En för mycket

Vi är på utflykt i södra Dalarna. Och passar på att hälsa på min svärmor, barnens farmor på vägen hem. Hon bjuder på mat. Jag vill inte vara krånglig, och det är jag egentligen inte, så jag hoppar helt enkelt över kolhydraterna i form av pasta och bröd. Hon ser det direkt... Och tycker att jag äter lite. När kaffet och tårtan kommer på bordet har jag inte hjärta att låta bli att ta en bit. På något vis äter jag för hennes skull. Och det är ju aldrig bra. Jag har inte ätit sådant på över ett halvår. Det är otroligt sött. Samtidigt gott, vi är trötta och på väg hem. Men vilken värk jag får  i magen. Och illamående. Det sitter i halsgropen när jag ska lägga mig. Och jag inser ännu mer hur glad jag är att jag slutat med spannmålsprodukter. För jag mår inte bra av det. En liten tårtbit, med bottnar bakade av vetemjöl, är en för mycket.

Frukt ÄR godis

Vad man än ställer in sitt sikte på så kan man alltid hitta andra vinklar. På vad som helst. Det är min övertygelse. Och när jag tittar på vad jag äter. Vad jag verkligen äter nu för tiden när kolhydraterna med sockret i spetsen fått ge vika. Då ser jag hur otroligt bra jag mår på att ha rensat ut det på min matsedel som inte fått mig att må bra. Inklusive frukt. Jag vet! Men de vitaminer du får i frukt, får du också i dig via grönsaker. Men utan sockret som faktiskt finns i frukt. Ju fler frukter, ju mer socker. Ingen konstig matematik, men något som jag inte förstått tidigare. Och det här med att frukt är också godis, det är ju helt sant! Exakt så. Socker som socker. Tyvärr. Men nu när jag vant mig av med fruktsockret så mår jag så mycket bättre och blodsockret sköter sig självt. Som sagt. Jag är nog frälst ;)