lördag 31 december 2011

Gott Nytt Andetag!

Tänk om vi alla tog ett djupt andetag precis när klockan slår för ett nytt år. Och andas ut det gamla för att i den allra sprillans första sekunden dra in ett djupt andetag. Undrar om vi skulle känna att vi gjorde det samtidigt och hur det skulle låta :) Som en gigantisk våg som rullar tror jag. Gör det, ta ett djupt andetag och andas ut allt gammalt skräp från vrårna som är gömda och ta ett nytt friskt helt underbart livgivande andetag när vi får 2012. Gott Slut och Gott Nytt Andetag!

torsdag 29 december 2011

Bara lite sjuk

Ibland tänker jag för mycket. Helt enkelt. Jag försöker låta bli, men det är stört omöjligt ibland :) Tror att saker betyder annat än vad det gör. Oroar mig för helt onödiga saker. Tänker för långt och för mycket. Överhettad i huvudet. Och jag vaknar med feber, med en öm kropp. Halsen som sandpapper grövsta varianten. Och skrovlet och hostan. Och inser att jag faktiskt är lite sjuk. Inget annat. Jag bäddar ner mig igen. Tassar runt och eldar i kaminerna. Regnet öser ner utanför. Jag är ledig. Men sjuk. Så jag stannar i det. Och rosslet i bröstet är helt förklarligt. Känns nästan lite skönt. Trots allt. Önskar er alla goda dagar även om det stormar och regnar. Vi andas så gott det går och vilar. Tänker ingenting.

måndag 26 december 2011

Den där vinden. Igen. Och god fortsättning också ♥

Vind. Storm. Hela huset skallrar. Egentligen borde det vara mysigt att vara inne men det är det inte. Det är nästan lite läskigt. Inget händer. Vi hör bara hur vinden tar tag och sedan virvlar runt. Sveper runt husknuten. Och ja. Jag vet inte hur jag ska säga det. Men varje gång det blåser hårt, då är mitt andetag hopkopplat med vinden. På något vis. Nej, jag tänker inte ens på det förrän jag upptäcker hur det rasslar och rosslar i mig. Samtidigt som vinden friskar i. Kan det vara något jag inbillar mig? Tja, det kanske det är. Hursomhelst. Idag, efter stormen Dagmars framfart som dragit upp två träd med rötterna alldeles i skogskanten bakom oss så är andetaget som vanligt igen. Men natten igenom har jag hostat. Hostat och harklat. Det har rosslat och andningen har hoppat upp ett pinnhål i kroppen. Precis det jag INTE vill. Men den där vinden. Den är inte att leka med. Inte för träd och hus och människor. Speciellt inte för mig med en bröstkorg som protesterar varje gång. Annars önskar jag att ni sitter i hela hus, har trädfria gator och att elektriciteten finns där ni behöver den. God fortsättning!

tisdag 20 december 2011

Somna direkt!

Barnvakt. Åt lilla L. Hon knorrar och muttrar. Kommer inte riktigt till ro. Vill inte sitta, vill inte ligga i sin säng, vill inte hänga på axeln. Jag lägger henne på min mage. Drar igång djupandning big time. Och det är som att knocka henne. Hon somnar direkt. DIREKT. Helt ofattbart snabbt går det. Hennes mage och min andas i takt. Och så somnar jag också :) Direkt. Tänk vilken symmetri vi har. Hon och jag. Och när hon drar ut nappen och sedan själv protesterar så andas jag på. Och hon somnar om. Direkt. Nästan lite häpnadsväckande fast jag vet att djupandning är själva grejen. Ofattbart enkelt.

fredag 16 december 2011

Exotisk vardagsandning

Vi har lite julkul på jobbet. Dricker glögg, byter julklappar och äter gott. Men vi gör också en liten övning. Eller vad man ska kalla det. En student från musikutbildningen har en stund med oss. Vi ska sjunga. Men först ska vi andas. ANDAS. Vi ska alla sluta ögonen och dra ned andetaget... Känns det igen? Ja och jag gör ju det direkt, det är ju liksom min vardag, mitt liv. Tills det blir helt tyst runtom mig, då öppnar jag ögonen och ser mina arbetskamrater, alla 36 stå och titta på mig. För jag andas djupt. Och det låter ju som det gör med ujjayi. Som ett viskande ljud i halsgropen, men ett ljud. Och musiktjejen hon tittar på mig och säger - wow, va duktig du är! Och det blir så komiskt plötsligt. Allting. För att de alla tycker att det är speciellt, medan jag känner mig så hemma i det. Andetaget. Andningen. Djupt i min kropp. Och sedan vill många fråga om andetaget och lugn och ro, sömn och annat som de förknippar med andning. Och jag känner ju hur självklart det är för mig. Men att det är exotiskt för de andra. De vet ändå att jag "sysslar med yoga", men de har aldrig hört mig. Andetaget. Djupt i kroppen. Exotiskt. Eller vardag. Välj själv!

tisdag 13 december 2011

Vila i andras andning

Ibland när jag undervisar så är det någon som inte mår bra men som ändå kommer. Som kanske har en skada eller något annat som gör att den människan inte orkar delta i hela passet. Men är där ändå. Alla är välkomna, oavsett dagsform. Igår kom en av mina elever med en skada, hon var med lite i början och valde sedan att sitta och sedan ligga ned i avslappningen med oss andra. Efteråt sa hon -att delta lite vid sidan om, andas och höra allas gemensamma andetag var så lugnande. Att höra andetaget. Som det böljar fram och tillbaka. Åh, jag blir hög på det där andetaget! Och vi kan alla vila i det. Hur vi än mår för övrigt. Andas med varandra. Visst är det ändå fantastiskt!?

lördag 10 december 2011

Lång utandning

Andas in. Andas ut. Länge. Tar vila. Helg. Inga måsten. Långa långa utandningar där ja lämnar alla krav, borden och måsten. Gör det du också. Det är helt OK!

onsdag 7 december 2011

Innan det bröt ut

I måndags kväll kände jag influensan börja krypa in under skinnet. Alla symtom fanns där. Huvudvärken. Bomullskänslan inuti skallen. Raspet och hesheten i halsen. Smärtan i bröstkorgen när jag andades. Tröttheten med stort T. Och jag bestämde mig då. Trots att jag skulle gå en kurs på jobbet som jag längtat efter så stannade jag hemma. Hemma. Och vilade mig frisk i två dagar. Visst är det ganska fantastiskt? Att när man förmår sig att släppa alla måsten, som jag ju också kan när jag inte har småbarn, och bara lyssnar inåt och gör det som krävs, då går det lätt och fint. Så många år. Så många måsten. Så många ivriga tankar och händelser. Och nu. Vila och andas. Det räcker så långt. Så långt. Och kanske är jag priviligierad. Men jag har också gått några ronder med mig själv. Tills jag hittat den inre ledstjärnan. Det som säger direkt vad som behövs. Haft så svårt att lyssna till mig själv. Försökt övertala mig själv. Sagt att det inte passar så bra att bli sjuk nu... nä, passar det någonsin? Men om man behöver vila, då tror jag att kroppen säger till. Som nu. Och den här gången lyssnade jag. Det tog slut innan det bröt ut.

söndag 4 december 2011

Stormandning

När jag ligger i savasana efter min yoga och bara lyssnar och följer mitt andetag utan att styra det - då. Då hör jag stormen ta tag i trädkronorna utanför. Ruska om huset. Rejält. Flagglinan slår hårt mot flaggstången. Det viner. Tar tag och kör runt. Och jag märker hur min andning flyttar sig mot det snabba hållet. Jag har alltid känt att vind påverkar mig negativt. Ibland vill man ha blåst, en rejäl vindpust som lyfter. Men oftast känner jag att det inte är något som mitt system vill ha. Kyla är inget problem. Men vind... Har säkert att göra med vata doshans dominans i mig. Som är större än vad jag trott tidigare. Som jag fick veta i Indien. Så jag ligger där och hör mitt eget andetag gå snabbare. När jag observerar. Styr jag så blir det lugnare. Känns spännande mitt i alltihopa. Förmodligen påverkas vi mycket mer av naturen och elementen än vad vi tror. Stormandning så här på andra advent. Andas lugnt!

torsdag 1 december 2011

Samandning

Det är precis kolmörkt i sovrummet. Svalt. Ser ingenting. Men jag hör hur ett andetag låter ända in i rummet. Hör någon yoga och andas djupt. Känner en svag doft av Nag Champa, min favoritrökelse och förstår att D är uppe före mig. Gör sin yoga. Och det är underbart att vakna till någon annans djupa andetag. Vackert. Ligger och lyssnar och plötsligt så andas jag i samma takt. God morgon!

måndag 28 november 2011

Tandläkarbesök och djupandning

Är hos tandläkaren en lång stund. Som en evighet faktiskt. Har alltid avskytt att gå dit. Kanske har att göra med min barndoms tandläkarbesök där jag fullkomligt skräckslagen blundade hårt och aldrig vågade titta på min tandläkare. Hon som hade långa röda naglar och luktade rök... Och som låste dörren med nyckeln när man kommit in. Tja, rädslan har nog haft sina rötter i de skoltandläkarbesöken. När vi hela klassen följde en klasskompis för att han inte skulle rymma. Ojojoj. Dagens besök var något helt annat. HELT annat. Min tandläkare är en ganska ung kvinna, trevlig och pedagogisk. Men ändå. Att sitta med munnen öppen i 70 minuter. Och djupandas. Det är inte det lättaste när munnen är öppen har jag märkt. Men det går. Man får koncentrera sig ännu mer. Plötsligt var allt klart. Över. Och jag hade andats mig igenom alltihopa. Helt ok med ett tandläkarbesök faktiskt. Djupandning, nyckel till allt.

fredag 25 november 2011

På väg


Så rassligt det låter inuti igen. Men med en stor skillnad. Det är mest på ytan. Om ni förstår. Förut var det djupt i bröstkorgen. Nu har det flyttat upp en våning. Så skönt. Och jag är på rätt väg. Tror jag vågar säga det nu. Högt! Må gott kära vänner och ha en förträfflig första adventhelg!

tisdag 22 november 2011

Tidlösa


Fick en liten lök av en vän som sa lägg den på ett fat på bordet så får du se. Eh? Nu har den slingrat upp sina små stjälkar med krokusliknande blommor på. Mitt i november. I det gråa så kommer en liten föraning om våren. Plötsligt! Har aldrig sett den tidigare. Tidlösa heter den och jag tycker så mycket om det namnet. Från en stor brun lök utan tillstymmelse till liv, till vacker spirande skir grönska. Tidlösa. På något sätt så känns det som ett mirakel när jag tittar på den. Så oansenlig men så fin. Men med en enorm potential inuti. Går att överföra till vad som helst. När man tittar bortom en skrovlig yta och låter saker ha sin gång. Ni vet... då händer allt möjligt. Som att det blommar krokusblommor ur en knöl på ett fat utan näring eller vatten. Tidlösa.

måndag 21 november 2011

Spännade, otäckt och hosta

Vi har varit besatta hemma av en serie som heter The Shield. En våldsam polisserie som utspelar sig i LA. Med korruption, våld och allt det för med sig. Fantasiskt rå men också fantastiskt bra. Den har känts verklig. Nästan som en dold kamera har funnits med. Något som jag lagt märke till när vi sett den sista säsongens brännande avsnitt är att när det blir otäckt, då blir jag rosslig i bröstet. När det varit outhärdligt spännande och tufft. Då börjar jag hosta och hostar. Kan det vara ett sammanträffande? Eller säger det mig något annat? Att den där rädslan yttrar sig på olika vis men med samma utgång? Hosta... Jag vet inte faktiskt. Men det är intressant att tänka på. Vad säger du? Något som du känner igen? Eller inte alls?

fredag 18 november 2011

Ingen energi alls

Brusande trött. Hemma igår med näsblod. Ja jag vet, jag blöder näsblod när jag behöver vila. Och jag försöker. Gör allt jag kan för att ta hand om mig. Men det räcker inte... Eller också har jag inte landat förrän nu. När allt som hänt i mitt liv dunsat ner i en praktisk verklighet. Jag gör min yoga, som jag orkar med, vilar, sköter om mig. Andas. Framför allt det. Man i alla fall. Det behövs något mer känns det som. Eller också är jag bara otålig efter min ayurvediska behandling i Indien. Jag vet att det kan ta 6 månader innan man är på banan igen. Det har gått halva tiden. Men jag blir bara tröttare... Piggade upp mig med ljus igår, satte upp en klarröd adventsstjärna i vårt för övrigt väldigt vita hus :) Hur gör du för att få mer energi?

onsdag 16 november 2011

Helt enkelt

Att må som sin andning, att andas som man mår. Ja det är helt enkelt så för mig. Jag skrovlar i luftrören morgon och kväll och då känner jag mig sänkt. Resten av tiden är det rent och fint och jag känner mig i form. Så märkligt. Eller egentligen inte. Så enkelt. Helt enkelt.

måndag 14 november 2011

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Skulle kunna skriva om kaminglaset som sprack tidigt i lördags morse. Och om mina omedelbara tårar och ilska. Om glasbitarna och soten som for över golvet med en enorm fart. MEN. Jag gör inte det för ingen gjorde illa sig. Berättar istället om att när jag hade avbokat bussbiljetter och hotellbokning så övertalade sonen oss att åka i alla fall. Till storstan. För egen tid. Mysa på hotellet med underbar utsikt över staden i skymningen. Om att vi träffade goda vänner, åt middag och pratade pratade och pratade. Skrattade så det stretade i kinderna. Och andades oss igenom två dagar. Kom hem till ett svalt hus. Och idag påbörjas resan mot en hel kamin och att utreda vad som gick snett. Ett andetag i taget.

fredag 11 november 2011

Utan förbehåll

Fyller på. Hela tiden. Med det jag behöver. Jag har släppt tankar om vad man ska eller bör. Jag gör det jag behöver. Planerar också för våren. Yogan. Min yoga. MIN. Resor. Ibland är nästan förberedelsen den bästa tiden. När allt ligger framför som ett obrutet sigill på ett paket. Ett lackat emblem som döljer alla önskningar och förhoppningar. Som gåvor till sig själv. När jag tittar bakåt kan jag se att jag varit sparsam med att faktiskt låta mig själv göra det jag vill. Utan förbehåll. Det har varit haken. Förbehållen. Men sedan Indien är det som något ganska stort har släppt. Som jag lagt ett skal kvar därborta i värmen. Inget jag behöver längre. Först kände jag mig tom. Innehållslös och trött på ett märkligt vis. Den här veckan har andra saker lagt sig till rätta inuti. Och där jag lyft mina egna behov. Skärskådat vad jag önskar och vad jag behöver. Jag fortsätter att fylla på. Ger mig själv små gåvor. Och det är OK. Det är vad jag behöver. Som kursen i medveten andning. Så mycket den ger mig i ett vidare perspektiv. En riktig gåva till mig. Som sprider andra fördelar. Helgen väntar som en korg med paket. En god helg till er! Och att ni ger er vad ni behöver. Tillåter er. Utan förbehåll!

torsdag 10 november 2011

Ljusgult inuti

Tid för sig själv. Vilket slitet uttryck. Men ändå. Vi behöver det alla. Jag ägnar mig åt mina elever helhjärtat och hundraprocentigt. Varje vecka har jag fyra grupper. Ibland känner jag hur trött jag blir. Lite uttömd och urlakad. Trött och lite less. När jag kommer till det stadiet av vinande trötthet i systemet och nästan börjande irritation då vet jag att jag behöver egen tid. Någon som ser mig. Igår var jag på abhyanga, ayurvedisk oljemassage. I flera timmar. Jag blir väl omhändertagen. Ligger där och bara tar emot den mjuka beröringen. Jag andas ljudlöst. Utom när jag somnar - väcker mig själv med ett snarkande andetag :) Mår så gott. Ompysslad. Och nöjd ända in i mig. Som jag behövde det. Idag när det är vemodigt regntungt och grått så känns det ändå ljusgult inuti. Vaniljfärgat. Gott och glatt. Unna dig lite egen tid du också, hur svårt vardagspusslet än kan se ut. Vi behöver det. Alla. Ljusgult inuti.

onsdag 9 november 2011

Tidlöst

Den där månen. Som nästan var full inatt och som jag tror höll mig vaken. Men jag tassar runt i nattlinne, gör en smörgås. Ser ut över den frostiga åkern och stjärnorna är så klara. Det är stilla. Månen lyser så starkt. Skarpt. Jag andas sådär lite susande när jag tassar runt i vårt hus. Slår mig ner i läsfåtöljen vid min yogahörna. Kaminen knastrar, gör hemtrevliga ljud. Och jag läser en bok. Dricker lite saft. Känner hur bra jag mår fast jag borde sova... Och jag vet hur jag känner när morgonen kommer när jag inte slagit ihop ögonlocken förrän vid tretiden. Trött. Men det är inte nu. I stunden så är allt fint. Skönt. Stilla. Jag. Andetaget. Boken om en tibetansk yogi som levde för tusen år sedan. Och allt är liksom tidlöst. Stilla. Tyst. Jag är. Andas sakta. Djupt. Månen lyser. Magiskt.

lördag 5 november 2011

Liten uppförsbacke

Det är lite tungt att andas idag. Lite förkyld men inget märkvärdigt och ändå känner jag hur mycket min andning påverkar mitt humör. Och vice versa förstår jag. Men just idag när jag vaknar hostande, gör min yoga hostande och sätter mig vid köksbordet och andas stötvis, då blir jag lite låg. Kanske för att jag var på begravning igår. Kanske för att jag ska promenera bort till kyrkogården framåt skymningen och tända ljusen för min mamma, pappa och storebror. Vet inte. Men jag måste inte stanna i det låga. Jag vet. Ändå känns det som jag har lite längre uppförsbacke just idag. Det får vara så. Kastanjen är naken, alla löv har fallit ner som stora vantar. Rådjuren har ätit upp alla kastanjer. Men den stora lerhögen, den ligger stadigt kvar vid husknuten. Jag tänker inte ens att jag ska få bort den :) Allt har väl ändå sin tid? Önskar er en skön och vilsam helg utan uppförsbackar!

torsdag 3 november 2011

Exhale

Jag förlänger min utandning. När jag ligger i sängen på kvällen och andas långt långt ner i min mage, då förlänger jag plötsligt min utandning som tidigare. Men det gör lite ont där på slutet och jag nästan hackar fram luften. Men den kommer ut och den gör något mer. Som jag inte kan förklara. Exhale. Tycker så mycket om engelskans ord. Det sägs att när vi andas ut så lämnar vi saker också. Och att man har lättare för in- eller utandning. Just nu så funkar båda. Men det är utandningen som jag koncentrerar mig på. Och lämnar saker. Bildligt. Bokstavligt. Exhale.

onsdag 2 november 2011

Läskig hosta

Jag vet inte om man kan ha gammalt förstelnat slem i kroppen. I bröstkorgen. Ursäkta om det låter äckligt... Men jag hostar och hostar sedan jag började den här medvetna andningsträningen. Med hjälpmedel. Med sätt att tänka. Nya vinklar att fokusera på. De kommer plötsligt. Hostattackerna. Men det kommer upp. Det som gömt sig och som inte kommit upp vare sig med medicin eller massage tidigare. När jag lägger mig för att sova är jag ren och klar i min andning. Jag låter som jag är hundra när det rosslar och så plötsligt är det borta! Helt fantastiskt faktiskt. Lite skraj att det inte ska hålla i sig, det måste jag erkänna att jag är. Samtidigt så är jag så glad. Så tacksam. Att jag funnit det här. Tänker att det alltid finns vägar att gå. Om man letar så hittar man rätt. Ibland utan att leta :) det kommer till en som man önskat sig. Nog är det makalöst? Den läskiga hostan hjälper mig nu. Att rent bokstavligt släppa saker :)

måndag 31 oktober 2011

Inre massage

Vaknar långsamt. Har tagit för vana att ligga still och andas igång mig. Hela systemet. Jag andas långt ner i kroppen och det rör sig i min mage, under naveln. Och jag styr från centrum. Går vidare. Tänker mig mitt andetag som flödar fram i mina yangkanaler på utsidan av benen, yinpassagerna på insidan och vidare upp i ryggen och armarna. Insidan av bålen. Tänker mig det hela som en inre massage. Vilket det faktiskt blir :) Och det är vilsamt. Reser mig stilla. Öppnar balkongdörren och skrämmer några rådjur som står i trädgården och äter kastanjerna som ligger överallt. Luften är fuktig men ganska varm. Dimman lättar på olika ställen och löven mjukt mjukt gula. Imorgon är det november. Och allt känns fint. Godmorgon!

lördag 29 oktober 2011

Bilden av min andning del 1

Pusselbitar. Fogas samman så jag ser en bild. Lite annorlunda än jag trott. Men befriande. Jag har hittat vad som är vad i mitt letande. Det känns så mäktigt. När det gäller min andning. Det är två delar. Den ena delen är att jag har luftrör som lätt blir påverkade av kyla men mest av vind. Och jag har aldrig ont i halsen, det hoppar ner direkt i luftvägarna in i lungorna. Det får jag ta med i beräkningen och så är min konstitution. Håller mig varm där. MEN. Det finns också annan hjälp och den får jag just nu av bästa Maria som har en medveten andningskurs som jag går på distans. Pusselbitarna föll som ett vattenfall över mig igår, fogades samman elegant och bildade en bild. Bilden av mig. Bilden av mina inre andningsvägar. Den andra delen, den skriver jag om en annan dag. Men den är lika mäktig. Den som söker finner. Eller hur säger man? God helg mina vänner i den varma mjuka disiga hösten. Andas in. Andas ut.

fredag 28 oktober 2011

Babyandning

Mitt lilla barnbarn. Hon andas med magen. Hela tiden så är det där det rör sig när hon snusar. Vi har ju gjort det från början, andats så. Och så händer annat och vi drar upp andetaget så långt när vi blir stressade, trängda eller rädda. Utan att vi riktigt noterar det. Men hennes lilla mage, den rör sig precis som den ska. När hon andas. Snusar gott i min famn.

torsdag 27 oktober 2011

Idag

Idag ska jag träffa en doktor. Jag hostar varje gång jag drar ner mitt andetag långt. I höger lungspets känns det lite hårt inuti. Det är en så märklig känsla. Jag vill dra ner andetaget och när jag gör det, då gör det lite ont... Lite nervös är jag allt ska jag erkänna. Tänk på mig!

onsdag 26 oktober 2011

Vill

Vill springa fort i kylig luft. Kasta mig i lövhögar med en stor halsduk virad femtio varv runt mig och en mössa lång nerdragen i pannan. Vänta på snön när frosten penslat hela trädgården och stjärnhimlen är precis ovanför. Vill dricka varm choklad med små små marshmallows i. Vill läsa hundra bra böcker och tända tusen värmeljus. Kika in i kaminen och vira en tibetansk lamaullspläd runt mig. Vill prata i timmar med goda vänner och dricka lite vin. Vill äta rostade kastanjer och promenera i New York med min älskling. Vill tusen saker som jag inte gör just nu. Nä jag sitter och tittar ut på envisa små gula björklöv som dinglar untanför mitt fönster. Och jag andas. Andas. Andas. Andas.

tisdag 25 oktober 2011

Nära stjärnorna



Vaknar tidigt tidigt. Fortfarande lite natt. Tänker på när vi var på Ishotellet för 10 år sedan. Efter en natt i det fantastiska hotellet så bodde vi några nätter i en stuga. Med takfönster. Så man kunde se norrskenet. Norrsken som är som ett flödande andetag. Tänk vad jag vill se det igen! Om vi hade ett takfönster skulle stjärnorna vara ännu närmare mig. Och min vän. Men när jag andas kan jag tänka mig till stjärnorna. Och ett eget norrsken. Så sakta, så stilla. Sedan glider jag in i sömnen igen. Andas...

måndag 24 oktober 2011

Tvärsäker

En del människor är så tvärsäkra. Ibland kan jag avundas dem det. Pratar med en sjuksköterska på morgonen. Hon säger sådär tvärsäkert att jag har överretade slemhinnor i mina luftvägar och kronisk bronchit... Jag blir perplex. En människa som aldrig träffat mig. Hon läser i min journal och uttalar sig. Mer än någon läkare har gjort. Hon vet också mer än olika läkare jag träffat, västerländska eller österländska. Kan hon ha rätt? Tja, allt är väl möjligt. Vi får se vad doktorn säger till mig senare i veckan...

söndag 23 oktober 2011

Dance, dance, dance- otherwise we are lost

Vi har en liten "alternativ" biograf i min stad. En som inte är Filmstaden. Och varje vecka kan man se andra sorters filmer där än det vanliga utbudet. Som egentligen är ganska smalt. Vi tar oss in till stan i höstkvällen. Trötta. MEN. Ser en makalös film om den fantastiske koreografen och dansaren Pina Bausch, filmen är gjord av Wim Wenders efter hennes död. Den är underbar. Går inte att sätta ord på det jag ser. På det som träffar mig i solar plexus. Makalöst. Ordlöst. Och ändå, så får det mig inspirerad på tusen sätt. Det talar till mig på ett helt annat sätt än verbal kommunikation någonsin gör. Lite som yogan. Och när dansarna andas snabbt och bröstkorgen rör sig snabbt så känns det nästan ännu mer äkta. Hör deras andhämtning. Jag fullkomligt älskar det. Ge er själva några minuter och titta. Ni ångrar er inte!

lördag 22 oktober 2011

Nummer ett

Kondisbesök. Lyxar till det med en latte, som jag inte kunnat dricka på månader. Och bakelse med mycket hallon och grädde. Disigt ute och varmt. Skön halsduk och yllejacka. Träffar en kär vän och vi fikar. VI pratar och fikar. Skrattar och gråter. Hon gråter emellanåt, hennes mamma dog förra lördagen. Livet drabbar oss lite mer ibland. Sen skrattar vi åt andra saker. Pratet flyter. Och vi talar om hur lätt det är att dra upp andningen när det gör ont i själen. Hur lite man vill dra ner andningen i kroppen, för den känns på något vis för mycket ibland. Hon tränar medicinsk yoga och har stor hjälp av sitt andetag. Nu. Också. Tänker att det verkligen inte spelar någon roll vilken stil man tränar. Andningen är ändå nummer ett :) Andas djupt mina vänner, i glädje och sorg och ha en alldeles förträfflig helg!

fredag 21 oktober 2011

Fokus

Varje andetag med fokus går att dra ner långt i kroppen. Jag har till och med svårt att andas högre i kroppen efter ganska lång tids yoga. Där andetaget alltid varit min vän. Men jag har också haft problem de senaste åren efter en akut galloperation. Där jag var sjukskriven länge och där man sa att jag inte syresatte mig. Hur mycket fokus jag än lade där... Nu går jag vidare och letar efter mitt andetag. Ännu mer fokus :)

torsdag 20 oktober 2011

Frostigt andetag

Tänk att det blir varmare i luftvägarna av att andas via näsan när det är kallt. Som idag. Frostigt fantastiskt vackert ute. Sol. Vita frostsjok som ligger längs skogsskanten och sänkan har en liten dimbank. Jag andas nästan alltid genom näsan nu för tiden. Det är faktiskt så att jag lägger märke till när jag öppnar munnen och andas. Helst vill jag ha den stängd. Som idag. Och värma min luft lite grann.

onsdag 19 oktober 2011

Andas långt ner i benen

Att ta sig ner längre i sin egen kropp med sitt andetag, det är en upptäcktsfärd. Att känna när andnngen faktiskt rinner ner längs utsidan av mina ben. Då väcks något annat. Energin som slumrat men som gör sådan skillnad när man styr den. Som man gör när man andas medvetet och utpekat. För sig själv. När man koncentrerar andningen till olika kroppsdelar. Var det ska kännas på inandning och sedan på utandningen. Men först inandningen :)

tisdag 18 oktober 2011

Andetaget - livet

Om vi inte andas då dör vi. Krångligare än så är det inte. Egentligen. Men själva andetaget är en hel kunskap i sig. Och vetenskap. För det finns mycket statistik och mätningar gjorda. Jag vill hitta det magiska andetaget. Det som gör all skillnad. Inuti. Som blir utanpå. Så välkommen hit! Till det som handlar om att andas.