Något är märkligt, när ett barn fyller 35, då inser man att man är ganska långt från 35 själv, även om jag ofta känner mig som det ungefär, inuti. Men vilket kalas. Det var avocado- och tomatsallad, kantareller i gräddsås tillsammans med fint kött, stor Cesarsallad, potatisklyftor och fina ostar med fröknäcke. Alltså bara godsaker för en sådan som mig, för oss. Tog inte potatisen. Och brödet som fanns fångade inte ens mina ögon. MEN. Till dessert var det grädde och bär. Gott så. Men också en stor marsipantårta. Som jag tog av. Och återigen. För vem? Sockret levde rövare i mig trots att jag inte åt mycket. Kalas eller fest eller vardag. Det spelar ingen roll. Sockret är inte min kompis. Inget jag egentligen vill ha. Nu tar jag till mig det, en gång för alla. Hur gör du?
Mmmmm.... jag väljer i vilken form jag vill ha det. Hoppas över juicer, torkad frukt, marmelader, ris, pasta, potatis mm. Lever inte efter LCHF men har hittat mitt sätt att må bra. Äter mörk choklad och bakar alternativ kakor själv. Med mandelmjöl, bovetetmjöl sötar m banan, vanilj osv.
SvaraRaderaSockret är en bov till mycket! Söt smak finns ju i många andra former än raffinerat socker. När jag äter en "vanlig" kaka känns den bara söt och frätande. Vi vänjer/ avvänjer oss snabbt. Det är ett sockrigt samhälle som lockar. Fram för medvetna val! Kunskap och att lyssna in kroppens signaler.
Be Happy! :)
Jag mår bäst på strikt LCHF, men ibland faller jag till föga, främst handlar det om att jag ibland vill testa. Helt onödigt vet jag direkt :) Ibland handlar det om att jag inte vill verka oartig. Det är något jag jobbar på! Tack för dina rader!
Radera