vill inte vara smalsynt

Den här lite ensidiga debatten om hur klimatsmart det är att inte äta kött. Den är förenklad. Ja jag vet, så blir det när man ska ha fram ett budskap. Och vem avsändaren är, är inte helt klarlagt för min del. Inte heller vad det finns för forskning. Eller belägg för det som påstås nästan överallt nu. Man får leta lite noggrannare helt enkelt fö att kanske hitta något som har fler bottnar och vinklar än en. För hur kan det bli klimatvidrigt att göra det vi gjort i tusentals år, ätit kött, det måste ju vara något mer som påverkar eller hur? Och kött förresten. Naturbetes? Vilt? Eller kött från djur med antibiotika och med oetiska och konstgjorda liv för djur som står inomhus hela livet.  Vem säger att alla mår bäst på vegetarisk kost? Jag gör det inte till exempel. Hittar en väldigt intressant sida på som heter Trädgården Jorden.

"Det är ingen tillfällighet att inga kulturer i tempererade klimat har varit vegetariska, medan det i vissa tropiska klimat har förekommit. Alla ekosystem har både djur och växter, och för våra jordbrukssystem skall vara uthålliga behöver de integrera djuren. Sen är det så att ÖKNINGEN av köttkonsumtionen drivs av den kemikaliserade växtodlingen, med stora insatser av konstgödsel. Det är det som har möjliggjort industrialiseringen av djurhållningen och att man också föder upp iddislare som kor på spannmål och soja, vilket är helt fel. Det finns dåligt med siffror för växthusgasutsläppen från olika djursystem. Men det finns data från betande nöt i extensiv drift som visar att de i stort är växthusgasneutrala, deras metangasutsläpp kompenseras av kolinlagring i betesmarkerna. Det vi ska ha med oss i diskussionerna om kors utsläpp är att det bygger på väldigt smala data, där man drar långtgående slutsatser hej vilt. Hur mäter man egentligen kors metangasutsläpp?
Och var kommer kolet i kornas metanrapar ifrån då? Jo, från det gräs de äter såklart för inte har de en metanproduktion i magen som inte tillförs kol utifrån. Egentligen är det så att vi får mindre metanutsläpp tack vare kor som föds upp på naturbete. Detta är enkelt att visa.

Vi lämnar en höbal om 12 kg kolatomer att ruttna på åkern. Då bildas molekylmässigt lika delar koldioxid och metan då cellulosan och stärkelsen i höet långsamt bryts ned under förruttnelsen. Det blir 8 kg metan och 22 kg koldioxid om oxidation och reduktion av kolet är lika som det måste vara i ett litet slutet system.

En annan identisk höbal om 12 kg kolatomer ger vi till en ko som äter höet. Kon kan tack vare sina fyra magar bryta ned större delen av cellulosan och stärkelsen till vattenlösliga kortkedjiga fettsyror och sedan vidare till ättiksyra som kon kan omvandla till protein och fett.

Med andra ord så kan kon inte rapa så mycket metan, den största delen av kolatomerna från höet har omvandlats till kött och fett och kan därför inte bli metan, kolatomerna är redan använda till annat. Kon är en utmärkt omvandlare av cellulosa och andra kolhydrater till fett och protein.

Kor (och alla andra gräsätare) tar hand om en del av den cellulosa som naturen producerar och förhindrar därmed i stor utsträckning nedbrytningen till koldioxid och metan. Kor är med andra ord metansänkor."

Vad vill jag säga? Jo lite sans och balans behövs i alla debatter. Och kunskap om djur, natur och rent historiskt hur vi har gått till väga för att odla, slakta, äta och må bra. Varför är vi så smalsynta idag? Är det för att hela tiden styrka vår egen tes? Ska vi som äter kött ibland sitta med skämskudde hela tiden? Eller finns det bra kött? Finns det till och med människor som behöver äta kött ibland? Behöver vi till och med gräsbetande djur? Som betar där inget annat kan odlas?

Hur tänker du?

Ny kaka utan mjöl och socker

Ibland vill man baka något riktigt smaskigt. Utan spannmålsprodukter. Utan socker. Har tack vare en bloggläsare, Tina, hittat till Nillas kitchen som är en riktigt trevlig och informativ sajt. Det här att det inte måste vara svartvitt i lowcarb-land. Att hitta det man själv mår fint på. Jag är ingen stor matsfixare, dvs jag äter gärna gott men är ingen som håller på och experimenterar. Jag har helt enkelt inte det intresset. Däremot gör jag gärna något efter ett nytt recept. Det är mer regel än undantag för mig att testa nya recept. Idag har jag bakat. En kaka utan vetemjöl, det bedrägligt vita som jag inte mår bra på alls. En kaka utan socker, med lite sötning i.  En kaka med många ägg men inget fett. Det kan man ha till om man vill, en stor klick grädde eller kokosgrädde utefter vad man gillar. En kaka med frukt i. Faktiskt. För att testa. Att koka en apelsin i två timmar gjorde att mitt kök doftade lite orientaliskt nästan. Den är lika hög efter en halvtimme utanför ugnen. Det här blir en favorit! Helt klart. Vi fikar i köket och pärlhyacinterna blommar och det dröjer innan det blir mörkt. Snart är den längsta månaden januari över. Har du någon kakfavorit? Ett recept du vill dela?

Månkalender?

Månen påverkar oss alltid, mer när den är full och motsatsen, svartmåne. Det är vad min lärare lär ut, det är vad som finns i många skrifter. Jag känner att det är så. Även om jag skulle önska att jag sov gott när det är fullmåne, så händer det nästan aldrig. Jag träffade en yogavän i Indien, hon berättade att det finns månkalenderar, över vilka delar av kroppen som det är bättre att fokusera på under månens olika faser. Jag har aldrig hört talas om något sådant. Hon hade nu helt lagt sin träning utifrån månen och känt en stor förbättring. Eller som hon sa -när månen och jag båda fokuserar på axelpartiet, då händer det något. Jag blir mjukare och det fungerar helt enkelt bättre. Hon hade en månkalender som hon följer. Den var på tyska eftersom hon är tysk. Har inte hittat någon motsvarighet här hemma. Har googlat men inte hittat något. Tycker du att det låter som hokus pokus och inget för moderna människor? Det är möjligt att det bara är trams och snömos, men det brukar ofta finnas en kärna av kunskap i de här gamla råden. Jag skulle vilja hitta en månkalender. Har du hört talas om någon, har du någon att tipsa om? Även om du aldrig brukar kommentera, var snäll och skriv i det i alla fall :) Skön lördag på er i fullmånens tecken!

Himalayaprodukter

I Indien har jag hittat de överlägset bästa hud- och hårvårdsprodukterna. För mig.Himalayprodukter. De är framtagna med ayurvedans kunskap som grund. Naturliga råvaror. Förmodligen är det just det som gör dem så bra. De har funnits länge, mer än 80 år. Bara det gör att man förstår att det är något som fungerar. Jag borstar tänderna med brun tandkräm och känner mig nöjd. Inga konstiga tillsatser av socker eller annat som finns i en hel del produkter här hemma. Jag tvättar mitt hår och det är rent och blankt många dagar precis som den feta bodylotion jag använder verkligen tar sig ner på djupet. Och torr det är jag efter hemkomsten, det skiljer ungefär 55 grader på utetemperaturen för mig nu. 35 grader varmt i Indien och 20 grader kallt här hemma. Inte konstigt om kroppen drar ihop sig.Tyvärr är produkterna dyra för vanliga indier, det är mest turister som handlar dem. Men för oss är det inte dyrt. Jag bunkrar upp när jag är i Indien. Kommer hem med några kilo av shampo, tandkräm,  hudkräm för ansikte och kropp och hoppas att det räcker tills nästa gång jag reser dit! Har du testat dem? Om inte, då har du något riktigt bra framför dig!

Bubbelvatten

Kolsyrat vatten. Tänk så gott jag har tyckt att det är. När jag velat unna mig något gott att dricka på lunchen. Till kaffet ibland. Men de där bubblorna, vad ska de in i kroppen att göra? Egentligen? Det kanske verkar överdrivet men faktum är att jag oftare känt att bubblorna gör mig uppblåst. På något vis. Nu har jag inte druckit något bubbelvatten på en månad förrän idag. Och jag svällde upp i magen. Jag är helt säker, det är bubblorna som gjorde det. Det här pusslet kring mat och dryck, visst är det spännande? När man ser vad som påverkar och hur mycket ett ganska oskyldigt vatten gör. Sedan tror jag inte att det är den största synden direkt, nej inte så, mer att se vad det är som faktiskt ökar mitt välbefinnande och vad som inte gör det. Bubbelvatten ska jag vara försiktig med.

Paleo

Jag fick rådet i Indien att undvika mjölkprodukter. Det har jag gjort periodvis i mitt liv. Hade eksem som barn och hade jag inte fått mjölkprodukter tror jag inte att jag hade haft eksem heller. Men det visste man inte då. I den kost jag ätit nu i några veckor har mjölkprodukter varit uteslutna. Men här hemma vill jag ha grädde till mina plättar och ibland i kaffet. Men har tänkt. Ibland blir man bönhörd direkt. Hittade till den här fina sajten http://nillaskitchen.com/ och blev inspirerad att testa Paleokost. På riktigt. För mig. Vår son har ätit det så jag är inte främmande för konceptet, har bara tyckt att det känts svårt. Men när jag läser hos Nilla så känns det enkelt. Hur gör du? Äter du mjölkprodukter?

Snart så

Hemma. Vilket skönt ord det är. Med allt i bagaget att ta hand om. Men främst känner jag mig stark. Och jag längtar efter min mat. MIN mat. Som det passar för mig att äta. För oss. För faktum är att alla i familjen mår bättre med lågkolhydratkost. Trots att vi är så olika individer i olika åldrar med olika liv och träning. Det är ganska fantastiskt. Mest längtar jag efter grönsaksgratänger med riktigt fett till. Stora portioner med grönsaker och ett bra protein. Men man kan ju inte äta mycket fett och samtidigt kolhydrater. Men för min del är det snarast så att det är skönt att dra ner på kolhydraterna igen. Ute är det minus 14 grader idag. Vindstilla. Vi går en långpromenad. Själen och kroppen har inte landat ännu men nötter och grönt te gör eftermiddagen energirik igen. Jag längtar efter att ta i med kroppen, längtar efter att åka skidor så jag blir varm. Snart så. Måste bara landa först.

Kolhydraterna

Vår vistelse i ayurvedaland börjar närma sig sitt slut. Tidigt torsdag morgon reser vi hem. Med vemod inuti för att lämna den här platsen. Med glädje för att möta allt hemma igen. Det enda jag inte kommer att sakna är maten. Indisk mat är god. G O D. Ayurvedisk mat är inte riktigt lika god. Efter några veckor med den kosten är jag ännu mer sugen på fett. Riktigt fett. Jag är redan trött på frukt. Inget mer socker den vägen. Men med vegetarisk mat kommer kolhydraterna. Svårt att undvika i ett land där osten är jättedyr. Vill inte ha kolhydrater i den mängd som det blir. Märker att jag blir hungrig, sådär svajigt hungrig som jag aldrig blir på lågkolhydratkost. OCH. Sockersuget börjar göra sig påmint. Som ett brev på posten. För mig är allt ännu ett kvitto på att det senaste årets LCHF-ätande är rätt för min person. För min kropp. Jag äter dessutom mindre hemma än här. Men det går ju att modifiera på hemmaplan också. Det är ju inte direkt så att jag vräker i mig kött. Fisk och skaldjur har jag svårt för, dels rent miljömässigt och att vissa arter är på väg att försvinna. Men också för att skaldjur tillhör spindelsläktet och jag har helt enkelt svårt att äta det,  kan inte förmå mig längre.  Men protein i form av ekologiskt kött, vilt och annat som känns bra att äta, det vill jag ha. Det behöver jag. Min doktor här säger också att jag kan äta vad jag vill, dricka vad jag vill, för just mig har han inga restriktioner. Det är bara jag själv som känner vad jag behöver. När jag väl är hemma igen. Men just nu njuter jag de sista dagarna av att vara här och äter ödmjukt det jag blir serverad.

Utandning

Går på yoga. Yoga för en ny lärare. Yoga på ett annat sätt. Och han säger in-utandning i riktningar som blir tvärtom för mig. Min kropp är så van att andas ut när jag går fram och in när jag går upp. Han vill att vi ska göra tvärtom. Det går inte. Helt enkelt. Hela mitt system är inställt på annat. Så jag andas som jag är van. Kroppen vet hur den vill andas tänker jag. Och vet att det här med att yoga för andra ibland, det ger verkligen perspektiv till ens egen träning, på många plan. Andetaget är viktigast för mig i yogan, allt annat kommer sen. Men för den här läraren är det tvärtom. Märkligt. Jag böjer mig fram och andas ut.

God god papya

Papaya. Jag äter aldrig den frukten hemma. Tycker helt enkelt inte om smaken. Men nu äter jag ju i och för sig inte mycket frukt alls längre hemma. Men här. Här äter jag lite frukt. Vi får ofta ananas eller papaya efter heta maträtter. Det kyler. Färsk papaya direkt skördad från träden längre ner mot floden. Vi får den uppskuren med lime att pressa över. Den är så god. Smakar allt utom det som papayan gör hemma. Det får mig att undra vad som hänt med den frukten på väg till vårt land så långt bort. Visst är det fint att vi kan få exotisk frukt hemma. Men till vilket pris börjar jag fundera runt. Nä, jag ger mig inte in i någon export-importfråga. Det kan jag inget om. Tänker bara på vad det är bäst för oss att äta. Där vi bor. Hur det egentligen påverkar oss med all mat. Och det som färdats länge till oss. Inte konstigt att papyan är så otroligt god här men inte ett dugg hemma. För mig. Äter du papya?

Kött

Jag längtar efter kött. Vaknar efter min förmiddagsslummer och längtar efter protein. Kött. Och jag tror det är så enkelt. Kroppen saknar något och signalerar det. Det är klart att det fungerar bra här  ändå. Men det är inte samma. När jag var gravid var det på samma vis, ibland längtade jag efter kött sådär omedelbart. Samma känsla nu. Något jag behöver. Kanske är det så att den maten man växt upp med, de präglar en för resten av livet. Jag tror på det. Kanske inte allt man ätit, men vissa delar. Enligt många skolor så är det så det fungerar. Och vilket klimat man lever i. Hur tänker du?

Det livsviktiga fettet

Nu äter vi vegetarisk kost där vi är i Indien. Helt vegetariskt. Jag äter heller inga mjölkprodukter. Det är god mat. Det är verkligen smakrikt och ibland lite för hett för min kroppstyp. Då rinner både näsa och ögon. Men det gör gott tänker jag. Men det jag saknar stort är fett. Riktigt fett. Det äter vi nästan inget av. För min del passar det bra med mycket grönsaker och rotfrukter i min kost annars också. Och mycket fett. I form av nötter avocados, oliver, smör och grädde. Men som sagt. Inte nu. Vi är alla lite småhungriga trots stora portioner. Efter en vecka borde det ha lagt sig. Men jag tror det är fettet jag saknar. Som ger mest energi av all föda. Vi äter lite nötter men det räcker inte. Inte för mig. Samtidigt är de spännande att se hur jag kommer att tänka när vi reser hem.

Kokt mjöl

Vi fick pasta igår kväll. Spagetti med tomatsås. Inget märkvärdigt mer än att jag inte ätit det på mer än ett år. Det smakade - tja - som pasta smakar. Ganska färglöst. Det är väl alltid tillbehören som är goda. Såserna som är krämiga eller fyllda med grönsaker och kryddor. Men själva pastan... Är det verkligen den som människor gillar? Jag har svårt att förstå det. För att spetsa till det lite. Kokt mjöl.  Ungefär som bagels. Så ickesmakande. Bara en konsistens. Vad är gott? Det fyller magen, det gör det, den är fortfarande svälld idag, och jag inser mer och mer att den här kostresan jag startat är så hälsosam. Vissa saker är inte ens svåra att välja bort. Som kokt mjöl.

Test

Det är svårt att äta som vi gjort hemma, nu när vi är i Indien och det serveras grönsaker och kolhydrater. Inget fett just. Inget protein. Jag följer med. Jag äter det jag blir serverad. Helt enkelt. Det blir en intressant test. Igen.