fredag 27 december 2013

Tack ♥

Tack för att ni läst här. Också. Tack för alla kommentarer. Jag slutar att skriva här och känner efter 2 år med annikas andetag att jag bara vill skriva på ett ställe. Om du inte redan läser hos mig, så välkommen in på En aning om yoga

onsdag 11 december 2013

Andningens dag

Om du är på någon av sex orter där det anordnas andningskonferens i februari så rekommenderar jag varmt att du tar dig dit. Anders Olsson är en pionjär, en ödmjuk och nyfiken människa som hittat en mängd samband och även nu är delaktig i forskning kring andningens påverkan på en mängd tillstånd och situationer i livet. Träning. Sömn. Hälsa. Allt finns att utforska!

tisdag 10 december 2013

Älska ekologiskt

Det är dyrare. Oftast. Grönsakerna håller inte lika länge. Naturligtvis pratar jag om ekologiska varor. Alla sorter, alla dagar. Jag köper det för att jag kan. Jag vet att många inte har råd men ibland blir man bara less att vi tror att maten kan vara hur billig som helst. På bekostnad av kvalitet. Det går inte att kompromissa om allt. Jag läser om hur mycket gifter som finns i våra grönskar som inte är ekologiska och blir bara trött. Men jag funderar också på alla dessa bönder som håller på och besprutar. Hur mår de? Hur tänker de? Är alla stöpta i väldigt lika form där man säger att det inte går att odla ekologiskt och göra vinst på det? För nu har ju en hel del andra odlare visat att det faktiskt går! Jag älskar ekologiska varor. För att de är godare. För att de inte inte håller för evigt och ja jag vill helt enkelt slå ett slag igen för det ekologiska, de gånger man kan välja det och har råd för det. Tänk att försäljningen av ekologiska bananer har ökat med 50-60 %. Det går!

onsdag 4 december 2013

Fett. Igen

Fett. Tänk så mycket fett jag äter nuförtiden. Och tänk så bra jag mår. Ju mer fett, ju bättre - det är nästan så det är. För man kan inte äta obegränsat med fett, kroppen säger ifrån i så fall. Men man kan äta det man behöver och som kroppen använder som sin främsta energikälla. Tänk så vilseledda vi alla varit under en lång period. Och ju mer fett jag äter eller får i mig, ju mindre äter jag av resten av proteiner och grönsaker. Jag blir mätt fort. Står mig länge. Svajar aldrig i humöret, inte ens när jag är svidande trött. Och kanske är det just det som varit mest provocerande för många, att man tar bort kolhydrater och ersätter dem med fett. Smör. Avocado. Kokosfett. Nötter. Men inte tonvis med kött. Vilken missuppfattning. Men ju mer jag vågar äta av fettet ju bättre mår jag. I hela kroppen.

tisdag 3 december 2013

Två storlekar

Köpte jeans härom dagen. Gick in i en affär, tog min storlek och provade. Allt hängde löst. Jag kollade om jag hade tagit en modell som var lösare i modellen. Nej. Provade mig vidare. I alla modeller till slut. Jag har gått ned två storlekar. Utan att jag riktigt märkt det. Det är helt otroligt när jag tänker på det. Att lågkolhydratkosten funkar hela tiden. Jag tappar lite av min vikt och omfång lite då och då, utan att jag funderar eller bryr mig. Det är klart att det är skönt. Det är klart att jag vill ha en stark kropp som mår bra. Men lite mage har jag alltid haft även när jag vägde mycket mindre. Men jag vill inte ha en stor mage. Och den är på väg bort. Jag ser det nu när jag tar på mig mina nya jeans. Jag tror att det enkla svaret finns i att det inte är en bantningskur, det jag gör, det är ett sätt att äta som passar för livet. Lågkolhydratkost. Sedan gör jag avsteg ibland för att situationen är sådan eller för att jag helt enkelt vill äta hemmagjord knäck som jag bjuds på. Men det är undantagen. Det viktiga är ju vad som sker oftast. I vardagen. Så ja, nu har jag gått ned två storlekar. Lite häpnadsväckande i sin enkelhet.

tisdag 26 november 2013

Livsnjutande. Medveten andning del IV

Min utandning är för första gången längre! Jag njuter. Vi avslutar yogapasset med tre ohm-ljud. Tidigare har det varit som om mitt ohm har klippts av mitt i. Jag har inte haft mer luft att pressa ut trots att jag använt magen till det. Som det är tänkt. Jag har näsandats i hela min tillvaro. Så fort jag upptäckt att munnen varit öppen i vardagen så har jag stängt den. Sovit med tejp. Vaknat från djup sömn. Vaktat på kolhydraterna och hostan har tigit still. Och nu. Nu andas jag ut på ett helt annat sätt. Jag har använt min relaxator, hur fjantigt det än kan tyckas. Om man gör på rätt sätt och tränar sin diafragma och sina bukmuskler med att pressa ut andetaget så orkar man mer. Och nu gör jag det. Det var bara det. Min utandning <3

lördag 23 november 2013

Besprutade nötter?

I somras när jag åt jordgubbar som inte var ekologiska så fick jag blåsor på tungan. Något som Sanna Ehdin också fick och skrev om. Ibland får jag det på tungan igen och har svårt att härleda vad det kan handla om. Helt enkelt inte riktig koll i alla lägen. Härom dagen var jag på konferens i Linköping och var sugen på något när vi tog tåget hem. Köpte mandlar men i hastigheten tog jag fel och köpte torrostade mandlar. Min tunga blev skinnflådd! Längst ut på spetsen och två dagar senare som idag är det fortfarande inte helt läkt. Jag vet att det var nötterna. De hade skal och jag brukar helst äta utan skal. Nej de var inte ekologiska.  Torrostade brukar jag aldrig äta. Men nu gjorde jag det utan att riktigt se vad jag stoppade i mig. Har du någon liknande historia? Kan de vara behandlade med något som orsakar denna reaktion? Jag vet inte men känner mig lite oroad. Visst är det läskigt?

söndag 17 november 2013

Jag - en saffran-oholic

Jag älskar saffran. I fisksoppa. I grytor. Men mest av allt i bröd. Och då närmare bestämt saffransbullar. Eftersom jag nuförtiden inte använder mig av vetemjöl eller jäst när jag bakar var det ett litet test idag. Jag gjorde lussebullar, vanliga saffransåttor med kokosmjöl och bakpulver istället. Nja. Det blev inte jättegott. Jooodå försäkrar min man mig men jag som vill begrava tänderna i det där fluffet får nog tänka om. För de blir ju inte så höga och mjuka när man inte bakar på mjöl. That's a fact. Men i alla fall. Vänjer mig nog för vetemjölet är borta ur mitt liv, jag vill må bra. Har du gjort några saffransbullar eller tycker du att jag är alldeles för tidigt ute? Jag älskar inte bara saffran utan också julen, glöm inte det :)

                                                            Smeten blir lite kladdig.




 Ojästa, hälften med russing, hälften utan.
















Klara men inte fluffiga :)

fredag 15 november 2013

Är du en som över-gör?

Att övergöra. Vad det än handlar om. I nyhetsbrevet för alla instruktörer inom Medveten Andning är det en artikel som fångar mig mer än de andra. Det är Bitten Jonssons resonerande kring de som har en addictiv personlighet. Det vill säga de som övergör, vad de än gör. Tränar överdrivet mycket och hårt. Går all in för att äta. För att dricka. Eller vad det nu än handlar om. Så om du är fri från ditt sockerberoende eller vad du nu har för beroende om du tillhör den här skaran av människor, se upp så du inte byter ut det mot något annat. Något som Bitten också upptäckt är att hon överandas. För att det tillhör hennes person. Det är många vältränade idrottare som också överandas. Det vill säga att andas fort och lite ytligare när man tar i och anstränger sin kropp och då fortsätter kroppen också med sitt andningsmönster i vila. Om du inte är medveten om ditt andetag kan du bli det och liksom göra det  "spetsigt" - djupt och långsamt. Det var en riktig aha-upplevels för mig att läsa om Bittens aha-upplevelser! Jag har nog en släng av den personligheten men har inte svårt att låta bli socker, jag har jobbat med missbrukare och vet att jag inte delar just den persomligheten. Däremot träffar jag på den typen av människor ganska ofta idag. De är mest tränings"narkomaner" och där finns mycket att jobba med. Hur gör du?

onsdag 13 november 2013

Kung Markatta

Skillnaden är milsvid. På ekologiskt te och annat te. Jag dricker roibos ibland och då helst ett ekologiskt. Närmare bestämt Kung Markattas. Det är så fylligt och gott. Smakar precis allt jag vill att det ska smaka. Mannen som startade Kung Markatta på 80-talet är en avlägsen bekant till oss. Han var en föregångare. Pratade om bra arbetsvillkor för den som jobbade, oavsett var i världen det var. Noga med råvarorna. Kontrollerade alla leverantörer själv. Det är lite coolt. Desto coolare att just det teet  är det jag gillar mest! Vad dricker du för te?
(Ja jo jag är ju en kaffedrickare av stora mått, men ibland vill jag faktiskt också ha te. Som i november)

måndag 11 november 2013

In på den strama linjen igen

Efter mer än 11/2 års lågkolhydratkost har jag börjat slarva lite. Lite här och där. Inte för att jag inte får utan mest för bekvämlighet och för att det finns få alternativ. Behöver påminna mig varför jag påbörjade den här kostomläggningen. Det fanns främst en orsak till och det var att kolhydrater främjar inflammationstillstånd i kroppen. Och jag med så många upprepade luftrörskatarrer, lunginflammationer och hosta ville testa. Och faktum är ju att jag slutade hosta. Inte bara med hjälp av kosten, men den var en stor del i det hela. Yogan har också gjort sitt. Men nu när slarvet blivit mer regel än undantag har också hostan smugit sig in... Ja det är verkligen högst ovetenskapligt men det bryr jag mig faktiskt inte om. För jag vill inte hosta, så nu kör jag in på den strama linjen igen. Och magen kommer att jubla. Sömnen kommer att bli djupare och viskningarna och suset i kroppen efter något sött eller bara något kommer att tystna. Så skönt. Stramar upp mig. Tar bort mjölkprodukter utom smör. Ingen frukt. Ingen choklad. Inga nötter. Punkt. Den strama linjen tilltalar mig mer och mer.

fredag 8 november 2013

Som mormor

Ända sedan jag ändrade min kost så har jag hållit mig till de helfeta produkterna. Vispgrädde i kaffet till exempel. Och det är syndigt gott. Men just den kombinationen mår jag inte bra av. Jag dricker kaffe med kokosfett på morgonen. Och sedan tar jag det svart resten av dagen. Men ibland vill jag ändå ha något i kaffet. Mjölk vill jag inte ha. Nu har jag hittat ett alternativ. Jag gör som mormor, jag tar kaffegrädde i kaffet. En slags kompromiss som är mycket godare än att dricka med mjölk men utan magontet vid vispgrädden i kaffet. Gott!

torsdag 7 november 2013

Bara gör

När fukten och mörkret får mig att vilja ligga inne och mysa. Inte gå ut bland all fukt. Och jag är ganska nöjd med det. Så läser jag här. Hos Nina. Som går från klarhet till klarhet och vet att hon har rätt. Totalt rätt. Bara ut. Hur det än ser ut. Och det är egentligen samma som med yogan. Bara yoga. Hur det än ser ut. Stanna. Gör. Gå ut. Dra i dig syret. Så jag gör. Ikväll kommer jag hem efter kl 19. Det första jag ska göra är att byta om för att gå en mörkerpromenad. Helt enkelt. Man måste inte springa. Men att ta sig ut. Så rätt. Hur gör du?

onsdag 6 november 2013

Udda andningsmönster?

Apropå andning och löpning. Ramlade över det här: En studie från University of Utah visade att den största stresspåverkan av löpande uppstår när en utsträckt fot sammanfaller med början av en utandning. När foten träffar marken, är styrkan av miljöpåverkan cirka 2 - 3 gånger din kroppsvikt. Om din utandning påbörjas varje gång din vänstra fot träffar marken, medför det störst stresspåverkan på vänster sida av kroppen. Vi har en tendens att alltid välja en sida framför den andra i kroppen och vid vissa rörelser. En tänkbar lösning är att experimentera med sitt andningsmönster. Experimentera med udda andningsmönster, så varje foten träffar marken lika många gånger på andas.

3:2 mönster (inhalera på 3 steg, andas ut på 2)
2:1 (andas in 2 steg, andas ut 1)
 

Det kanske är rena snömoset för den som är van joggare eller löpare eller sprinter. För mig känns det onekligen spännande som joggar smålätt och kort stund. Men ändå med munnen stängd.
 

måndag 4 november 2013

Paus

I helgen har jag varit ledig. Tre dagar. Umgåtts med familjen. Ätit gott. Promenerat mycket. Inte funderat en sekund på vad jag vill äta eller inte äta. Det faller sig naturligt, inget jag behöver pränta in någonstans. Det jag är lite sugen på det äter jag, när det är extra. Extra tid. Extra allt. Inte heller funderat på träning. Ingenting faktiskt. Ingen yoga. Det är så oerhört viktigt med en paus ibland. Släppa kontrollen. Utan pausen blir träningen inget. Det är min bestämda uppfattning. Hur tänker du?

måndag 28 oktober 2013

Den vita fläcken på min kropps karta

När jag gick i skolan så var det här med att springa mitt allra värsta. Nej, jag var inte tung, jag hade en lätt kropp men svårt med löpningen så fort jag blev flåsig. Andetaget som ett rossel. Alltid. Drömde jag otäcka drömmar nattetid så handlade de ofta om jag sprang. Men för sakta. Det otäcka kom ifatt mig. Tolkade det som något helt annat än att det handlade om just det hela att springa. Nu vet jag inte längre. För det här med att springa har verkligen varit något som jag alltid avskytt. När jag arbetade med ungdomar med missbruksproblem så hade vi ett stående inslag av motion. Vi sprang en slinga, kunde bli uppåt en mil. Jag sprang, men avskydde det hela tiden. Det var svårt att förmedla någon glädje i det, det blir ju övertydligt när jag tänker på det idag. Men då var det mer ett inslag av att kroppen ska späkas och tuktas. Idag ser mitt fokus helt annorlunda ut som ni vet. Men löpningen. Ja. Den är som en vit fläck på min kropps karta. Jag läser i bloggar och blir inspirerad, tänker att det är för andra, inte för mig. Sedan är det inslaget av prestation. Jag tror kroppen är gjord för att springa. Också. Men inte för att sträcka muskler eller hälsenor, utan helt enkelt av lust. I fredags morse vaknade jag med den lusten. Jag vet inte var den kom ifrån men plötsligt ville jag springa. Testa steget. Helt för mig själv. Utan tanke på pronation eller tid. Inte ens på längd. Men med min egen variant. Jag ville ha fokus på mitt andetag. Via näsan. Bestämde mig för att springa och andas genom näsan. Och inget annat. Och när jag kände för att öppna munnen så övergick jag istället till att promenera. Så där höll jag på. Det blev inte många minutrar som jag faktiskt sprang. Men det är oviktigt. Det intressanta är att det här hållet i höger sida som alltid varit min följeslagare vid löpning plötsligt dök upp, precis när jag ville öppna munnen. Det finns något där att undersöka. Jag har varit ute i naturen och "sprungit" i tre dagar i sträck. Och andetaget drar jag ner så djupt jag kan. Med snudd på panik när munnen vill öppna sig. Men då slutar jag springa. Jag kommer att hitta något här, jag är säker. Vad tror du?

fredag 25 oktober 2013

Törstig?

Jag kan så länge jag minns vaknat och varit törstig. Har aldrig ens funderat över varför. Men nu vet jag. För när jag sover med tejp över munnen så är jag inte törstig när jag vaknar. Så simpelt. Men när jag sover har jag munnen öppen och förlorar 40 % av min vätska därifrån. Inte konstigt att jag velat svepa några glas vatten det första jag gjort. Men inte nu. Det är så skönt!  Jag har aldrig ens funderat över om jag sovit med öppen mun eller inte, har tagit för givet att den varit stängd. Jag snarkar inte. Jag sover tyst. Hade över huvudtaget inte reflekterat över det. Men nu vaknar jag otörstig och känner mig glad.

måndag 21 oktober 2013

Mjölksyra. Medveten andning IV

Det här med mjölksyra är ganska intressant. Om du överandas så känner du av det mer. Helt enkelt. Det är ofta så att vana motionärer och atleter överandas. De andas hårt och med öppen mun när de tränar och så gör kroppen så även i vila. Vänd på det. Stäng munnen när du tränar. Vad du än gör och upptäck att mjölksyran går att hantera. Till och med bli kvitt. Pusta och stånka inte ut genom eller via munnen. Stäng den. Näsandas, djupandas, tystandas och lung- och ro-andas. Vad du än tränar. Du vinner på det  alla dagar i veckan.

lördag 19 oktober 2013

Nyponsoppa och långpromenad

Första andningsveckan klar. Sovit med tejp varje natt. Vaknar dock inte varje morgon och har den kvar, men de morgnar jag gör det känns det extra fritt inombords. Gått några långpromenader i veckan med stängd mun och yogar ju alltid med stängd mun. Övat lite med relaxatorn och det är inte klokt vad det tar i magmusklerna när man använder sin diafragma till att blåsa ut luften. Upplever att min utandning är lite längre än tidigare. Vill träna mer med den.
   Tvättar sofföverdragen och gör allt jag inte hunnit med tidigare. Sköna lördag. Långpromenad i den klara luften. Träden står blickstilla och andedräkten är inte lika tydlig när man stängt sin mun. Förstås. Man förlorar ju inte lika mycket vätska då. Bakat bröd på kokosmjöl och ägg, dricker hemmagjord nyponsoppa som smakar barndom och extra gott när kinderna är röda. Dricker först kaffe och sen nyponsoppa, skön kombo.




Nyponsoppa; blanda 6 dl kallt vatten med nyponmjöl, 0,75 dl och lite vaniljpulver. Koka upp. Tillsätt eventuellt någon sötning när soppan är varm. Jag använder honung ibland. Idag tog jag agavesirap, naturligt sött som inte höjer blodsockret. Så mustigt gott! Kan dricka kall och varm.

torsdag 17 oktober 2013

Motstånd och motstånd

Fick en kommentar i förra inlägget om att moståndet var för klent för en del i själva relaxatorn. Well. Har man en vältränad diafragma och känner att det är den som jobbar ordentligt (man kan ju faktiskt fuska :) och bara köra via munnen och inte styra med magen) så kanske man ska snäppa upp det. För att springa snabbt och andas ut med ett motstånd, det kräver en hel del. Jag är inte där än själv, på länga vägar, men vill ändå lyfta frågan, för den är intressant tycker jag. Använder du relaxator och i så fall hur?

onsdag 16 oktober 2013

Intervallträning av andningen

Andningsmuskeln nummer ett,  diafragman, kan man faktiskt träna upp. Om man känner på sin diafragma med händerna, letar sig in i kanten av bröstkorgen och runt så kan man känna om den är stel eller mjuk. Min är mjuk på hela framsidan men inte på sidorna, där är den inte elastisk. Mera hård och otillgänglig på ett oelastiskt sätt. Eftersom jag är fast besluten att förändra och förbättra mitt andetag, läs förlänga min utandning som de senaste åren liksom klippts av, så fortsätter jag utforskandet i min medvetna andning. På kursen Medveten Andning får man ett hjälpmedel, en relaxator som man använder för att just träna sin diafragma. Man kan köpa den själv också naturligtvis. Det är som en slags intervallträning för diafragman. Det går till så att man har relaxatorn i munnen, andas ut via den. Det finns ett motstånd man kan ställa in. Det verkar så simpelt, men det fungerar. Jag har faktiskt förlängt min egen utandning och jag jobbar vidare. Här andas man in med näsan och ut med munnen och det är kanske lite motsägelsefullt kan man tycka, men relaxatorn hjälper till att träna diafragman och andningsmusklerna och det påverkar direkt ditt andetag. Man kan även motionera, springa eller vad man sysslar med och använda den. Själv så andas jag med den på kvällen när jag läser eller tittar på tv. Jag börjar få kontakt med min diafragma, eftersom min utandning sakta har börjat förlängas. Det är ren vetenskap, fantastiskt för den hjälper mig sedan i yogan där andetaget är nummer ett. Vågar du testa?

 

måndag 14 oktober 2013

Vår egen wasabi

Jag har blivit så spartansk i min mathållning. Och det är helt okay! Det är till och med skönt. Men något som jag verkligen fastnat för är pepparot. Jag äter det till kött. Jag äter det till fisk. Jag blandar smör med pepparot och simsalabim. Vår egen wasabi.

lördag 12 oktober 2013

Kliandet inuti

Det där kliandet inuti. Det där som står för något som jag inte alltid vet vad det är. En slags själens irritation. Tidigare har jag tolkat det som att jag är sugen på något. Kaffe. Choklad. Ost. Smågodis. Men det är ett mentalt tillstånd som inte kräver mat eller dryck, det är ett tillstånd där något gnager i mig och som jag tidigare helt felaktigt tagit som att jag behöver stoppa i mig någonting. Så fel. Nej, inte fel att stoppa i sig choklad eller vad man vill, men orsaken måste vara rätt. Så lång tid det tog för mig att hitta rätt. Att tolka min egen kropps och sinnes signaler. Säga vad man vill om LCHF eller lågkolhydratkost, det har fått mig att förstå mig själv lite bättre. Faktiskt. Hur är det för dig? Känner du samma som jag?

måndag 30 september 2013

Näsandning hela tiden!

Jag har varit på en helgkurs för Medveten Andning. Jag måste skriva orden med stora bokstäver för det var så otroligt givande och berikande. Och ja, jag har gått en första kurs för en annan kär yogavän och bloggare Maria och skulle ha gått den här certifieringskursen för ett år sedan. Men livet kom emellan. Hur som helst, nu har jag gått den och jag känner mig full med helium. Skulle kunna flyga iväg för kursen är så oerhört konkret och full av nördig fakta som jag bara älskar. När man kan knyta ihop det jag lärt mig i yogan med vår västerländska vokabulär och med fakta. Vi andas ju via näsan i yogan. Och styr med magen. Och andas djupt och lugnt. Tänk så bra vi mår. Men i resten av tillvaron, hur gör vi då? Andas vi med näsan då också? Eller har vi munnen öppen och förlorar 40 % av vätskan på det sättet. Så att vi blir torra i munnen? Och ja, det går att rada upp hur mycket som helst av fakta och siffror. Men tänk bara att yoga vidare i vardagen. Att andas via näsan jämt. Alltid. När vi sover. När vi motionererar. Tänk att springa ett marathon med stängd mun! Vilken grej och vilken lättnad för kroppen. Jag svämmar över av goda fakta och goda nya kunskaper. Fått andra sätt att förklara djupandningen på. Den som vi mår så förträffligt på. Och ja, ska man andas med stängd mun nattetid så vet man ju inte om man gör det egentligen. Bästa sättet är helt enkelt att tejpa sin mun. Kan låta dramatiskt. Själv tyckte jag det var otäckt först, men sen, vilken skillnad. På sömn. På allt möjligt. Våga ta emot näsandningen i HELA ditt liv. Anders Olsson heter pionjären som läst 500 undersökningar i ämnet och skrivit boken Medveten Andning. Och ja det är klart att yogan och den medvetna andningen gifter sig. På ett fantastiskt sätt.
 

tisdag 24 september 2013

Maten!

Älskar att känna igen mig.I det som inte heller är så politiskt korrekt. Som när Cecilia Folkesson i sin blogg skriver att det är så mycket som handlar om mat. Och pratas om. När man vill fokusera på annat. Ja jag vet, när barnen är små, om man har barn, så blir det lätt så. Eftersom barn äter ofta :) Men nu när barnen är vuxna är det sådan frihet. Och jag gör precis som hon gör, jag kan öppna en makrillfiléburk eller tonfiskburk och så är kvällsmaten klar. Gör det ibland på jobbet men frågorna blir för många, jag drar mig lite för det. Men maten har för stort fokus idag. Alla dessa matlagsningsprogram och mattävlingar i allt från att baka en kaka till att svänga ihop en meny. Jag ser inte på något. Ja det kan vara inspiration. Men så många! Kanske vill vi hellre titta än göra? Jag vet bara att jag inte vill ha totalt fokus på maten hela tiden. Den är en del av att leva men inte mitt stora intresse. Hur tänker du?

lördag 21 september 2013

Vin?

Var i Stockholm igår. Åt lunch på Fotografiska och jag gillar den platsen så mycket. Det finns alltid någon bra utställning att se. Skönt hus. Vi tog varsin sallad. Jag med räkor, min man med fetaost. Gott. Vi tog varsitt glas vin. Vitt. Och jag vet ärligt talat inte när jag drack ett glas vin senast, kanske någon gång i våras. Det har ju förändrats det här med vindrickandet sedan yogan kom in i mitt liv. Och ännu mer med lågkolhydratkosten. Men jag blir sugen ibland. För att det är gott med vin ibland. Men låter oftast bli för hela mitt system blir så påverkat. Och igår var inget undantag. Kände mig snurrig och off direkt. Man blir ju inte direkt smart av att dricka vin, även om det kan kännas så :) Men igår blev det så tydligt för mig hur snabbt min skalle blir påverkad av alkohol. Och ja, eftersom jag dricker så sällan så känns det naturligtvis mer. Men ändå. Så talande. Man blir lite dummare hel enkelt för att uttrycka det rått. Och ljudnivån var lite skränig. Så där som det blir när man dricker. Det första som blir påverkat är hörseln, inte konstigt att alla talar högt när de tar ett glas eller två. Nä. Alkoholfria drinkar får det bli framöver. Trots allt.

torsdag 19 september 2013

Måne, kokosfett och långsamhet

Det var fullmåne i natt. Blir alltid lite upp och ned av den. Oftast någon dag innan månen är full. Jag tar det varligt, yogan är som en skugga av sig själv de dagarna. Och det känns fint. Fick äntligen hem mitt deodoriserade kokosfett igår, det som jag har i kaffet på morgonen och som jag använder när jag inte vill att allt skall smaka kokos. Jag gillar kokossmak. Ibland. Men inte i allt. Samtidigt vet jag att kokosfett är väldigt nyttigt och går direkt till förbränning. Ger mig energi helt enkelt. Men har tagit det långsamt och lugnt hela morgonen. Fick stå i bilkö en stund på grund av en bilolycka. Då far tankarna. Och långsamheten sprider ut sig ännu mer. Tänker på allt och ingenting. En stillsam dag med röda löv och grå himmel.

torsdag 12 september 2013

Mardrömmar?

Jag har några arbetskamrater som också dragit ned på kolhydraterna. Och som de flesta andra har de märkt effekter direkt. En av dem sa att när han äter kolhydrater blir han förutom att bli hungrig väldigt snabbt igen och får en tyngdkänsla i magen, också påverkad nattetid. Han drömmer mardrömmar! Jag har inte tänkt på det, om jag har speciellt oroliga drömmar efter något kolhydratintag. Men igår var jag på en indisk restaurang med ett stort nätverk från hela landet. Jag åt naanbröd och lite ris. För att jag valde det. Men det som följer direkt blir att hungerkänslorna förändras lite grann direkt, det kommer ett slags sug efter "något" ganska snart. Och det är lätt att börja äta en del av det jag valt bort. För att det finns på bordet. Så klen ursäkt. Men i alla fall. Och natten var fylld av märkliga drömmar. Svårt att skaka av mig. Tillfälligheter kanske. Vad säger du? Finns det någon koppling för dig när det gäller mat och drömmar? Och nej, min mage mår inte alls bra idag och jag känner mig bakis fast jag drack vatten. Mardrömmar.

onsdag 4 september 2013

Fuska eller unna sig?

Fuska. Unna sig. Två sidor av samma mynt, som många frågar om som inte äter lågkolhydratkost. Folk frågar vad jag unnar mig när jag vill göra det. Tidigare  har fusket eller unnandet inneburit kolhydrater för min del. Idag ser fusket ut som att jag äter bär med creme fraiche. Att jag äter raw chokladpudding, dvs chokladpudding gjord på avocado och kakao. Det är inget "fusk" i egentlig mening. Men idag när jag äter mer fett och protein och väldigt lite kolhydrater så platsar det i den kategorin. Jag är ingen fanatiker, men jag mår så mycket sämre på att "unna" mig en brödskiva att hela min kropp vill att jag ska låta bli den. Dessutom äter jag mer och mer sällan mjölkprodukter, jag äter smör och bregott. Någon gång en ostbit. Men oftare fårost och getost. Det är som jag fasar in mig i den paleoliknande kosten mer och mer. Och så fort jag får i mig grädde eller creme fraiche, ja då känns det i hela magen. Det är inte så märkvärdigt egentligen. Det mesta handlar om var man kan hitta bra alternativ när man vill "fuska" eller "unna sig". 

måndag 26 augusti 2013

I just did it

Måttfull. Har jag inte varit tidigare. Lite mer nu. När det har varit gott med en kopp kaffe har jag helst druckit en till. Direkt. Min lärare sa något oerhört träffande angående just den här situationen. Han hade varit och druckit kaffe med en god vän. Ville dricka mer kaffe. Let's have another good cup of strong coffee, sa min lärare. Hans vän svarade - but we just did that. We just had one god cup of coffee. We just did it! Den koppen är drucken. Och just det där. Att stanna i det. Jag har just druckit en jättegod kopp kaffe. Andra koppen smakar aldrig lika gott. För mig. Det är bara något som jag tänker. Faktiskt. Så nu tar jag en stor kopp kaffe på morgonen, rör ut lite äkta vaniljpulver med kokosfett. Det blir jättegott. Men en kopp räcker. Verkligen. För jag har ju just druckit en god kopp kaffe :)

torsdag 8 augusti 2013

Visste du det här om bovete?

Nillas kitchen är en underbar sajt med många härliga recept. Nilla använder ofta bovete och jag måste erkänna att jag inte riktigt haft koll på vad det är. Egentligen. Trott att det var något slags sädesslag. Men det innehåller inget gluten. Bovete är faktiskt inte ens ett sädesslag. Det är släkt med rabarber tydligen. Det är riktigt brat ur näringssynpunkt, eftersom det bland anant innehåller åtta essentiella aminosyror och höga halter av
 mineraler och vitaminer som t.ex. fosfor, magnesium, zink, järn och B6. Så nu kan man laga gröt, pannkakor eller annat gott med ännu godare samvete :)

Bilder har jag lånat hos Nilla.

tisdag 6 augusti 2013

Turbulens

Varit borta. Länge. Fyra veckor. Och när man inte är hemma blir maten och det andra så annorlunda. Det mesta har varit sig likt förutom att jag ätit nästan bara vegetarisk mat. Och magen har som vanligt protesterat. Tyvärr. Det är som det är. Viljan och det andra har inget med det att göra. Men hemma igen kan jag äta precis som jag vill. Eller inte äta vissa saker. Jag återgår så sakta till min vardag. Den innehåller förstås mer fett och jag blir mättare, mår bättre. Förstås. Min yogalärare pratade om att det inte är negativt att äta kött, inga mängder, men ibland. Det han däremot sa som jag har tänkt på en del sedan dess är att den dödsångest djuret känner innan slakt, det finns med i köttet. Såtillvida att det skapar en slags turbulens i kroppen. Det är inte något jag känner av, någon gång kanske det varit så, har svårt att dra mig till minnes. Men ur det resonemanget föddes en annan tanke. Ett djur som är vilt och som skjuts, det vet inte om något och kan alltså inte ha någon dödsångest i sig. Kanske dags för ännu mer viltkött. Hur tänker du? Äter du kött? Äter du bara naturbeteskött eller kanske bara vilt?

söndag 14 juli 2013

Jordgubbar och getyoghurt

Vi är framme i Kroatien. På vägen dit har vi landat några dagar hos en god vän i Frankfurt. Hon berättar om hur långt de kommit i Tyskland när det gäller ekologiska varor. Hon har en hel affär där allt är ekologiskt. ALLT. Tänk vad jag önskar mig det. Då vet man att att man handlar det man vill. Och det skiljer inte mycket i pris. De jordgubbarna hon serverar därifrån är underbara. Och jag kommer ihåg att jordgubbar är en av de grödor som besprutas hårdast. Bäst att börja odla sina egna. Men i Frankfurt, där kan man köpa dem i affären. Och vi äter de där söta jordgubbarna som smakar smultron tillsammans med fet yoghurt gjord på getmjölk. Den är så god. Och så krämig. Jag känner inte till någon yoghurt som är gjord på getmjölk hemma men när jag kommer hem ska jag försöka hitta det. För det vill jag ha, skönt också när man inte vill äta så mycket mjölkprodukter. Har du någon erfarenhet av det? Hoppas du också äter jordgubbar som är obesprutade och som smakar sommar. Och för att inte bli för präktig måste jag bara lägga ut den härfrån SvD.

fredag 5 juli 2013

Färgen i min tillvaro


 Det är så kul att leka med sin telefon ibland. Jag älskar att fotografera med den. Jag vet. Bildkvaliteten är inte den bästa, men det är lätt och man kan leka med många olika filter. Det gjorde jag härom dagen. Skillnaden mellan den svartvita och den färgglada bilden från min trädgård är så slående. Och jag drar en parallell, hur långsökt larvig den än kan vara. Den bild med färg i är min tillvaro med yoga. Och med rätt kost. Att jag hittat rätt. Den svartvita är inte fel, men den kan rymma så mycket mer. Om du förstår mig? Med dessa två bilder önskar jag dig en skön semester. På måndag reser jag på yogaresa och kommer att blogga därifrån. Tills dess ha sköna varma dagar. I färgens tecken!

måndag 1 juli 2013

Jag har tänkt på en sak

Jag har tänkt på en sak. Det här med att äta lågkolhydratkost och inte vara hungrig. Det är så befriande. Alla vegetarianer som jag känner, utan undantag, pratar mycket om mat, äter ofta, verkar sällan vara riktigt mätta. De har pratat om förbränning och att den kosten gör att man behöver äta oftare. Jag tror det handlar om att man inte blir mätt på ett sätt som gör att kroppen orkar och håller längre. Det är helt ovetenskapligt, men ändå en iakttagelse från mig. Jag läser också i olika bloggar och på forum att det verkar vara så. Där du äter mycket kolhydrater men minimalt med fett så blir du helt enkelt hungrigare och blodsockret svajar. När jag ätit vegetarisk kost har jag heller aldrig känt mig riktigt nöjd. Jag vet! Vi är olika. Men inte så olika. Vi är trots allt biologiska varelser som är uppbyggda efter en slags modell. Det som vi åt för tusentals år sedan innan spannmålen gjorde entré. Och då kom också annat med i bilden. Jag är inte ute efter att reta upp någon som äter vegetariskt jag bara tänker lite högt idag. Hur tänker du?

onsdag 26 juni 2013

Soja - absolut ingen hälsoprodukt

Soja. Det finns många åsikter och tankar om den grödan. För många vegetarianer är det ett självklart inslag. Men det är ingen hälsoprodukt. Det är inget våra kroppar vill ha. Sojan hämmar till och med en hel del upptag i våra kroppar plus att den påverkar både sköldkörtel och bukspottskörtel. För att inte tala om själva odlingarna som krymper arealen för regnskogar i Sydamerika till exempel. Är vi så sugna på vegetarisk livsstil att vi blundar för det som uppenbarligen inte är bra för oss? Jag vet inte. Men jag känner många som äter en hel del soja och som inte kan ta in att det är en gröda våra kroppar inte vill ha. Plus att där den odlas i Sydamerika där blir den till foder till våra djur. Något är snett. Jag vill äta kött som kommer från djur som gräsbetat. Inget annat. Jag vill verkligen inte ha soja! Och sojalecitin, hur många produkter är det inte tillsatt i? Lite skrämmande är det för mig.Så här skriver Jordbruksverket om det:
Svenska kor, grisar och fjäderfä äter en hel del soja. Den sojan kommer till stor del från Brasilien. Mindre kvantiteter kommer dessutom från Argentina och Kina. Sojaodlingen i Brasilien har en del negativa miljöeffekter. Det beror bland annat på att Brasilien tillåter bekämpningsmedel som länge har varit förbjudet i Sverige. De växande sojaodlingarna leder också till att regnskog och naturliga gräsmarker görs om till åkermark.

greatlife.se skriver man bland annat
”Vi motsätter oss hälsopåståenden om soja eftersom det finns rikligt med bevis på att vissa isoflavonoider som finns i soja är giftiga för östrogenkänslig vävnad samt för sköldkörteln…givet att en kvinnas eget östrogen är en signifikant faktor för bröstcancer är det inte att rekommendera att soja är hälsosamt…allmänheten kommer att utsättas för en potentiell risk från soja utan adekvat varning och information”.

Det som de redovisar kommer från forskning. Protein går att få i sig på en mängd andra sätt. Äter du soja? Vet du hur många produkter du köper som den ingår i? Jag är superrestriktiv. Mot soja.

måndag 24 juni 2013

Dags för klorofyll!

Man säger att Chlorella har en kraftfull förmåga att avgifta kroppen och stärka kroppens immunförsvar. Därför har jag valt att börja äta den idag. För att befria mig helt från medicinerna jag ätit och inhalerat.
   Chlorella har funnits på jorden i 540 miljoner år! En galax av tid. Den är full av viktiga vitaminer och antioxidanter, viktiga mineraler.
Den ska också vara välgörande för matsmältningen, den får vänliga bakterier som lactobacillus att mångfaldiga sig fyra gånger snabbare än vanligt. Chlorellans extremt höga halt av klorofyll stimulerar även produktionen av röda blodkroppar och hjälper till att transportera syre runt kroppen och till hjärnan. Chlorella innehåller dessutom 60 procent högvärdigt protein, detta i form av 18 aminosyror, varav alla åtta essentiella aminosyrorna ingår, vilket gör det till ett komplett protein. Bara det! Har du någon erfarenhet av den?

fredag 21 juni 2013

Glad midsommar!

Vad måste vi ha på midsommarbordet? Eller  vad vill vi ha? Läser att inlagd sill innehåller mycket socker... Men å andra sidan, äter man det sällan så går det väl an. Eller. Om man tar bort ALLT socker så syns det så tydligt hur mycket det är i tillvaron som innehåller just det. Jag vill välja själv. Så på mitt midsommarbord finns ekoköttfärs i form av småbiffar. Fetaost. Ekologiska tomater i regnbågens färger. Sallad, egenodlad och plockad. Olja ringlad över. Oliver. Ingen alkohol. VILL INTE HA. Vanligt vatten med citron i. Jordgubbar till dessert. Grädde. Det räcker för mig. Glad midsommar önskar jag dig! I hälsans tecken :)

torsdag 20 juni 2013

I ärlighetens namn

Har berättat att jag skickat efter en spray, alternativ variant till de klassiska pollenallergimedicinerna. Men eftersom jag redan hade påbörjat antibiotikakur och kortisonbehandling så går det ju inte att säga något med säkerhet, vilke eventuell effekt den har. Så, jag har använt den. Som ett slags litet komplement. Det blir lent och mjukt inuti, jag hostar till och sedan är det "som vanligt". Det vill säga; jag tror på att eteriska oljor och örter kan fungera från ett tidigt skede. När man redan är riktigt allergisk tror jag tyvärr inte att det är något som stoppar eller lindrar på djupet. Jag hoppas innerligt att någon annan har en annan upplevelse än jag. Kanske använder jag den nästa vår om jag tror att det kommer att bli en svår säsong. Men just nu, i ärlighetens namn gör det varken till eller ifrån. Sorry!

måndag 17 juni 2013

Det söta, icke artificiella

Det söta. Sockret. Eller annat sött. Det är faktiskt inte riktigt samma sak. Och i den här djungeln av lågkolhydratkost där jag börjar hitta  min riktning är ju det söta bannlyst. Mer eller mindre. Det är ju ingen bantningsresa jag sysslar med, jag vill må bra, optimalt i min egen kropp. Men jag är ingen som bantat i mitt liv, jag har varit ett mycket smalt barn som växte upp till en smal tjej. Men när min sköldkörtelförstoring kom in i bilden så stannade plötsligt det lilla extra runt magen kvar. Jag försökte att inte bry mig om det. Jag brydde mig mycket om det. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Alla prover och alla tester i blod och i sköldkörteln visar inget onormalt. Men klart är att det finns något där, för den är förstorad. Det är ju också därför jag reser till Indien för en annan slags behandling. Och förstoringen har halverats. Bara det! Men det här med att vilja äta sött, det hänger på något vis ihop med det, det har jag insett sedan jag ändrat min kost ganska radikalt det här sista 1,5 året. När jag inte är frisk blir jag automatiskt sugen på sött. Nej jag är inte sockerberoende. Nej jag triggas inte direkt av något sött, som jag trott förut. Men pittadoshan vill ha sött när kroppen är lite ur slag. Den balanserar sig så. Jag är lika dominant i pitta som i vatta och har väldigt väldigt lite av kapha i mig. DET vet jag med säkerhet. Och kanske glömde jag det lite. Men nu har jag tillåtit mig att äta sött. Sött i form av bär och lite frukt. Ringlar lite honung över bären. Äter paj gjord på mandelmjöl men har honung eller agavesirap i smeten. Äkta sött. Inget artificiellt. Och det blir tyst av längtan och cravings i min kropp. Den här vägen, så vindlande men så skönt när man hittar lite rätt för sin egen del. Och jag traskar vidare. Väljer inte artificiellt sött, väljer naturligt om jag behöver det. Och det gör jag, när jag är sjuk.

torsdag 13 juni 2013

Även han

Läser så klokt hos Kostdoktorn idag om frestelser och godis. Eller vad man vill kalla det. Det som gör att man måste ta beslut hela tiden. Att jag har ett ansvar över min kropp. Självklart. Men de som "erbjuder" allt socker, precis överallt, de har väl också ett ansvar. Det är ju bara att låta bli. Ja, det kan tyckas lätt. Men när det hela tiden finns runtom oss, då måste vi hitta andra strategier. Som han skriver, ha aldrig frestelser hemma. Om man nu är frestad av choklad och nötter extra mycket. Om man känner att man behöver dra ner på det. Jag vet med mig själv att en ruta blir tre som blir en halv och så plötsligt en hel chokladkaka. Så nej. Jag har ingen mörk choklad i mitt skåp. Köper bara om jag ska baka på det eller göra något extra gott som dessert när vi får gäster. Jag tänker att det bästa jag kan göra är att se till att det är "rent" runt mig. Liksom. För det räcker med allt som finns i affärer, för att inte tala om det som finns på fikabordet på jobbet ganska ofta. De flesta dagar ser jag det inte ens. Men vissa dagar, när jag är lite låg, har mycket arbete som känns tradigt då fastnar de i min blickpunkt och jag upptäcker att jag äter en kolakaka. Som är vidrigt söt, för att uttrycka det milt. Och ändå. Så slank den ned. Inser mer och mer att det här med kosten är ett livslångt åtagande och där man tar beslut hela tiden. Ungefär som yogan. Man tar ett beslut varje dag runt sin träning. Ingen träning? Lite? Ett genomkörande pass? Men det blir ett beslut. Samma med socker och godis för min del. Jag köpte smågodis i veckan. Och det var så vedervärdigt och samtidigt skönt att känna den märkligt kemiska smaken av sött på tungan och kletet på tänderna. Nej. jag vill inte ha det. Men jag måste fortfarande ta beslut. Och låta bli det jag inte mår fint av. Huvudet är så dominant. Tankarna rusar ibland. Som om det söta vore trösten. Jag vet bättre, så är det. Men extra skönt att läsa Kostdoktorn idag. Även han.

tisdag 11 juni 2013

Krypa till korset och ändå testa eterisk olja

Det här med oljor, det verkar spännande och intressant. Talar till mig.  Men innan jag hann få min produkt i brevlådan blev jag mycket sämre. Kröp till korset och ringde min vårdcentral. Där fick jag antibiotika för att jag faktiskt har en infektion i min luftrör och sedan kortison som jag är extremt kluven till. Men ibland behövs det .
 
Kanske ska jag tänka på att utesluta mjölkprodukter helt innan pollensäsongen drar igång. Nästa gång. Allt för att mjölkprodukter egentligen är väldigt slembildande och det berömda kalciumet det finns det mycket mer av i spenat till exempel. Men efter ännu en natt med hostande och vakande några timmar så bestämde jag mig imorse. Att jämte det andra faktiskt testa den eteriska oljan. Kanske är det helt idiotiskt. Men jag vill! Och jag tänker på alla oljor jag fullkomligt varit indränkt i på mina behandlingar i Indien. Tänker att det vore märkligt om jag inte skulle tåla den. Tänker också på att jag äter antiobiotika. Men. Ensam i huset drar jag i mig i näsborren. Och så den andra. Hostar så att det skallar. Inget annat. Men efter en stund blir det tyst. Inuti. Efter någon timme börjar rosslet igen. Jag drar i mig via munnen den här gången och hostar ännu värre först och sedan blir det tyst...
Jag ska självklart äta min antibiotika för infektionen. Men jag tänker ett steg till, jag som är väldigt torr inombords behöver något smörjmedel inuti när jag är risig. Och jag ska fortsätta med den eteriska oljan. Den har ju som sagt en mängd positiva egenskaper.  Hur tänker du? Har du testat?
 
Alla våra produkter är baserade på 100% rena naturliga eteriska oljor som kommer från växters blad, blommor, rötter, frön och skal.Det finns ca 200 kända eteriska oljor som kan ge människan terapeutisk hjälp. Människor har använt eteriska oljor i tusentals år att läka sig själva. De gamla egyptierna använde myrra och cederträ till mumifiera sina faraoner.Det finns hundratals referenser i Bibeln som påvisar goda effekter av eteriska oljor, tänk bara på berättelsen om de tre vise männens gåvor till det nyfödda jesusbarnet. Under medeltiden fanns "perfumers" som arbetade med eteriska oljor hela dagarna och dessa var praktiskt taget immuna mot sjukdomar som diggerdöden på grund av de eteriska oljornas antiseptiska egenskaper, texten lånad  från hemsidan http://www.makemesmile.se

lördag 8 juni 2013

Eterisk olja mot pollenallergi?

Min allergi tar stryptag på mig. Jag har aldrig känt mig så risig som i år. Och så har det varit en vår också :) Ja jag vet, i-landsproblem kan vara tunga ibland, när man har det lite kämpigt. Jag vill inte ta kortisonspray som är det som sjukvården erbjuder. Jag har skickat efter en annan spray. Förhoppningsvis kommer den i övermorgon. Jag trodde jag skulle slippa min allergi med annan kost, kanske hade det varit ännu värre om jag inte ätit minimalt med kolhydrater? Sån't som inte går att kolla. Men annars är kroppen pigg. Det är en så märklig känsla, rassel och kliande i luftrören och resten av kroppen känns stark. Håll tummarna nu att den här sprayen ska vara något för mig! Jag lovar att återkomma med rapport.

måndag 3 juni 2013

Fräscht?

Köper ett par nya skor. Ballerinaskor i skinn. Guldfärgade. Lite till sommarfesterna sådär. Får ett erbjudande när jag ska betala dem, att köpa en spray. En spray där man sprayar sina fötter det luktar så gott så gott och man blir fräsch, svettas inte alls i sina ballerinaskor. När jag läser på innehållsförteckningen som är väldigt lång kan jag bland annat se både alkohol och aluminium. När jag vänligt avböjer med orden jag vill inte ha aluminium i kroppen så ler kvinnan bakom kassan. Nästan lite oförstående. Och det slår mig. Att man anses som lite ofräsch när man inte använder allt man kan till att ta bort lukter. Jag tänker på deodoranter som ofta innehåller aluminium. Det är så läskigt. För det som betraktas som fräscht, är ju inte alls det i grunden. Vi tankar våra kroppar med allsköns tillsatser och metaller. Utan att veta det. Och jag är ingen som svettas mycket, jag använder sällan deodorant. Men har ändå hittat en som funkar. En grön deo. Jag tänker så om det mesta idag. Flytande tvål. Har ni tänkt på hur hårresande många ingredienser det är i den? Vilken sort som helst. Det här med gammal "hederlig" tvål, den innehåller mycket färre ingredienser. Och det finns ju ekologiska tvålar idag. Men ändå kan jag till exempel höra i mitt fikarum på jobbet att det inte är lika fräscht. Vad är egentligen fräschast?

torsdag 30 maj 2013

Det är helt enkelt årstiden!

Den här årstiden. Är det sommar nu? Är det kapha- eller pittatid? Vi hade det varmt och somrigt i mitten av maj. Blev det pittasäsong då? Nej inte riktigt. Vi har fortfarande kaphasäsong. Och det förklarar egentligen allt över hur jag mår. Jag har otroligt lite av kapha i min konstitution. Den här tiden har jag nästan hela mitt liv mått sämre än annars på året. Oavsett vad som händer. Jag har funderat och tänkt. Frågat mig själv om det är saker i min livssituation, om jag har svårt för vissa delar. Men det är ju så logiskt när jag läser om det. Att det helt enkelt är årstiden. För efter midsommar brukar jag säga att sommaren börjar och det gör den ju! I doshornas värld.
Kaphatiden är kall och fuktig, och man räknar grovt att den inträder vid snösmältning och håller i sig fram till midsommar. En mycket varm dag kan ha pittakaraktär, men sommar blir det inte. En extra varm dag kan det vara lämpligt med avsvalnat pittate för mig, men generellt är perioden för kapha en period som kräver balanserande kost och produkter. Har man någon form av allergi är det bra att vara försiktig med mjölkprodukter. En del som minskar sockret märker att det fungerar bra den här tiden. Nu är inte sockret något problem längre för mig, så länge jag är vaksam och lite strikt där. Men mjölkprodukter? Jag äter lite fet yoghurt och jag använder grädde. Mycket smör. Kanske skulle jag bara använda ghee när det kommer till mjölkprodukter. Sluta med resten? Jag har blivit otroligt sparsam med ost. Det är som jag inte längtar efter det längre. Jag tror att kosten skulle hjälpa mig över kanten kring min hosta och allergi. Kanske till och med ha en påverkan på vemodet?

måndag 27 maj 2013

Av respekt

Mors dag firade vi hos min svärmor. Hon är lite över 80 år, pigg och alert. Hon har varit en riktigt matmamma. Alltid bullat upp mycket mat när vi kommit. Nu är det bara jag och min man den här gången men den där idéen om att bjuda på mycket finns ändå kvar. Och jag har bestämt mig. Av respekt för henne så äter jag det hon bjuder på. Strunt samma om det inte passar i mitt eget matschema. Vill inte bli så låst att jag inte kan tacka ja till något som jag inte äter annars. Ett undantag gör inget. Det känns lite i magen att tårtan var bakad på socker och vetemjöl. Men det går över. Det känns helt enkelt bättre än att vara ännu "konstigare". När jag tänker på att alla mina semestrar nu för tiden går åt till yogaresor eller till ayurvediska vistelser i Indien. Och allt det andra som följt med i min/vår livsstil som kanske inte alltid är så lätt för andra att förstå och acceptera. Jag kan bjuda på att ta en stor tårtbit och göra henne lite nöjd. Det är helt ok. Det är mer, det är av respekt. Vad tycker du?

fredag 24 maj 2013

Rätt fett

Kokosfett utvinns ur kokosnötter från kokospalmen. Till skillnad från annat mättat fett, som har långa fettsyror, består kokosoljan av medellånga fettsyror. Det innehåller höga halter av laurinsyra, samma fettsyra som finns i modersmjölk. Kokosfettet är känt fö rsina antibakteriella egenskaper som hjälper till att stimulera immunförsvaret och motverkar virusinfektioner. Det har även visat sig skydda mot svampinfektioner och tarmparasiter. Den kallpressade kokosoljans fettsyror absorberas faktiskt direkt i tarmen via portådern till levern och sedan ut i blodet. Där blir kokosoljans upptag mycket snabbare än andra fetter. Kokosolja är mer lättsmält än långa mättade fettsyror och används som energi i kroppens celler precis som kolhydrater, men till skillnad från kolhydrater lagras inte kokosolja som kroppsfett utan ökar ämnesomsättningen. Kallpressad kokosolja fungerar som kroppens överlevnadsenergi, ketoner. Det ger hjärnan samma snabba energi som den får från kolhydrater – utan de nackdelar som kolhydrater har. Kallpressad kokosolja är alltså en optimal energikälla vid träning eller vid lågkolhydratkost.Kallpressad kokosolja tål värme bättre än andra fetter vilket gör det till den bästa alternativet vid stekning. Oljan oxiderar först vid cirka 200 grader och är helt fri från transfetter och kan inte ens bilda transfetter vid upphettning. Vid stekning med kokosoljan slipper du dessutom stekos. Annat fett härsknar men inte kallpressad kokosolja. Att ersätta andra fetter med kallpressad kokosolja är som att göra hälsosamt oljebyte i kroppen.

Så långt är det gott och väl. MEN jag vill inte ha smaken av kokos i allt jag gör. Jag gillar det ibland. I smoothies går det fint. Och i desserter, Men jag vill inte steka kött eller fisk i kokosfett som smakar kokos. Det finns deoderiserat kokosfett. Det använder jag vid de tillfällena. Kanske svär jag i kyrkan nu. De som är inne på raw food håller kanske inte med mig här. Deoderiseringen sker  genom att man blåser in vattenånga och vakum i oljan- På det sättet får man bort lukten och smaken av kokos. Det funkar fantastiskt bra för mig. Hur gör du med ditt fett?

måndag 20 maj 2013

Festfrukost

Någon dag av helgen äter vi våfflor eller pannkakor eller plättar till frukost. Alla helger. Jag älskar det. Och när det går att göra så goda plättar. Jag använder mitt grundrecept: 3 ägg, 3 matskedar creme fraiche, 2 matskedare fiberhusk. Och det räcker till två personer. I helgen hade vi dessutom färska jordgubbar och grädde. Det är festfrukost för mig. Räcker hur länge som helst i kroppen. Och så lite kaffe på det. Men inte idag måndag, idag blev det kaffe. Punkt. Men jag kände mig fortfarande mätt från igår. Såg att Nilla hade ett nytt recept på bananpannkakor, har du testat det? Jag testar nästa helg.
http://nillaskitchen.com/2013/05/20/banana-pancakes-med-aggvita-glutenfria-mjolkfria-paleo-sockerfria-recept/


lördag 18 maj 2013

Mätt?

Mätt. Lite mätt. Proppmätt. Mätt så att jag måste knäppa upp byxorna? Nä. Jag är aldrig proppmätt längre. Jag slutar äta tidigare. För att jag inte vill ha mer. Jag tror det handlar om fettet. Det reglerar på något sätt det jag äter och framför allt hur mycket. Jag är uppfostrad med att äta upp. ÄTA UPP. Min mormor som var en sjusärdeles kvinna hade ett negativt drag, hon var bestämd med att man skulle äta upp. Den smala lilla flickan som var jag kände hur det växte i munnen. Hon mutade med pengar! Ät upp sista potatisen så får du en krona. Det låter overkligt när jag läser mina egna ord men så var det. Med en bakgrund av krig, ransonering och hunger efter två världskrig som hon levde genom så ville hon inget hellre än att vi skulle ha "hull" på kroppen som hon sa. För att ta av när de dåliga tiderna skulle komma. Men vår verklighet är en annan. Min tid har ju självklart sett helt annorlunda ut. Men någonstans lärde jag mig att stänga av. Äta upp. För att andra svälter. SÅ befängt. För att det kan komma dåliga tider. Svårt att äta i förväg liksom. Men här och nu har jag landat i att plötsligt vill jag inte äta mer, jag låter maten ligga kvar på tallriken. Det är ett stort steg. Men då är jag lagom mätt. Ingen blir gladare av att jag trycker i mig allt som finns. Nej. Det går bra att kompostera och jag är så glad att fettet kom in i mitt liv igen. För jag känner när det räcker. När jag är nästan mätt. Hur tänker du?

fredag 17 maj 2013

Det där med att vara kvinna

Läser då och då hos Ann Fenrholm, författaren till Ett sötare blod. Läste det här inlägget om mens och PMS. Jag slutade få mens när jag v ar 45 år, det hängde inte alls ihop med hur det varit för min mamma och mormor. Kanske hängde det ihop med min kost? För det var tidigt. Ibland är det som läkare vore isolerade från sin omvärld och inte läser något om nya forskningsrön eller debatten om kost. Men nog är det märkligt att flera av de som svarat på Anns blogginlägg fått höjda ögonbryn till svar när det sökt läkare för olika problem som PMS och utebliven menstruation och sedan kopplat kosten till de förändringar de känt. De positiva förändringarna. Jag tror att våra kroppar i ren glädje börjar producera mer östrogen för att de får just den kost de är designade för. Uppenbart är ju att en del kvinnor får förändrade menscykler och mindre problem med sin nya kost. Vad tror du? Har du märkt någon skillnad?

söndag 12 maj 2013

Kalas

Något är märkligt, när ett barn fyller 35, då inser man att man är ganska långt från 35 själv, även om jag ofta känner mig som det ungefär, inuti. Men vilket kalas. Det var avocado- och tomatsallad, kantareller i gräddsås tillsammans med fint kött, stor Cesarsallad, potatisklyftor och fina ostar med fröknäcke.  Alltså bara godsaker för en sådan som mig, för oss. Tog inte potatisen. Och brödet som fanns fångade inte ens mina ögon. MEN. Till dessert var det grädde och bär. Gott så. Men också en stor marsipantårta. Som jag tog av. Och återigen. För vem? Sockret levde rövare i mig trots att jag inte åt mycket. Kalas eller fest eller vardag. Det spelar ingen roll. Sockret är inte min kompis. Inget jag egentligen vill ha. Nu tar jag till mig det, en gång för alla. Hur gör du?

måndag 6 maj 2013

Näst intill oviktig

Hur gick det då? Yogan - underbar. Maten? Plötsligt näst intill oviktig. Ja så kan det gå. Vad jag äter är definitivt inte min största fråga. Men en väldigt viktig fråga förstås. Jag åt mycket mindre än annars, som alltid när jag går kurs. Jag blir mätt av kunskap. Helt seriöst. Det nya trängs i mig och vill samsas med den förvärvade kunskapen i min egen yogaträning. Och maten har stått på vänteläge. Har ätit några gånger sedan i torsdags. Druckit mycket vatten och en del kaffe. Lite nötter. Ja, en del sötsaker slank ner, men inget jag längtar tillbaka till och inget jag hänger upp mig på. Nu kör jag som vanligt igen. Skönt det också. Hur gör du när du reser utomlands? Håller du dig strikt till din vanliga diet? Funkar det bra att hitta det du vill ha?

onsdag 1 maj 2013

Välkommen maj!

Som en lång och hostig utandning har april varit för mig. Men nu stormar maj in, grannens flagga smattrar trots att vinden är snällare. Jag är tät i bröstet och lite less på det. Men samtidigt reser jag imorgon på min yogakurs och det är skönt i vilket skick jag än befinner mig i. Det blir en test. Ska jag fixa att äta som jag helst vill? Eller kommer det i sammanhanget inte att spela så stor roll? Önskar mig lena andetag hela maj igenom. Tillbaka söndag kväll. Då ses vi igen.

söndag 28 april 2013

Till och med ismannen

Läser en liten notis om ismannen som hittades på en glaciär i Alperna. Han kallas för Ötzi och hittades 1991. Hands tänder var stadda i upplösning, sannolikt en effekt av en dålig näringsfattig och ensidig kost. Troligen åt han mestadels gröt och bröd, inte så mycket annat. Har läst om det flera gånger, hur dåligt tandstatus gamla skelett har, när deras kost mest bestått av kolhydrater till största delen.  Trots att spannmålet med all säkerhet var näringsrikare än den manipulerade gröda vi har idag. Och för egen del kan jag med säkerhet säga att mitt tandstatus är mycket bättre sedan lågkolhydratkosten gjorde entré i vårt hus. Jag har skrivit om det tidigare, hur min tandsten snart är ett minne blott. Men när jag läser om ismannen påminns jag än en gång över hur stor påverkan kolhydraterna har i våra liv. Något felsteg hit eller dit, det handlar inte om, det handlar om den kost man huvudsakligen äter. Och jag har fått höra om min saliv. Tandläkare efter tandläkare har sagt att det handlar om salivens sammansättning över hur mycket tandsten man får. Kanske har min saliv blivit annorlunda utifrån att jag nobbar kolhydrater och socker. I stort sett. Eller också. ELLER OCKSÅ har de inte haft koll på vad som orsakar vad. Klart är att när jag var hos tandhygienisten för några veckor sedan så hade jag lite, väldigt LITE tandsten. Då hade jag inte varit där på länge, över ett år. Tidigare gick jag två gånger om året och hade mycket. Vilken skillnad! Och stackars dig isman, du hade inget val. Men det har vi.

torsdag 25 april 2013

Månevaken

Strålar av månsken ner i den kala trädgården. Det lyser som i en skräckfilm, skuggorna skickas som långa pelare i raka streck. Det är en kylig natt. Jag tassar ut på verandan. Barfota. Det är stilla och lite fuktigt i luften. Men månen dansar över gräsmattan som ännu inte blivit grön. Någonstans. Blåsipporna har gömt sina hättor och trädgårdsmöblerna som jag så övermodigt bar ut i helgen, de ser så bortkomna ut. Väntande förgäves. Och jag är inte sömnig. Fast trött. Inte samma sak. Och månen, ja den är full i natt. Hel. Rund och vacker. Men kylig. Lite svårt att hantera den här månevakenheten ibland. Kaminen drar igång. Tänker på allt och ingenting. Men klart är att månen håller mig vaken, hur har du det med din månekänslighet?

söndag 21 april 2013

Pollenallergi och hosta

Den där hostan, som jag skrivit om många gånger. Först när den besvärade mig och sedan när den var borta. Nu har jag hostat i två dagar. Lite. Men ändå. Jag har haft någon slags vårinfluensa i veckan. Legat och vilat. Snorat. Huvudvärk. Lite halsont och sådär har det rullat runt lite. I förrgår kom hostan. Lite rädd blev jag. Det ska erkännas. Är den tillbaka nu? Men den är bara en del av influensan. För jag hostar. Men inte sådär vanvettigt. Inte skrällande. Inte så jag-nästan-tappar-andan. Nä. Vanlig hosta. Och det måste betyda att den inte vill bo i min kropp mer. Den är bara här en sväng. Ett symtom bland de andra. Jag vet att det är Indienvistelserna och behandlingarna där. Men också. Också den kost jag äter. Pollenallergin brukar vara i full gång så här års. Men än så länge har den väntat. Jag hoppas att den också inte kommer att komma tillbaka. Vidunderligt. Kan man nog säga att det är. För hostan är på väg bort. Det kliar inte och ja jag skriker nästan peppar peppar ta i trä och vill sudda ut det jag skrivit. Men det är ett faktum. Den pollenallergi som brukar uppträda från februari i mina ögon och mitt svalg, den tiger still. Håll tummarna att den inte vill in i min kropp!

fredag 19 april 2013

Honung

Honung. Jag är lite skrovlig och då är det bra med honung. Redan som barn fick vi dricka honungsvatten om vi hostade och skrällde och halsen var tjock. Men i alla ayurvedakretsar har jag hört att honung ska aldrig hettas upp. Den ska "ätas" kall. Men när det gäller honungsvatten har jag inte brytt mig. Men plötsligt gör jag det. Bryr mig. Tänker på en av mina yogavänner som bor i Paris och som är bördig från Japan. Hon är en underbar person. Försynt. Stark. Otroligt kunnig inom ayurvedan. Hon förmanade mig verkligen att inte hetta upp honungen. It destroys all the good things with honey, you have to take it cold. Så jag gör det. Tar en sked honung. Sedan kokar jag vatten och dricker det. Bara som det är, kokt hett vatten. Om jag märker någon skillnad. JA. Jag svettas plötsligt floder. Jag tror att det är honungen med sin antibakteriella förmåga gör det. Jag har druckit lika mycket heta drycker innan, men inte på samma sätt som nu. Och jag är en som har svårt för att svettas. Mitt inre är torrt. Om ni förstår mig? Men det heta vattnet gör att jag lindrar mitt svalg. Honungen bygger på med sina läkande egenskaper. Nu tror jag faktiskt att jag gör precis som man ska Med honung. Hur tänker du?

torsdag 18 april 2013

Det där med ekologiska varor

Så ofta vi kan handlar vi ekologiskt. Ibland är det sjukt stora skillnader i pris, som när en ekologisk avocado kostar 30 kr. EN. Då blir det crazy och jag har all förståelse för att man inte alltid har råd. Men ibland har de ekologiska till och med varit billigare. Men varorna kommer mer och mer och jag tror att vi alla är glada för det. En del säger att det inte är så stor skillnad i smak. Jag tycker ALLTID att de ekologiska smakar bättre. Mitt senaste goda köp var kokosmjölk, den feta sorten på burk. Det var första gången jag hittade den i ekologisk variant. Och den är så god. Smälter. Mjuk och krämig. Helt underbar. Gott till bär. Gott till det mesta som man vill ha en liten piff till. Pannkakor, våfflor eller plättar. Lite bär och så den här krämiga härligheten. Gott är för klent uttryck helt enkelt. Heja ekologiskt!

onsdag 17 april 2013

Mikrovågsugn

Jag använder inte mikrovågsugn. Inte hemma, inte på jobbet. Jag har inget som helst behov av den och jag är så glad att den inte följde med oss ut till huset för snart två år sedan. Jag vet att många familjer använder den hela tiden, man kanske är många och kommer olika tider osv. Vi har också haft det så till viss del tidigare. Men inte nu. Men på många arbetsplatser är det vad som erbjuds i fikarum och lunchrum. Hos oss har vi tre mikovågsugnar på rad. Det är allt. Och jag vill inte ta med mig lunchlådor där jag ska behöva värma maten och dränera den på energi och näring. Men det är svårt. Nu när det blir varmare är det lättare, man kan ha en sallad eller kall mat. När det kommer till kritan är jag kanske lite bekväm. Tycker att jag har gjort klart det här med matlådor. Men jag vägrar mikra maten. Hur gör du?

tisdag 16 april 2013

Salt tjej

Skrev för några dagar sedan om att jag börjat gilla lakritssmaken. Men kanske är det gömt i att jag är sugen på salt? Ganska ofta faktiskt. Aldrig tidigare när jag åt kolhydrater och sött. Det låter som en motsättning, eller hur? Själv förstår jag inte riktigt hur det hänger ihop, men hänger ihop det gör det. Kanske behöver kroppen salt också? Vi som fått det itutat att det är farligt med salt. Men aldrig med socker. Men om man vänder på steken, vad händer då? Om den sockriga människan blir en salt tjej? Hur har du det med dina cravings? Eller har du inga kanske?

fredag 12 april 2013

regn

Idag önskar jag mig regn. Mjukt och stilla. Eller hårt och strilande. Det spelar ingen roll vilket just nu. Vi har haft den dammigaste våren som jag kan komma ihåg. Javisst har vi haft sol. Massor. Med kalla nätter. Men snön. Den ligger där på åkern och bara ligger. Tänker inte flytta sig i första taget. Ja okay, jag kan leva med kyla, vinden brukar vara värre för mig, men nu - nu räcker det. Och längtan efter regnet kom över mig. Att vända sitt ansikte mot en regntung himmel. Att bara stå och ta emot det  mjuka vattnet. Att bli sådär blöt ända in genom kläderna och för att huttrande ta av sig dem lite senare. Jag gillar det! Mest det där regnet som löser upp, blöter upp, mjukar upp och som får allt att bli lite  renare, lite närmare allt på något vis. Nära. Mjukt. Regn. Nu?

Och när jag kliver ut för att åka hem så blöter regnet mina kinder och mitt hår. Det är varsamt. Tvättar bort all smutsig snö. Jag blir lycklig. Min dammiga bil är blankare och jag kör sakta. Trevlig helg!

torsdag 11 april 2013

Lakrits

När jag var en godisråtta, en konsument av smågodis åt jag alltid det söta. Det sockriga. Har aldrig gillat lakrits. Men nu. Nu har jag fått lakritspastiller som det räcker med att ta en liten och så är jag nöjd. Pastiller som inte innehåller något annat. Har också sett lakritspulver i en del recept inom lågkolhydratvärlden. Och testat. Det är GOTT. Och inte alls min smakpreferens från tidigare. Kan du känna igen dig? Läser det här:
Lakritsrotens medicinska verkan sägs vara:
Slemlösande, inflammationshämmande, hostdämpande, milt laxerande, milt lugnande, urindrivande, ökar salivproduktionen, läkande effekt vid magsår, illamåendeshämmande och naturligt blodtryckshöjande. Lakrits sägs också öka förbränningen, minska aptiten och fungera som afrodisiakum.
Som vanligt varnar man för överkonsumtion, men det gäller ju allt. Gillar du laktrits?

måndag 8 april 2013

Den stora hostan

Den stora hostan. Som var anledningen till att jag påbörjade min lågkolhydratkost. Hostan som varit min följeslagare i många år och som har diagnostiserats olika eller inte alls. Alltifrån frågetecken kring astma, kol(!!), gnidningsljud på lungorna till att det bara är ett virus, har följt mig på min väg på vårdcentralerna någon gång per år. Jag har haft mycket trassel med luftvägarna tidigare, bronchit varje år, lunginflammation några gånger osv. I början så brydde jag mig nästan inte, som om jag registrerade men inte tog in det. Mitt sätt att se på kroppen som tidigare mest betydde att ignorera kroppen. Men med yogan kom varseblivningen och längtan till varsamhet med kroppen.
   Men som sagt, efter att ha läst på ordentligt om LCHF i många forum, bloggar och böcker bestämde jag mig för att testa. Mest för att kolhydrater främjar inflammationstillstånd i kroppen. Och jag tänkte att mina luftrör hade varit konstant inflammerade och behövde en vila. Och efter några veckor var mitt andningsljud rent. Rent! Vågade inte tro på det men efter 14 månader står det sig. Och bara det i sig är fantastiskt. Men mest nu när jag varit lite småkrasslig och förkyld och hostan inte kommer! Kanske låter det banalt för dig men för mig är det en smärre revolution. Jag är snorig. That's it. Inget mer. Och nu målar jag kanske fan på väggen och behöver ta i trä hundra gånger. Men det spelar ingen roll. Den stora hostan rullar inte runt längre. Bara det. Bara det :)

lördag 6 april 2013

Njuta

Att äta och njuta. Att äta tills man är mätt. På ett skönt sätt. Alla dagar. Det måste väl ändå räknas till att njuta? Jag äter en bit lax, färsk citron. En avocado som jag vispar ihop med äkta majonnäs och lite flingsalt. Det räcker. Det enkla är det goda. Det icke tillkrånglade. Njutmetoden. Nog är det härligt?!

fredag 5 april 2013

Yogisk vilsam dag

En äkta yogini. Det är vad jag känt mig som idag. Stannat hemma. För trött helt enkelt. Vilade på förmiddagen. Gjorde ett långt yogapass vid lunch, så pass att jag blev svettig. Åh det var himmelskt. Ätit strikt lågkolhydratkost. Druckit kaffe med kokosfett i. Gjort ghee i ugnen för första gången! Det var hur lätt som helst. Temperaturen på 100 grader. Ett halvt kilo smör ekologiskt, osaltat i en ugsnform.



Stod inne ungefär en timme. Efter timmen fanns det klargula lysande vätskan där. Med ytan täckt av det som ska bort.











Hällde vätskan genom ett filter, ett slags evighetsfilter till melittahållare.









Ställde den på en tillbringare och vips rann det gula ner och det vita klägget stannade kvar. Lätt som en plätt. Har slut på fina glasburkar så det får jag köpa mig imorgon, men i tillbringare med ett lätt lock är det också ok. Men inte lika snyggt kanske :)









Dricker fint te på eftermiddagen på trappen. Grannens katt kommer och rullar sig i gruset. Jag känner mig slak. Det är nog mer vila som ska till. Jag gör inget annat. Väntar in mig. Trevlig helg hörni!

torsdag 4 april 2013

Tre dagar

Tre dagar av sötsug. Innan det tonat bort. Varje gång jag velat ha något sött har jag försökt äta något fett. Istället. Min kropp är fortfarande felprogrammerad efter år av fettskrämda råd och av att äta kolhydrater. Men det funkar med fett! Sötsuget är över för nu, känns det som och jag tassar vidare. Det svåra är att få i sig fett mitt på dagen. Men nu har jag tänkt på att jag kan ta med mig ghee, klarnat smör. Det tål nämligen rumstemperatur efter att det har klarnats. Ikväll är det jag som ska göra ghee. Förut har jag kokat det på spisen, dvs man kokar ett paket ekologiskt osaltat smör i en kastrul och silar bort det som flyter upp i form av slaggprodukter. Tar ungefär en timme och kvar blir en klargul vätska som stelnar till klarnat smör. Bra både utanpå och inuti kroppen. Fick ett tips om att göra det i ugnen i en form så ikväll testar jag. Hur gör du ditt ghee?

måndag 1 april 2013

There is a crack in everything - that is where the light gets in

Såg Jan Johansen på tv, han och hans fru har skrivit en bok om hans väg ur alkoholismen och deras sätt att bygga upp sin tillvaro på nytt. Det där att plötsligt skall allt ske på nykter bas där det mesta skett i ett slags töcken, i en nyans av ett rus. Allt. I tillvaron. För en av dem. Och jag som arbetat med ungdomsmissbrukare känner igen resonemanget. Om att sluta är ingen konst i sig. Egentligen. Det är när vardagen tar vid och man ska vara utan. Vad man än väljer till så kan känslan, längtan och lusten efter det andra finnas kvar. Starkt inombords. Jag tror det vore naivt att inte räkna med det. Logik har inget med det hela att göra. Något annat är starkare. Jan Johansens fru berättade att hon många gånger hade velat att han skulle börja dricka igen. För att få det som det var tidigare. För henne också. För det krävde något av henne.
   Den där diskussionen startar en tråd inom mig. En tråd av förvecklingar åt olika håll. Som en rysk roman med vindlingar än hit. än dit. Tänker på en vän jag haft som var tvungen att äta medicin för att klara av att sluta röka. Och hur hon utåt sett hejade på sig själv om hur duktig hon var. När hon var tvungen att ta till kemisk hjälp för att hjälpa sig själv. Inget fel i det. Mera så att man borde stå för skröpligheten man kan ha som människa. När man tar till hjälp. Eller som Leonard Cohen uttrycker det- there is a crack in everything, that is where the light get in. Det är så vackert. Så sant. För mig. Att det alltid finns en reva. En tanke. En vidare fundering.
   Så när jag levt med en ny kost i 13 månader. I stort sett. Så träder en annan bild fram. Ibland är det krångligt. I farten de första 10 månaderna brydde jag mig inte. Inte ett dugg. Men sedan. Har annat kommit in. Och den där längtan efter att inte krångla. Nä. Jag krånglar inte, ändå finns den där. Av att göra som alla andra. De flesta andra. Jag kommer inte att återgå till kolhydrater i form av socker och stärkelse. Vill inte äta gluten. Men ändå har jag en slags beteende som över tid visat mig hur starkt något kan vara. Kan det vara ett beroende? Nej, det känns hårt att uttala. Kanske mer som vanor som är svåra att släppa. För att vanorna hänger ihop med social samvaro. Mys. Jag vet inte. Inte alls. Jag vill bara vara så ärlig jag kan, för jag vet att när jag är det, finns det alltid någon annan som känner igen sig.
   Jag vill inte ha en blogg där jag klappar mig själv på bröstet och säger hur duktig jag är av att välja annorlunda. Jag vill redovisa vad jag mår bra på. Men också mina tvivel. Mina tillkortakommanden som hänger ihop med en känsla, en doft, en längtan ett sug. Efter något som jag sagt nej tack till. Kan du känna igen dig?

onsdag 27 mars 2013

Slippa sockret, slippa unna sig

Min sockerfrihet haltar. Fast jag mår skit av det. Jag funderar verkligen på varför. Är det där berömda motståndet igen? Som tar sig ett annat uttryck? I 10 månader gick det som en dans. Men efter Indien har jag inte återhämtat mig till den mer strikta kosten som jag mår bäst på. Jag "unnar" mig det ena och det andra. Det blir en del. Och som jag skrivit, trötthet, huvudvärk och en mage som blir uppblåst. Idag fanns det egentligen bara socker på fikabordet på jobbet. I olika former. Jag låter bli godiset i påskäggen, jag låter bli vetelängden. Men när jag åker hem köper jag en mjölkchoklad. Fast jag egentligen inte vill. Nästan som ett missbruksbeteende. Slänger halva. Nu är det dags att på allvar låta bli. Vet inte om du känner igen dig eller om du inte behöver vara så strikt. Men jag behöver verkligen det. Nu börjar jag om. Ordentligt. Den där kolhydratkosten i Indien var inte bra för mig. Trots att det var vegetarisk kost. Faktiskt. Jag återkommer till det gång på gång. Jag är en fett- och proteinmänniska. Med mycket grönsaker och bär. Punkt. Jag vill tillbaka dit. Med de orden önskar jag en skön påsk till dig. Att du slipper socker! Slipper unna dig och får må gott.

tisdag 26 mars 2013

Huvudvärk

Om jag slarvar lite med kosten så ger det effekt ganska omgående. Det som händer är att jag får huvudvärk. Något som jag annars väldigt sällan har. Men så snart jag fått i mig något som har socker i sig, då är huvudvärken där. Det tog ett tag att se ett samband men nu ser jag det väldigt tydligt. Och om inget annat håller i mig så är vetskapen om den där huvudvärken en väldigt bra broms. Jag låter bli. Och tar mig vidare utan den. Känner du igen det?

söndag 24 mars 2013

Kaffe!

Kaffet kommer och kaffet går. I mitt liv. Jag har ibland hållit upp med kaffe i flera år. Ja faktiskt i flera år. Men längtar och saknar och framför allt den sociala delen. När jag ändrade min kost för mer än ett år sedan så drack jag plötsligt mer kaffe igen. Mer och mer ville jag ha. Som ett ökat behov. Jag vet inte om det hängde ihop på något sätt men så var det för mig. En slump kanske. Nu är det istället tvärtom, jag dricker en kopp kaffe varje morgon. Världens godaste. Men inte mer. Dricker jag mer så känner jag av det i magen. Ja så enkelt är det. Och jag är återigen vid den där skiljevägen, ska jag sluta med det eller inte? Generellt är jag emot förbud och att placera in mig i fack, det bästa från olika världar är min melodi. I många delar. Men nu så låter jag den där enda koppen vara den enda koppen. Och magen mår fint. Kroppen också. Det är det där med sinnet, hur gott låter det inte att säga - ska vi ta en kopp kaffe? Det låter inte alls lika gott i mina öron att säga så om te. Men ändå. Och te, ja jag vet, det finns hur många goda som helst. Just nu är favoriten ett grönt te i lös vikt med gojibär och havtorn. Det är beroendeframkallande. Doftar så gott. Är gott. Men jag vill gilla te för sin egen skull, inte som istället för kaffe. Nu blir det minimal kafferanson och mera te. Eller kanske någon annan varm dryck. Vad dricker du helst?

torsdag 21 mars 2013

Vårtrötthet

Sömndagen. Idag. Stora sömndagen kanske till och med. Hör en sömnforskare prata på morgon-tv. Han betonar vikten av rörelse och att få dagsljus. Jaha? Det var väl inga nyheter. Det hade jag kunnat berätta. Vad han däremot säger är att den biologiska klockan inte hinner med hos alla individer när vårljuset kommer. Därför blir man extra trött. Det känner jag verkligen igen men visste inte om orsaken. Min vårtrötthet har helt enkelt en fysiologisk förklaring. Och då stillar jag mig med yogan, för systemet måste hinna med. Allt finns det tid för i rätt tid. Jag vilar helt enkelt in våren.

onsdag 20 mars 2013

Glutenfri konferens

Idag har jag varit på en liten intensiv konferens. Eftersom jag de senaste gångerna vi varit på det här stället haft svårt att äta det som jag mår bra av, det har i princip bara varit kolhydratrik kost försökte jag tänka till. Och skam den som ger sig. Den här gången bad jag om glutenfri och sockerfri kost. Det funkade helt ok även om jag kanske fick i mig en del andra tillsatser så mår jag efter dagen idag bra. Man kan hitta nya lösningar. Fler av mina kollegor lyfte på ögonbrynen - du är väl inte glutenallergisk? Jo jag är nog det sa jag. Punkt. Glutenfri konferens funkar för mig!

måndag 18 mars 2013

Vill inte baka, vill inte fika!

En bakare som jag. Som alltid bakat något riktigt smarrigt när det varit fest, kalas, fika eller födelsedag. Som idag när det är födelsedag. Men det sista året har ju inneburit en ändrad kursinriktning i mitt liv när det gäller mat. När det gäller fika. Och igår eftermiddag tänkte jag först att jag skulle baka något och ta med mig till jobbet idag för att fira. Men sedan kände jag - nej, jag vill inte det. Vill inte baka mer just nu. Inte sugen på fika. Absolut inte på sött. Och som av en händelse har en annan arbetskamrat med sig fikabröd och tårtor, hon fyllde 30 år i helgen och har firat stort. Förstås. Och jag passerar alla kakfaten och känner djupt inom mig hur nöjd jag är att jag slutat med sockret. Med vetemjölet. Med stärkelsen. Och det ser så vackert ut, men det gör inte gott i kroppen. Javisst kan man göra avsteg om man vill. Javisst kan man äta kolhydrater om man tycker att man mår bra på det. Jag gör det inte. Och det är helt enkelt en stor lättnad. Både att inte baka när jag inte har lust och att inte fika när jag inte vill. Frihet!

fredag 15 mars 2013

En äkta solhälsning

Solen. Med allt vad vi behöver för livet. I stort. I smått. Jag äter D-vitamintillskott eftersom vårt land är så solfattigt i jämförelse med vad vi behöver få i oss för kroppen. Jag tror att det hjälper mot den segaste tröttheten och boostar min kropp. Men inget går upp emot den äkta varan. Trots att kylan inte släpper är solen här. Den välkomnar och ler, den känns ända ner i benen i ansiktet när jag vänder det bleka mot solljuset. Insidan av mina ögonlock blir alldeles guldgula när jag blundar.
    Jag har gett mina yogagrupper i läxa några veckor att de ska göra några solhälsningar. Som för att komma igång med yogan, lite mer opretentiöst och det funkar. Men det är också det här med att hälsa solen som är så vackert. Att när jag ser solen leta sig in på nya ställen i vårt hus, då blir jag glad. Strunt samma att damm och fläckar syns övertydligt nu. Det ljusa behövs det vet vi alla även om det kan vara en svår tid också. För mig. Den här övergången. Men solen är liksom trösten. Solen är värmen. Solen får liv i våra solhälsningar. Det måste vara så :) Önskar er en skön solig helg. Gå ut och strunta i dammet inomhus!

onsdag 13 mars 2013

Som om jag festat

Idag mår jag lite bättre, men inte bra. Vaknar av en dånande huvudvärk. Som om jag hade festat hela natten lång. Det är det många år sedan, men jag kan komma ihåg känslan - hur jag mådde när jag vaknade. Och den är likadan som den idag. Kanske var det inte bara nattrumlandet och för lite sömn som gjorde det. Kanske var det kolhydraterna? Sockret i alkoholen som gjorde det? Jag tror det mer och mer. Kanske verkar det överdrivet, att reaktionerna bottnar i något annat än att jag ätit kolhydrater. Men jag tror inte det. Det är bara så att jag blir så påverkad på ett riktigt negativt sätt när jag slarvar och äter det jag inte mår bra av. Det är faktiskt över ett år sedan jag la om min kost.  Min kropp har hittat det som den mår bäst på och att då ge den det den inte vill ha - inte bra alls. Kanske är det så att man behöver påminnelser ibland. Att ett steg bakåt ändå blir ett steg framåt. För klart är att jag inte vill känna mig bakis. Inte på något sätt. Hur påverkad blir du av kolhydrater? Eller äter du inte det längre?

tisdag 12 mars 2013

Ont i magen

Sedan jag kom hem från Indien i mitten på januari har jag slarvat lite med kolhydrater. Ätit ibland, förstått att sockersuget finns där under även om jag inte äter regelrätt socker. Men andra kolhydrater som jag ätit och som triggar sötsuget. Idag var jag på konferens och det fanns pastagratäng att äta. Eller kikärtsbiffar. Pest eller kolera? Vet att kikärterna får min mage att bli som en ballong. Så jag åt pastagratängen. Mot bättre vetande. Och ja, vid fikat är jag redan sugen på något. Inte hungrig, men lite sötsugen. Som förr. Så jag äter en morotskaka. Den är inte ens god, men ändå något. Och känner när jag åker hem hur ont jag har i magen. Verkligen ont i magen. Jag har blivit känsligare och det är egentligen en bra sak. Så nu är det slut på slarvet. Jag mår inte bra av det längre. En del rynkar på näsan när jag äter utan kolhydrater och har ofta lite otrevlig frågor. Jag struntar i det. Vet ju vad jag mår bra av. Men på något konstigt sätt hade jag tydligen glömt bort det. "Glömt bort det". Efter ett års ätande på bästa sättet för mig har jag trillat dit. Tar mig i kragen och inför nolltolerans mot det som triggar sötsuget, även frukten. Hejdå ont i magen!

söndag 10 mars 2013

Spirulinachocken

Första gången jag kom i kontakt med Spirulina var våren 1986. När Tjernobylolyckan hade hänt. Vi bodde på Gotland just det året och var liksom närmast i Sverige rent geografiskt till att drabbas av radioaktivt nedfall. Även om det sedan visade sig vara Gävletrakten som var mest utsatt. Jag läste som besatt allt jag kom över (innan Internets tid) och hittade till slut något nyttigt - alger kan dra ut radioaktiviteten ur kroppen. Kapsla in det och sedan föra ut det. Var det sedan hamnar förstår vi ju, men just då var jag nog mest rädd för att ha det i mig. I min kropp. Sagt och gjort. Köpte Spirulina, ett mörkgrönt pulver som smakar ganska mycket. Av något obestämbart. Kanske alger? :) Vi bodde i ett litet kollektiv, fyra personer och jag fick alla att strö Spirulina på vår fil. Eller. Det blev nästan Spirulina med fil. Vedervärdigt! Vi fick inte ner det, det kväljde för mycket. Åren när barnen ar små var jag åter på det där pulvret, vilket resulterade i att våra barn fick samma kväljningsattacker... Nu är jag där igen. Med det där pulvret. Men vis av skadan använder jag lite. LITE. Och det räcker. I en grön smoothie till exempel. Den smaken är inte god, men jag tror fortfarande att det är bra. Hur tänker du om alger? Äter du dem?

torsdag 7 mars 2013

Sköldkörtelproblem? Stå på dig!

För 13 år sedan förnyade jag mitt pass. När jag tittade på bilden av mig själv såg jag plötsligt att min hals såg så tjock ut. Svullen. Jag gick till vårdcentralen som konstaterade att jag hade struma (all förstoring av sköldkörteln kallas det). De tog blodprover, konstaterade att jag har normala blodvärden. Fick en remiss till öron-näsa-halsavdelningen på vårt sjukhus. Där möter jag en specialist ett flertal gånger. Som sticker i min hals med långa nålar och försöker få ett "utbyte" som han kallar det. Varje gång får han sticka flera gånger för först kommer bara blod. Sedan lite slem, som min förstoring verkar bestå av. Han vill först operera mig men ändrar sig sedan helt och får för sig att jag vill operera mig. Vilket jag verkligen inte vill. Om det inte är absolut nödvändigt. Allt faller sedan i glömska hos sjukvården och jag har kallats på någon slags kontroll vart tredje år.
   Kruxet är att när jag upptäcker förstoringen inser jag också att min viktuppgång på 8 kg kanske hänger ihop med det hela. Att min stora trötthet gör det. Min känsla av att inte riktigt känna igen mig själv. Men detta avfärdas kategoriskt av alla olika läkare jag träffar i samband med detta. Jag tror själv att det hänger ihop, så väl känner jag min kropp, men alla säger att jag har normala värden. Min viktökning blir nästan omöjlig att tappa. Trots hård träning. Trots diet. Så jag slutar med dieten. Och inte förrän jag börjar resa till Indien på behandlingar samt  äta LCHF tappar jag det jag lagt på mig tidigare. men det är en bisak. Egentligen är det själva struman det som intresserar mig. Varför har jag fått den? Och framför allt, vad påverkar den?
   Jag har en god vän som är läkare och vidsynt. Hon har nu försett mig med en del artiklar där man visar på att det finns en annan inriktning inom läkarvetenskapen. De som menar att blodtester inte räcker för att fastställa rubbningar av sköldkörtelhormoner, de menar att man ska mäta dessa hormoner i dygnsurin. Men etablerade forskare har avfärdat detta. Ändå börjar det röra på sig i läkarleden. En del inser att den här delen av vården varit eftersatt, att kunskapen ofta saknas hos allmänläkare. Detta läser jag i tidskriften Medicinsk access nummer 3, 2009:
"Föreställ dig detta scenario - Du har oförklarligt gått upp i vikt, trots att du äter mindre än vanligt och tränar frekvent, håret fastnar i drivor i duschsilen. huden är ödlelikt torr och du har tappat både energi och ditt goda humör. Det känns verkligen allt annat än bra och du känner inte igen dig själv. Dessutom är du troligen kvinna. du har kanske läst någon artikel om hypotyreos eller tänkt att det måste vara något fel med hormonerna. Det som händer på vårdcentralen kommer troligen att göra dig om möjligt ännu mer nedstämd än innan. I nio fall av tio kommer läkaren inte att koppla dina symtom till hypotyreos. Därför kommer läkaren inte att vilja ta prover för att bekräfta eller utesluta sköldkörtelproblem. Inte ens om du som patient insisterar på det. Och om du mot förmodan kommer att få ta prover kommer läkaren i många fall att inte kunna tyda provsvaren eller konstatera att visst du mår inte bra men dina värden ligger inom referens så i praktiken är du frisk" .
   Det är som att läsa min historia förutom att jag inte tappat håret. Jag hade också en svullnad i sköldkörteln, vilket inte alla får. Det kanske avgjorde att jag fick ta prover, för att de såg något på utsidan. Men eftersom proverna inte visade något blev jag på något sätt konstaterad frisk fast jag hade kvar mina symtom och svullnaden.
   Nu har jag ju  hittat andra vägar till hälsa men det har tagit lång tid, kanske onödigt lång tid. Tänk om jag hade haft en kunnig läkare längs vägen. Eller åtminstone en som hade lyssnat. Jag skriver det här för att du som eventuellt känner igen dig inte ska tappa modet utan stå på dig.