Utandning

Går på yoga. Yoga för en ny lärare. Yoga på ett annat sätt. Och han säger in-utandning i riktningar som blir tvärtom för mig. Min kropp är så van att andas ut när jag går fram och in när jag går upp. Han vill att vi ska göra tvärtom. Det går inte. Helt enkelt. Hela mitt system är inställt på annat. Så jag andas som jag är van. Kroppen vet hur den vill andas tänker jag. Och vet att det här med att yoga för andra ibland, det ger verkligen perspektiv till ens egen träning, på många plan. Andetaget är viktigast för mig i yogan, allt annat kommer sen. Men för den här läraren är det tvärtom. Märkligt. Jag böjer mig fram och andas ut.

Kosten och andetaget

Kanske tycker ni att jag tjatar. Om andetaget. Om kosten. Men de hänger intimt samman. För mig. Var i Finland 4 dagar på konferens. Och jag tänkte - jag är verkligen ingen fanatiker. Jag äter det jag blir serverad och försöker anpassa mig. Men efter några dagar med lite kolhydrater i form av bröd (fullkorn) och potatis och lite annat så har jag inte mått bra. Min mage har svällt så jag knappt fick igen mina byxor. Jag luktar lite illa... Andetaget börjar väsa igen. Och jag är så tacksam för att jag hittat till LCHF. Många säger lite föraktfullt att man blir som frälst när man börjar äta enligt den kosten som vi faktiskt är artbestämda för. Men vänd på det, är det inte fantastiskt att man kan hitta så rätt också? Att äta sig frisk - utan att fundera. Det som är svårast att få tag i när jag inte är hemma är faktiskt fett. Riktigt bra fett. Där ligger hemligheten för min del. Så jag vaknar här hemma när regnet vräker ner utanför och dricker mitt svarta kaffe med vispgrädde och känner hur gott jag mår. Och hur allt har slagit runt 360 grader. Jag som i åratal fick dåligt samvete om jag inte drack te. Ö R T T E. Och grädde ska vi inte prata om, usch så fett och det är inte gott. Men jo, det är ju det! Jättegott. Och jag mår fint på det. Och andas snart lite klarare igen.

Hela livet - ett andetag

Läser i Mia Skäringers bok Avig Maria. Som jag gillar henne. Som vi är många tusen som gör. Hon letar sig rakt in i veka livet. Jag skrattar. Gråter. Blir glad när jag läser hennes inlägg om att hela livet egentligen är ett andetag. ETT andetag.Och jag går igång på den meningen. Tänker på om jag fortfarande håller på och andas in, eller om jag är på väg att andas ut. En fantastisk tanke. Eller hur?!