Exhale

Exhale. Yogaterminen slut. Extralektionerna slut. Bara några eftersläntrande individuella lektioner. Men jag andas ändå ut när jag kliver ut från Stillastund. Jag a-n-d-a-s-u-t. Sådär långsamt. Icke ljudligt. Tyst tyst inom mig. Långsamt och ännu långsammare. Det här andetaget. Det rymmer allt som händer i min kropp. Det är obeskrivligt märkligt och samtidigt helt naturligt. Andas ut. Tycker egentligen att engelskans exhale är ett vackrare ord. Exhale.

Förut var jag sjuk hela tiden

En av mina yogaelever sa att hon var sjuk hela tiden förut. Hon försökte lösa det på olika sätt. Tränade mellan infektionerna. Åt mediciner. Men inget hjälpte. För två år sedan tog hon ett beslut att förändra livet.  Att bli frisk helt enkelt. 1. Hon slutade träna på Friskis &Svettis, där hon även varit instruktör. Det var alltid någon som var sjuk där som hon sa. 2. Hon började på yoga.  Idag efter två år har hon aldrig mått så bra. Hon är inte sjuk. Förkylningarna som ständigt kom och gick tidigare i hennes kropp har försvunnit. Och när hon tog sig tredje beslut att äta LCHF -inspirerat för att slippa sina ständiga blodsockerfall så var det som sista delen i hennes eget förbättringsarbete gjorde henne ännu piggare. Och nej, hon behövde absolut inte gå ner i vikt, hon är liten och späd. Hon ville slippa berg-ochdalbanan i kroppen. När jag lyssnar på henne så tänker jag; besluten måste komma i den ordningen. Först bestämma sig för en förändring. Prova den. utvärdera. Gå vidare. För att hitta SITT sätt att må bra. Men visst är det häftigt? Att kunna slippa vara sjuk hela tiden?

Kan det bli coolare?

Ni vet jag har uteslutit kolhydrater sedan några månader. Inte fanatiskt men oftast. Och jag har mått gott av det. Av att tillsätta fett i min kost. Riktigt fett. Och sockret har fått ge vika. Efter några veckors huvudvärk har jag mått fint. Bättre än jag hade trott. Nu på yogakursen visste jag att det inte skulle bli helt enkelt, så vi sa att vi tar det som det kommer. På den lilla marknaden har vi köpt grönsaker. Och färskare och mer ekologiskt går inte att få tror jag :) Ingen har råd med något konstgjort gödningsämne ens, där vi varit. Och jordgubbarna var precis mogna. MEN. Fettet var svårt att hitta. Där vi precis vänt båten har de precis påbörjat resan med att ta in skräp. Yoghurt med mestadels socker och tillsatser och 0.5 % fett. Grädde som inte såg fabriksgjord ut hittade vi inte. Så jag åt lite bröd. Några gånger. Mest för att inte krångla. MEN. Efter några dagar började jag småhosta, slem hade bildats i luftvägarna igen! Och det slog mig, jag har ju ändrat kosten lite. Det jag har förstått när det gäller just mig och min kropp, det är att vete förmodligen är den största boven, spelar ingen roll om det spelt och hanterat på bästa Saltåkvarnsvis. Min kropp kan inte hantera det. Och jag bildar slem. Förmodligen inflammationer i mina luftvägar. Hela tiden. Därför var det extra härligt att komma hem. Köpa vispgrädde till kaffet. Äta rysk yoghurt som 17 % fett. Och MÅ BRA. Frukten saknar jag inte ens! Tänker inte på det längre. Vill inte ha. För att kroppen inte vill. Nu när jag rensat ut det. Bär däremot är gott, men jag äter inte lika mycket längre heller. Visst är det fantastiskt?! Och att mitt andetag är rent. RENT. När jag inte bryr mig om vete. Kan det bli coolare när man hittar rätt? Egentligen?!

Gå framåt

När man går framåt. När man sitter och har armarna bakom sig. Och andetaget stillnar. Tystnar. Andas ljudlöst men KÄNNER andetaget i hela systemet. Hör någon andas ljudligt, som genom ett prassligt papper. Precis så låter det. Hör fåglarna sjunga utanför och kvällssolen målar en ruta på det svarta trägolvet. Alldeles framför mig. Och det är som kroppen andas utan att jag drar in någon luft. Det är märkligt. Och oerhört vilsamt. Vill nästan inte dra upp min överkropp. Vill bara gå framåt.

Yoga blues

Ibland när man får mycket information blir det svårt att bara ta emot. Det blir nästan som en vägg som bromsar. Det som ska smältas. Eller som en vikvägg snarare, den finns där ibland, ibland inte. Min lärare pratar om inre och yttre andning. Internal and external. Och det är inte samma sak. Det ena kan upphöra för att det andra ska fortsätta. JA då är man erfaren och kan hantera det. Men ändå. Att det finns. Någonstans. En funktion. Snurrig inuti. Snurrig på något vis i hela kroppen. Äter lite choklad och försöker landa. Sitter på balkongen och ser solen krypa fram bakom grå molnbitar. Känner mig för mycket uppe i huvudet trots att kroppen skriker efter vila och påkallar uppmärksamhet. Musklerna stretar och kämpar. Jag vet. Tredje dagen på kursen. Tredje dagen brukar vara samma som efter en förlossning när man kan få den s k maternal blues. Jag tror jag har the yoga blues. Försöker vika undan väggen och se klart. Ta emot. Processa och låta det vara. Hur enkelt är det??