Underbart bra och riktigt dåligt

Vi har varit borta över helgen. På ett spa. På ett strandbad. Isskrubb. Aromabastu med citrusdofter. Hamam som i Turkiet. Fotbad som i Malaysia. Lerinpackning av kropp och hår som i Marocko. Vilsamma simturer i saltvatten. Vilande i gigantiska bäddar för två med kryddigt te, salta mandlar och mörk choklad. Vi har njutit. Druckit lite bubbel och firat en del saker för oss själva. Som har med framtiden att göra. Och vi har ätit. Lite kolhydrater. Kanske mest i form av socker, för bröd vill jag verkligen inte ha längre. Och ändå. Våra magar svällde. Men vi började båda hosta. Rossla. Och jag börjar undra - hur gjorde vi tidigare? Hur lät vi? Rosslade vi lite jämt utan att ens märka det? För nu är det påtagligt. Och det går fort. Så med vattenstunderna i godaste minnet lägger jag också till det andra - att kolhydraterna får oss slemmiga i halsen ganska snabbt. Lite läskigt är det allt. Och jag tror inte att vi är känsligast i världen. Kanske bara att det visar sig så snabbt och tydligt när vi låtit bli det sedan början på året? Ja vad är vad egentligen. Klart är att de där kolhydraterna, de är inte bra för våra kroppar. Inte för min, inte för min mans. Och jag tänker på alla andra inflammationstillstånd som kan finnas i kroppen. Länge. Innan de ger sig till känna. Lite läskigt är det allt. Eller vad säger du?