Livsnjutande. Medveten andning del IV

Min utandning är för första gången längre! Jag njuter. Vi avslutar yogapasset med tre ohm-ljud. Tidigare har det varit som om mitt ohm har klippts av mitt i. Jag har inte haft mer luft att pressa ut trots att jag använt magen till det. Som det är tänkt. Jag har näsandats i hela min tillvaro. Så fort jag upptäckt att munnen varit öppen i vardagen så har jag stängt den. Sovit med tejp. Vaknat från djup sömn. Vaktat på kolhydraterna och hostan har tigit still. Och nu. Nu andas jag ut på ett helt annat sätt. Jag har använt min relaxator, hur fjantigt det än kan tyckas. Om man gör på rätt sätt och tränar sin diafragma och sina bukmuskler med att pressa ut andetaget så orkar man mer. Och nu gör jag det. Det var bara det. Min utandning <3

Är du en som över-gör?

Att övergöra. Vad det än handlar om. I nyhetsbrevet för alla instruktörer inom Medveten Andning är det en artikel som fångar mig mer än de andra. Det är Bitten Jonssons resonerande kring de som har en addictiv personlighet. Det vill säga de som övergör, vad de än gör. Tränar överdrivet mycket och hårt. Går all in för att äta. För att dricka. Eller vad det nu än handlar om. Så om du är fri från ditt sockerberoende eller vad du nu har för beroende om du tillhör den här skaran av människor, se upp så du inte byter ut det mot något annat. Något som Bitten också upptäckt är att hon överandas. För att det tillhör hennes person. Det är många vältränade idrottare som också överandas. Det vill säga att andas fort och lite ytligare när man tar i och anstränger sin kropp och då fortsätter kroppen också med sitt andningsmönster i vila. Om du inte är medveten om ditt andetag kan du bli det och liksom göra det  "spetsigt" - djupt och långsamt. Det var en riktig aha-upplevels för mig att läsa om Bittens aha-upplevelser! Jag har nog en släng av den personligheten men har inte svårt att låta bli socker, jag har jobbat med missbrukare och vet att jag inte delar just den persomligheten. Däremot träffar jag på den typen av människor ganska ofta idag. De är mest tränings"narkomaner" och där finns mycket att jobba med. Hur gör du?

Mjölksyra. Medveten andning IV

Det här med mjölksyra är ganska intressant. Om du överandas så känner du av det mer. Helt enkelt. Det är ofta så att vana motionärer och atleter överandas. De andas hårt och med öppen mun när de tränar och så gör kroppen så även i vila. Vänd på det. Stäng munnen när du tränar. Vad du än gör och upptäck att mjölksyran går att hantera. Till och med bli kvitt. Pusta och stånka inte ut genom eller via munnen. Stäng den. Näsandas, djupandas, tystandas och lung- och ro-andas. Vad du än tränar. Du vinner på det  alla dagar i veckan.

Nyponsoppa och långpromenad

Första andningsveckan klar. Sovit med tejp varje natt. Vaknar dock inte varje morgon och har den kvar, men de morgnar jag gör det känns det extra fritt inombords. Gått några långpromenader i veckan med stängd mun och yogar ju alltid med stängd mun. Övat lite med relaxatorn och det är inte klokt vad det tar i magmusklerna när man använder sin diafragma till att blåsa ut luften. Upplever att min utandning är lite längre än tidigare. Vill träna mer med den.
   Tvättar sofföverdragen och gör allt jag inte hunnit med tidigare. Sköna lördag. Långpromenad i den klara luften. Träden står blickstilla och andedräkten är inte lika tydlig när man stängt sin mun. Förstås. Man förlorar ju inte lika mycket vätska då. Bakat bröd på kokosmjöl och ägg, dricker hemmagjord nyponsoppa som smakar barndom och extra gott när kinderna är röda. Dricker först kaffe och sen nyponsoppa, skön kombo.

Nyponsoppa; blanda 6 dl kallt vatten med nyponmjöl, 0,75 dl och lite vaniljpulver. Koka upp. Tillsätt eventuellt någon sötning när soppan är varm. Jag använder honung ibland. Idag tog jag agavesirap, naturligt sött som inte höjer blodsockret. Så mustigt gott! Kan dricka kall och varm.

Intervallträning av andningen

Andningsmuskeln nummer ett,  diafragman, kan man faktiskt träna upp. Om man känner på sin diafragma med händerna, letar sig in i kanten av bröstkorgen och runt så kan man känna om den är stel eller mjuk. Min är mjuk på hela framsidan men inte på sidorna, där är den inte elastisk. Mera hård och otillgänglig på ett oelastiskt sätt. Eftersom jag är fast besluten att förändra och förbättra mitt andetag, läs förlänga min utandning som de senaste åren liksom klippts av, så fortsätter jag utforskandet i min medvetna andning. På kursen Medveten Andning får man ett hjälpmedel, en relaxator som man använder för att just träna sin diafragma. Man kan köpa den själv också naturligtvis. Det är som en slags intervallträning för diafragman. Det går till så att man har relaxatorn i munnen, andas ut via den. Det finns ett motstånd man kan ställa in. Det verkar så simpelt, men det fungerar. Jag har faktiskt förlängt min egen utandning och jag jobbar vidare. Här andas man in med näsan och ut med munnen och det är kanske lite motsägelsefullt kan man tycka, men relaxatorn hjälper till att träna diafragman och andningsmusklerna och det påverkar direkt ditt andetag. Man kan även motionera, springa eller vad man sysslar med och använda den. Själv så andas jag med den på kvällen när jag läser eller tittar på tv. Jag börjar få kontakt med min diafragma, eftersom min utandning sakta har börjat förlängas. Det är ren vetenskap, fantastiskt för den hjälper mig sedan i yogan där andetaget är nummer ett. Vågar du testa?

 

Näsandning hela tiden!

Jag har varit på en helgkurs för Medveten Andning. Jag måste skriva orden med stora bokstäver för det var så otroligt givande och berikande. Och ja, jag har gått en första kurs för en annan kär yogavän och bloggare Maria och skulle ha gått den här certifieringskursen för ett år sedan. Men livet kom emellan. Hur som helst, nu har jag gått den och jag känner mig full med helium. Skulle kunna flyga iväg för kursen är så oerhört konkret och full av nördig fakta som jag bara älskar. När man kan knyta ihop det jag lärt mig i yogan med vår västerländska vokabulär och med fakta. Vi andas ju via näsan i yogan. Och styr med magen. Och andas djupt och lugnt. Tänk så bra vi mår. Men i resten av tillvaron, hur gör vi då? Andas vi med näsan då också? Eller har vi munnen öppen och förlorar 40 % av vätskan på det sättet. Så att vi blir torra i munnen? Och ja, det går att rada upp hur mycket som helst av fakta och siffror. Men tänk bara att yoga vidare i vardagen. Att andas via näsan jämt. Alltid. När vi sover. När vi motionererar. Tänk att springa ett marathon med stängd mun! Vilken grej och vilken lättnad för kroppen. Jag svämmar över av goda fakta och goda nya kunskaper. Fått andra sätt att förklara djupandningen på. Den som vi mår så förträffligt på. Och ja, ska man andas med stängd mun nattetid så vet man ju inte om man gör det egentligen. Bästa sättet är helt enkelt att tejpa sin mun. Kan låta dramatiskt. Själv tyckte jag det var otäckt först, men sen, vilken skillnad. På sömn. På allt möjligt. Våga ta emot näsandningen i HELA ditt liv. Anders Olsson heter pionjären som läst 500 undersökningar i ämnet och skrivit boken Medveten Andning. Och ja det är klart att yogan och den medvetna andningen gifter sig. På ett fantastiskt sätt.
 

Stormandning

När jag ligger i savasana efter min yoga och bara lyssnar och följer mitt andetag utan att styra det - då. Då hör jag stormen ta tag i trädkronorna utanför. Ruska om huset. Rejält. Flagglinan slår hårt mot flaggstången. Det viner. Tar tag och kör runt. Och jag märker hur min andning flyttar sig mot det snabba hållet. Jag har alltid känt att vind påverkar mig negativt. Ibland vill man ha blåst, en rejäl vindpust som lyfter. Men oftast känner jag att det inte är något som mitt system vill ha. Kyla är inget problem. Men vind... Har säkert att göra med vata doshans dominans i mig. Som är större än vad jag trott tidigare. Som jag fick veta i Indien. Så jag ligger där och hör mitt eget andetag gå snabbare. När jag observerar. Styr jag så blir det lugnare. Känns spännande mitt i alltihopa. Förmodligen påverkas vi mycket mer av naturen och elementen än vad vi tror. Stormandning så här på andra advent. Andas lugnt!

Bilden av min andning del 1

Pusselbitar. Fogas samman så jag ser en bild. Lite annorlunda än jag trott. Men befriande. Jag har hittat vad som är vad i mitt letande. Det känns så mäktigt. När det gäller min andning. Det är två delar. Den ena delen är att jag har luftrör som lätt blir påverkade av kyla men mest av vind. Och jag har aldrig ont i halsen, det hoppar ner direkt i luftvägarna in i lungorna. Det får jag ta med i beräkningen och så är min konstitution. Håller mig varm där. MEN. Det finns också annan hjälp och den får jag just nu av bästa Maria som har en medveten andningskurs som jag går på distans. Pusselbitarna föll som ett vattenfall över mig igår, fogades samman elegant och bildade en bild. Bilden av mig. Bilden av mina inre andningsvägar. Den andra delen, den skriver jag om en annan dag. Men den är lika mäktig. Den som söker finner. Eller hur säger man? God helg mina vänner i den varma mjuka disiga hösten. Andas in. Andas ut.