Tidlöst

Den där månen. Som nästan var full inatt och som jag tror höll mig vaken. Men jag tassar runt i nattlinne, gör en smörgås. Ser ut över den frostiga åkern och stjärnorna är så klara. Det är stilla. Månen lyser så starkt. Skarpt. Jag andas sådär lite susande när jag tassar runt i vårt hus. Slår mig ner i läsfåtöljen vid min yogahörna. Kaminen knastrar, gör hemtrevliga ljud. Och jag läser en bok. Dricker lite saft. Känner hur bra jag mår fast jag borde sova... Och jag vet hur jag känner när morgonen kommer när jag inte slagit ihop ögonlocken förrän vid tretiden. Trött. Men det är inte nu. I stunden så är allt fint. Skönt. Stilla. Jag. Andetaget. Boken om en tibetansk yogi som levde för tusen år sedan. Och allt är liksom tidlöst. Stilla. Tyst. Jag är. Andas sakta. Djupt. Månen lyser. Magiskt.