Vår vistelse i ayurvedaland börjar närma sig sitt slut. Tidigt torsdag morgon reser vi hem. Med vemod inuti för att lämna den här platsen. Med glädje för att möta allt hemma igen. Det enda jag inte kommer att sakna är maten. Indisk mat är god. G O D. Ayurvedisk mat är inte riktigt lika god. Efter några veckor med den kosten är jag ännu mer sugen på fett. Riktigt fett. Jag är redan trött på frukt. Inget mer socker den vägen. Men med vegetarisk mat kommer kolhydraterna. Svårt att undvika i ett land där osten är jättedyr. Vill inte ha kolhydrater i den mängd som det blir. Märker att jag blir hungrig, sådär svajigt hungrig som jag aldrig blir på lågkolhydratkost. OCH. Sockersuget börjar göra sig påmint. Som ett brev på posten. För mig är allt ännu ett kvitto på att det senaste årets LCHF-ätande är rätt för min person. För min kropp. Jag äter dessutom mindre hemma än här. Men det går ju att modifiera på hemmaplan också. Det är ju inte direkt så att jag vräker i mig kött. Fisk och skaldjur har jag svårt för, dels rent miljömässigt och att vissa arter är på väg att försvinna. Men också för att skaldjur tillhör spindelsläktet och jag har helt enkelt svårt att äta det, kan inte förmå mig längre. Men protein i form av ekologiskt kött, vilt och annat som känns bra att äta, det vill jag ha. Det behöver jag. Min doktor här säger också att jag kan äta vad jag vill, dricka vad jag vill, för just mig har han inga restriktioner. Det är bara jag själv som känner vad jag behöver. När jag väl är hemma igen. Men just nu njuter jag de sista dagarna av att vara här och äter ödmjukt det jag blir serverad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar