Älskar att känna igen mig.I det som inte heller är så politiskt korrekt. Som när Cecilia Folkesson i sin blogg skriver att det är så mycket som handlar om mat. Och pratas om. När man vill fokusera på annat. Ja jag vet, när barnen är små, om man har barn, så blir det lätt så. Eftersom barn äter ofta :) Men nu när barnen är vuxna är det sådan frihet. Och jag gör precis som hon gör, jag kan öppna en makrillfiléburk eller tonfiskburk och så är kvällsmaten klar. Gör det ibland på jobbet men frågorna blir för många, jag drar mig lite för det. Men maten har för stort fokus idag. Alla dessa matlagsningsprogram och mattävlingar i allt från att baka en kaka till att svänga ihop en meny. Jag ser inte på något. Ja det kan vara inspiration. Men så många! Kanske vill vi hellre titta än göra? Jag vet bara att jag inte vill ha totalt fokus på maten hela tiden. Den är en del av att leva men inte mitt stora intresse. Hur tänker du?
Du är något på spåren. Igen. Känner likadant.
SvaraRaderaFör när det blir för laddat, för mycket och kokbokshögen svämmar över... ja, då blir jag alldeles matt. Samma sak när jag styr upp för mycket, sätter regler och menyer. Nej, jag lade ner mycket av dethär för någon månad sedan. Visst, jag planerar en del kring mat fortfarande, men det är för att jag vill ha bra mat i skafferiet hemma och inga konstigheter i det jag handlar hem. Men det stora maskineriet och det enorma informationsflödet stänger jag öronen för. Amen ;)
Skönt att höra att vi är fler. Amen!
SvaraRaderaHar tänkt precis som du. Allt handlar om mat. Får skuldkänslor när jag inte anstränger mig och ger barnen det nyttigaste nyttiga. För att jag inte har tid. För att jag inte har lust.
SvaraRaderaFör så himla kul tycker jag inte det är att laga mat. Så det så!
Kram
Exakt! Kram!
Radera