Det där kliandet inuti. Det där som står för något som jag inte alltid vet vad det är. En slags själens irritation. Tidigare har jag tolkat det som att jag är sugen på något. Kaffe. Choklad. Ost. Smågodis. Men det är ett mentalt tillstånd som inte kräver mat eller dryck, det är ett tillstånd där något gnager i mig och som jag tidigare helt felaktigt tagit som att jag behöver stoppa i mig någonting. Så fel. Nej, inte fel att stoppa i sig choklad eller vad man vill, men orsaken måste vara rätt. Så lång tid det tog för mig att hitta rätt. Att tolka min egen kropps och sinnes signaler. Säga vad man vill om LCHF eller lågkolhydratkost, det har fått mig att förstå mig själv lite bättre. Faktiskt. Hur är det för dig? Känner du samma som jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar