Hemma. Vilket skönt ord det är. Med allt i bagaget att ta hand om. Men främst känner jag mig stark. Och jag längtar efter min mat. MIN mat. Som det passar för mig att äta. För oss. För faktum är att alla i familjen mår bättre med lågkolhydratkost. Trots att vi är så olika individer i olika åldrar med olika liv och träning. Det är ganska fantastiskt. Mest längtar jag efter grönsaksgratänger med riktigt fett till. Stora portioner med grönsaker och ett bra protein. Men man kan ju inte äta mycket fett och samtidigt kolhydrater. Men för min del är det snarast så att det är skönt att dra ner på kolhydraterna igen. Ute är det minus 14 grader idag. Vindstilla. Vi går en långpromenad. Själen och kroppen har inte landat ännu men nötter och grönt te gör eftermiddagen energirik igen. Jag längtar efter att ta i med kroppen, längtar efter att åka skidor så jag blir varm. Snart så. Måste bara landa först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar