast. Har du känt något liknande? Jag tror att tiden jobbar för mig, för oss. För när man undvikit det som inte är bra så kommer kvittot när man ändå äter det där. Som julskum. Tänk så många jag mumsat i mig genom åren och nu kunde jag bara äta några stycken och sedan känna hur dåligt det faktiskt är. Ibland är det bra att man gör sina felval. Det ger perspektiv. Vem vill äta sockrad plast? Egentligen.