Min sockerfrihet haltar. Fast jag mår skit av det. Jag funderar verkligen på varför. Är det där berömda motståndet igen? Som tar sig ett annat uttryck? I 10 månader gick det som en dans. Men efter Indien har jag inte återhämtat mig till den mer strikta kosten som jag mår bäst på. Jag "unnar" mig det ena och det andra. Det blir en del. Och som jag skrivit, trötthet, huvudvärk och en mage som blir uppblåst. Idag fanns det egentligen bara socker på fikabordet på jobbet. I olika former. Jag låter bli godiset i påskäggen, jag låter bli vetelängden. Men när jag åker hem köper jag en mjölkchoklad. Fast jag egentligen inte vill. Nästan som ett missbruksbeteende. Slänger halva. Nu är det dags att på allvar låta bli. Vet inte om du känner igen dig eller om du inte behöver vara så strikt. Men jag behöver verkligen det. Nu börjar jag om. Ordentligt. Den där kolhydratkosten i Indien var inte bra för mig. Trots att det var vegetarisk kost. Faktiskt. Jag återkommer till det gång på gång. Jag är en fett- och proteinmänniska. Med mycket grönsaker och bär. Punkt. Jag vill tillbaka dit. Med de orden önskar jag en skön påsk till dig. Att du slipper socker! Slipper unna dig och får må gott.
Samma beteende här!
SvaraRaderaVill inte ha, egentligen, men hittar mej ändå med en onödig choklad i kassan... Väldigt mycket mer sällan än förut och visserligen oftast "bra choklad" idag. Men ändå. Detdär missbrukarbeteendet irriterar mej. Så. Jag kavlar upp ärmarna tillsammans med dej ♥
Tack va skönt att höra att det finns fler!
RaderaFör mig är det brödet som är det svåraste att låta bli.Kanske inte suget efter att jag måste ha bröd, utan att det är i kombination till vissa maträtter som soppa eller en god sallad. Och ett gott hembakad surdegsbröd har jag svårt att stå emot.Godis och fikabröd tycker jag är lättare att avstå ifrån.
SvaraRaderaKram Lotta
Ja tänk så olika vi är, själv har jag aldrig egentligen velat äta bröd. Som barn åt jag smöret och pålägget men ville inte ha själva brödet! Sedan har jag "lärt" mig äta det så det är en lättnad att låta bli nu faktiskt. kram!
RaderaJag har ätit lågkolhydratkost nu i 3,5 månad och har aldrig mått så här bra. Jag vaknar utvilad och pigg, och behåller den energin hela dagen. Nu räcker 7 timmars sömn i stället för 9. Och förut var jag ständigt trött. Så jag kan inte tänka mig att gå tillbaka till "vanlig" mat. Detta är för mig Riktig mat, bra sådan, som kroppen mår bra av.
SvaraRaderaÄr ganska strikt, men om jag råkar få i mig något med lite högre kolhydrathalt. Te x en räk- eller tomatsoppa på en lunchrestaurang (jag känner hur "extremt" sött det smakar), så känner jag av det direkt. Magen sväller upp, lite allmän magknip, och tröttheten kommer direkt!
Tänk vad man hade vant sig vid det där tillståndet. Som om det vore ett normaltillstånd. Nu vet jag hur jag kan och skall må, så därför är det inte svårt att låta bli det jag mår dåligt av.
Är inte ens sugen på den mörka chokladen längre.
Kram du fina! Till påsk bakar jag en frisk och fräsch citron och lime paj (botten av mandelmjöl) så nåt påskägg blir det inte för min del :))
Mia
Ja så var det för mig också i början, jag var strikt, hade inga problem och mådde finfint. Men efter 10 månader reste vi till Indien och därgick det inte, svårt att få tag i riktigt fett och jag tycker också att man tar seden dit man kommer så gott det går. Efter det har jag haft svårt att samla ihop mig helt enkelt. Även om jag rent logiskt vet vad jag mår fint på. Läste att socker är sju gånger mer beroendeframkallande än kokain. Då förstår man lite av vad man har att tampas med!
RaderaJa en fräsch citronpaj är gott, mandelmjöl kommer man långt med. Kram!
Jodå, suget finns där hela tiden. Ibland bara lite i bakgrunden men igår starkt hela dagen. Var nära att stjäla från påskgodiset i skafferiet men lyckades faktiskt låta bli. Tack & lov är jag så stark nu. Samtidigt är jag hela tiden medveten om att några få "misstag" kan ställa allt på ända igen. Därför är det är unnandet farligt när det börjar ske regelbundet.
SvaraRaderaJag kavlar upp ärmarna jag med tillsammans med er andra i vår kamp mot sockret.
Påskkramar!
Tänk, vi är många som känner lika tror jag. Tack för att du hänger på! Kramar!
RaderaJag har varit där, med blodsockersvängningar, huvudvärk och en känsla av baksmälla efter att ha ätit för mycket snabba kolhydrater. Jag provade också att äta Stenålderskost/LCHF utan komjölk eftersom jag inte tål det (tål inte heller gluten) och mådde fint. Sen i takt med en allt hängivnare yoga och meditationspraktik började jag känna en allt större längtan efter att inte äta djur. Men jag tänkte att det aldrig skulle gå att bli vegetarian igen för mig (var det tidigare) eftersom jag var så hungrig hela tiden och behövde så mycket protein och fett. På något sätt, som jag faktiskt inte kan förklara, går det nu hur bra som helst för mig att vara vegetarian, jag blir mätt på mindre och äter en rejäl efterrätt ca en gång per vecka och har inget sötsug alls. Och så har det verkligen inte alltid varit, jag har levt många år med ett otroligt sug efter söta saker. Vad jag gjorde under en längre period (på inrådan av en kinesiolog) var att helt ta bort alla kolhydrater och bara äta fett och protein för att bli av med candida, men det var säkert först efter något år som suget släppte.
SvaraRaderaJag vill bara säga att saker och ting inte är statiska och även om det är på ett sätt just nu så kan det kanske förändras. Att vara glutenintolerant gör det ju på ett sätt lite lättare eftersom det mesta söta ändå är med vetemjöl. :)
Tack för en intressant och viktig diskussion!