Livsnjutande. Medveten andning del IV

Min utandning är för första gången längre! Jag njuter. Vi avslutar yogapasset med tre ohm-ljud. Tidigare har det varit som om mitt ohm har klippts av mitt i. Jag har inte haft mer luft att pressa ut trots att jag använt magen till det. Som det är tänkt. Jag har näsandats i hela min tillvaro. Så fort jag upptäckt att munnen varit öppen i vardagen så har jag stängt den. Sovit med tejp. Vaknat från djup sömn. Vaktat på kolhydraterna och hostan har tigit still. Och nu. Nu andas jag ut på ett helt annat sätt. Jag har använt min relaxator, hur fjantigt det än kan tyckas. Om man gör på rätt sätt och tränar sin diafragma och sina bukmuskler med att pressa ut andetaget så orkar man mer. Och nu gör jag det. Det var bara det. Min utandning <3

Besprutade nötter?

I somras när jag åt jordgubbar som inte var ekologiska så fick jag blåsor på tungan. Något som Sanna Ehdin också fick och skrev om. Ibland får jag det på tungan igen och har svårt att härleda vad det kan handla om. Helt enkelt inte riktig koll i alla lägen. Härom dagen var jag på konferens i Linköping och var sugen på något när vi tog tåget hem. Köpte mandlar men i hastigheten tog jag fel och köpte torrostade mandlar. Min tunga blev skinnflådd! Längst ut på spetsen och två dagar senare som idag är det fortfarande inte helt läkt. Jag vet att det var nötterna. De hade skal och jag brukar helst äta utan skal. Nej de var inte ekologiska.  Torrostade brukar jag aldrig äta. Men nu gjorde jag det utan att riktigt se vad jag stoppade i mig. Har du någon liknande historia? Kan de vara behandlade med något som orsakar denna reaktion? Jag vet inte men känner mig lite oroad. Visst är det läskigt?

Jag - en saffran-oholic

Jag älskar saffran. I fisksoppa. I grytor. Men mest av allt i bröd. Och då närmare bestämt saffransbullar. Eftersom jag nuförtiden inte använder mig av vetemjöl eller jäst när jag bakar var det ett litet test idag. Jag gjorde lussebullar, vanliga saffransåttor med kokosmjöl och bakpulver istället. Nja. Det blev inte jättegott. Jooodå försäkrar min man mig men jag som vill begrava tänderna i det där fluffet får nog tänka om. För de blir ju inte så höga och mjuka när man inte bakar på mjöl. That's a fact. Men i alla fall. Vänjer mig nog för vetemjölet är borta ur mitt liv, jag vill må bra. Har du gjort några saffransbullar eller tycker du att jag är alldeles för tidigt ute? Jag älskar inte bara saffran utan också julen, glöm inte det :)

                                                            Smeten blir lite kladdig.




 Ojästa, hälften med russing, hälften utan.
















Klara men inte fluffiga :)

Är du en som över-gör?

Att övergöra. Vad det än handlar om. I nyhetsbrevet för alla instruktörer inom Medveten Andning är det en artikel som fångar mig mer än de andra. Det är Bitten Jonssons resonerande kring de som har en addictiv personlighet. Det vill säga de som övergör, vad de än gör. Tränar överdrivet mycket och hårt. Går all in för att äta. För att dricka. Eller vad det nu än handlar om. Så om du är fri från ditt sockerberoende eller vad du nu har för beroende om du tillhör den här skaran av människor, se upp så du inte byter ut det mot något annat. Något som Bitten också upptäckt är att hon överandas. För att det tillhör hennes person. Det är många vältränade idrottare som också överandas. Det vill säga att andas fort och lite ytligare när man tar i och anstränger sin kropp och då fortsätter kroppen också med sitt andningsmönster i vila. Om du inte är medveten om ditt andetag kan du bli det och liksom göra det  "spetsigt" - djupt och långsamt. Det var en riktig aha-upplevels för mig att läsa om Bittens aha-upplevelser! Jag har nog en släng av den personligheten men har inte svårt att låta bli socker, jag har jobbat med missbrukare och vet att jag inte delar just den persomligheten. Däremot träffar jag på den typen av människor ganska ofta idag. De är mest tränings"narkomaner" och där finns mycket att jobba med. Hur gör du?

Kung Markatta

Skillnaden är milsvid. På ekologiskt te och annat te. Jag dricker roibos ibland och då helst ett ekologiskt. Närmare bestämt Kung Markattas. Det är så fylligt och gott. Smakar precis allt jag vill att det ska smaka. Mannen som startade Kung Markatta på 80-talet är en avlägsen bekant till oss. Han var en föregångare. Pratade om bra arbetsvillkor för den som jobbade, oavsett var i världen det var. Noga med råvarorna. Kontrollerade alla leverantörer själv. Det är lite coolt. Desto coolare att just det teet  är det jag gillar mest! Vad dricker du för te?
(Ja jo jag är ju en kaffedrickare av stora mått, men ibland vill jag faktiskt också ha te. Som i november)

In på den strama linjen igen

Efter mer än 11/2 års lågkolhydratkost har jag börjat slarva lite. Lite här och där. Inte för att jag inte får utan mest för bekvämlighet och för att det finns få alternativ. Behöver påminna mig varför jag påbörjade den här kostomläggningen. Det fanns främst en orsak till och det var att kolhydrater främjar inflammationstillstånd i kroppen. Och jag med så många upprepade luftrörskatarrer, lunginflammationer och hosta ville testa. Och faktum är ju att jag slutade hosta. Inte bara med hjälp av kosten, men den var en stor del i det hela. Yogan har också gjort sitt. Men nu när slarvet blivit mer regel än undantag har också hostan smugit sig in... Ja det är verkligen högst ovetenskapligt men det bryr jag mig faktiskt inte om. För jag vill inte hosta, så nu kör jag in på den strama linjen igen. Och magen kommer att jubla. Sömnen kommer att bli djupare och viskningarna och suset i kroppen efter något sött eller bara något kommer att tystna. Så skönt. Stramar upp mig. Tar bort mjölkprodukter utom smör. Ingen frukt. Ingen choklad. Inga nötter. Punkt. Den strama linjen tilltalar mig mer och mer.

Som mormor

Ända sedan jag ändrade min kost så har jag hållit mig till de helfeta produkterna. Vispgrädde i kaffet till exempel. Och det är syndigt gott. Men just den kombinationen mår jag inte bra av. Jag dricker kaffe med kokosfett på morgonen. Och sedan tar jag det svart resten av dagen. Men ibland vill jag ändå ha något i kaffet. Mjölk vill jag inte ha. Nu har jag hittat ett alternativ. Jag gör som mormor, jag tar kaffegrädde i kaffet. En slags kompromiss som är mycket godare än att dricka med mjölk men utan magontet vid vispgrädden i kaffet. Gott!

Bara gör

När fukten och mörkret får mig att vilja ligga inne och mysa. Inte gå ut bland all fukt. Och jag är ganska nöjd med det. Så läser jag här. Hos Nina. Som går från klarhet till klarhet och vet att hon har rätt. Totalt rätt. Bara ut. Hur det än ser ut. Och det är egentligen samma som med yogan. Bara yoga. Hur det än ser ut. Stanna. Gör. Gå ut. Dra i dig syret. Så jag gör. Ikväll kommer jag hem efter kl 19. Det första jag ska göra är att byta om för att gå en mörkerpromenad. Helt enkelt. Man måste inte springa. Men att ta sig ut. Så rätt. Hur gör du?

Udda andningsmönster?

Apropå andning och löpning. Ramlade över det här: En studie från University of Utah visade att den största stresspåverkan av löpande uppstår när en utsträckt fot sammanfaller med början av en utandning. När foten träffar marken, är styrkan av miljöpåverkan cirka 2 - 3 gånger din kroppsvikt. Om din utandning påbörjas varje gång din vänstra fot träffar marken, medför det störst stresspåverkan på vänster sida av kroppen. Vi har en tendens att alltid välja en sida framför den andra i kroppen och vid vissa rörelser. En tänkbar lösning är att experimentera med sitt andningsmönster. Experimentera med udda andningsmönster, så varje foten träffar marken lika många gånger på andas.

3:2 mönster (inhalera på 3 steg, andas ut på 2)
2:1 (andas in 2 steg, andas ut 1)
 
Det kanske är rena snömoset för den som är van joggare eller löpare eller sprinter. För mig känns det onekligen spännande som joggar smålätt och kort stund. Men ändå med munnen stängd.
 

Paus

I helgen har jag varit ledig. Tre dagar. Umgåtts med familjen. Ätit gott. Promenerat mycket. Inte funderat en sekund på vad jag vill äta eller inte äta. Det faller sig naturligt, inget jag behöver pränta in någonstans. Det jag är lite sugen på det äter jag, när det är extra. Extra tid. Extra allt. Inte heller funderat på träning. Ingenting faktiskt. Ingen yoga. Det är så oerhört viktigt med en paus ibland. Släppa kontrollen. Utan pausen blir träningen inget. Det är min bestämda uppfattning. Hur tänker du?