torsdag 30 maj 2013

Det är helt enkelt årstiden!

Den här årstiden. Är det sommar nu? Är det kapha- eller pittatid? Vi hade det varmt och somrigt i mitten av maj. Blev det pittasäsong då? Nej inte riktigt. Vi har fortfarande kaphasäsong. Och det förklarar egentligen allt över hur jag mår. Jag har otroligt lite av kapha i min konstitution. Den här tiden har jag nästan hela mitt liv mått sämre än annars på året. Oavsett vad som händer. Jag har funderat och tänkt. Frågat mig själv om det är saker i min livssituation, om jag har svårt för vissa delar. Men det är ju så logiskt när jag läser om det. Att det helt enkelt är årstiden. För efter midsommar brukar jag säga att sommaren börjar och det gör den ju! I doshornas värld.
Kaphatiden är kall och fuktig, och man räknar grovt att den inträder vid snösmältning och håller i sig fram till midsommar. En mycket varm dag kan ha pittakaraktär, men sommar blir det inte. En extra varm dag kan det vara lämpligt med avsvalnat pittate för mig, men generellt är perioden för kapha en period som kräver balanserande kost och produkter. Har man någon form av allergi är det bra att vara försiktig med mjölkprodukter. En del som minskar sockret märker att det fungerar bra den här tiden. Nu är inte sockret något problem längre för mig, så länge jag är vaksam och lite strikt där. Men mjölkprodukter? Jag äter lite fet yoghurt och jag använder grädde. Mycket smör. Kanske skulle jag bara använda ghee när det kommer till mjölkprodukter. Sluta med resten? Jag har blivit otroligt sparsam med ost. Det är som jag inte längtar efter det längre. Jag tror att kosten skulle hjälpa mig över kanten kring min hosta och allergi. Kanske till och med ha en påverkan på vemodet?

måndag 27 maj 2013

Av respekt

Mors dag firade vi hos min svärmor. Hon är lite över 80 år, pigg och alert. Hon har varit en riktigt matmamma. Alltid bullat upp mycket mat när vi kommit. Nu är det bara jag och min man den här gången men den där idéen om att bjuda på mycket finns ändå kvar. Och jag har bestämt mig. Av respekt för henne så äter jag det hon bjuder på. Strunt samma om det inte passar i mitt eget matschema. Vill inte bli så låst att jag inte kan tacka ja till något som jag inte äter annars. Ett undantag gör inget. Det känns lite i magen att tårtan var bakad på socker och vetemjöl. Men det går över. Det känns helt enkelt bättre än att vara ännu "konstigare". När jag tänker på att alla mina semestrar nu för tiden går åt till yogaresor eller till ayurvediska vistelser i Indien. Och allt det andra som följt med i min/vår livsstil som kanske inte alltid är så lätt för andra att förstå och acceptera. Jag kan bjuda på att ta en stor tårtbit och göra henne lite nöjd. Det är helt ok. Det är mer, det är av respekt. Vad tycker du?

fredag 24 maj 2013

Rätt fett

Kokosfett utvinns ur kokosnötter från kokospalmen. Till skillnad från annat mättat fett, som har långa fettsyror, består kokosoljan av medellånga fettsyror. Det innehåller höga halter av laurinsyra, samma fettsyra som finns i modersmjölk. Kokosfettet är känt fö rsina antibakteriella egenskaper som hjälper till att stimulera immunförsvaret och motverkar virusinfektioner. Det har även visat sig skydda mot svampinfektioner och tarmparasiter. Den kallpressade kokosoljans fettsyror absorberas faktiskt direkt i tarmen via portådern till levern och sedan ut i blodet. Där blir kokosoljans upptag mycket snabbare än andra fetter. Kokosolja är mer lättsmält än långa mättade fettsyror och används som energi i kroppens celler precis som kolhydrater, men till skillnad från kolhydrater lagras inte kokosolja som kroppsfett utan ökar ämnesomsättningen. Kallpressad kokosolja fungerar som kroppens överlevnadsenergi, ketoner. Det ger hjärnan samma snabba energi som den får från kolhydrater – utan de nackdelar som kolhydrater har. Kallpressad kokosolja är alltså en optimal energikälla vid träning eller vid lågkolhydratkost.Kallpressad kokosolja tål värme bättre än andra fetter vilket gör det till den bästa alternativet vid stekning. Oljan oxiderar först vid cirka 200 grader och är helt fri från transfetter och kan inte ens bilda transfetter vid upphettning. Vid stekning med kokosoljan slipper du dessutom stekos. Annat fett härsknar men inte kallpressad kokosolja. Att ersätta andra fetter med kallpressad kokosolja är som att göra hälsosamt oljebyte i kroppen.

Så långt är det gott och väl. MEN jag vill inte ha smaken av kokos i allt jag gör. Jag gillar det ibland. I smoothies går det fint. Och i desserter, Men jag vill inte steka kött eller fisk i kokosfett som smakar kokos. Det finns deoderiserat kokosfett. Det använder jag vid de tillfällena. Kanske svär jag i kyrkan nu. De som är inne på raw food håller kanske inte med mig här. Deoderiseringen sker  genom att man blåser in vattenånga och vakum i oljan- På det sättet får man bort lukten och smaken av kokos. Det funkar fantastiskt bra för mig. Hur gör du med ditt fett?

måndag 20 maj 2013

Festfrukost

Någon dag av helgen äter vi våfflor eller pannkakor eller plättar till frukost. Alla helger. Jag älskar det. Och när det går att göra så goda plättar. Jag använder mitt grundrecept: 3 ägg, 3 matskedar creme fraiche, 2 matskedare fiberhusk. Och det räcker till två personer. I helgen hade vi dessutom färska jordgubbar och grädde. Det är festfrukost för mig. Räcker hur länge som helst i kroppen. Och så lite kaffe på det. Men inte idag måndag, idag blev det kaffe. Punkt. Men jag kände mig fortfarande mätt från igår. Såg att Nilla hade ett nytt recept på bananpannkakor, har du testat det? Jag testar nästa helg.
http://nillaskitchen.com/2013/05/20/banana-pancakes-med-aggvita-glutenfria-mjolkfria-paleo-sockerfria-recept/


lördag 18 maj 2013

Mätt?

Mätt. Lite mätt. Proppmätt. Mätt så att jag måste knäppa upp byxorna? Nä. Jag är aldrig proppmätt längre. Jag slutar äta tidigare. För att jag inte vill ha mer. Jag tror det handlar om fettet. Det reglerar på något sätt det jag äter och framför allt hur mycket. Jag är uppfostrad med att äta upp. ÄTA UPP. Min mormor som var en sjusärdeles kvinna hade ett negativt drag, hon var bestämd med att man skulle äta upp. Den smala lilla flickan som var jag kände hur det växte i munnen. Hon mutade med pengar! Ät upp sista potatisen så får du en krona. Det låter overkligt när jag läser mina egna ord men så var det. Med en bakgrund av krig, ransonering och hunger efter två världskrig som hon levde genom så ville hon inget hellre än att vi skulle ha "hull" på kroppen som hon sa. För att ta av när de dåliga tiderna skulle komma. Men vår verklighet är en annan. Min tid har ju självklart sett helt annorlunda ut. Men någonstans lärde jag mig att stänga av. Äta upp. För att andra svälter. SÅ befängt. För att det kan komma dåliga tider. Svårt att äta i förväg liksom. Men här och nu har jag landat i att plötsligt vill jag inte äta mer, jag låter maten ligga kvar på tallriken. Det är ett stort steg. Men då är jag lagom mätt. Ingen blir gladare av att jag trycker i mig allt som finns. Nej. Det går bra att kompostera och jag är så glad att fettet kom in i mitt liv igen. För jag känner när det räcker. När jag är nästan mätt. Hur tänker du?

fredag 17 maj 2013

Det där med att vara kvinna

Läser då och då hos Ann Fenrholm, författaren till Ett sötare blod. Läste det här inlägget om mens och PMS. Jag slutade få mens när jag v ar 45 år, det hängde inte alls ihop med hur det varit för min mamma och mormor. Kanske hängde det ihop med min kost? För det var tidigt. Ibland är det som läkare vore isolerade från sin omvärld och inte läser något om nya forskningsrön eller debatten om kost. Men nog är det märkligt att flera av de som svarat på Anns blogginlägg fått höjda ögonbryn till svar när det sökt läkare för olika problem som PMS och utebliven menstruation och sedan kopplat kosten till de förändringar de känt. De positiva förändringarna. Jag tror att våra kroppar i ren glädje börjar producera mer östrogen för att de får just den kost de är designade för. Uppenbart är ju att en del kvinnor får förändrade menscykler och mindre problem med sin nya kost. Vad tror du? Har du märkt någon skillnad?

söndag 12 maj 2013

Kalas

Något är märkligt, när ett barn fyller 35, då inser man att man är ganska långt från 35 själv, även om jag ofta känner mig som det ungefär, inuti. Men vilket kalas. Det var avocado- och tomatsallad, kantareller i gräddsås tillsammans med fint kött, stor Cesarsallad, potatisklyftor och fina ostar med fröknäcke.  Alltså bara godsaker för en sådan som mig, för oss. Tog inte potatisen. Och brödet som fanns fångade inte ens mina ögon. MEN. Till dessert var det grädde och bär. Gott så. Men också en stor marsipantårta. Som jag tog av. Och återigen. För vem? Sockret levde rövare i mig trots att jag inte åt mycket. Kalas eller fest eller vardag. Det spelar ingen roll. Sockret är inte min kompis. Inget jag egentligen vill ha. Nu tar jag till mig det, en gång för alla. Hur gör du?

måndag 6 maj 2013

Näst intill oviktig

Hur gick det då? Yogan - underbar. Maten? Plötsligt näst intill oviktig. Ja så kan det gå. Vad jag äter är definitivt inte min största fråga. Men en väldigt viktig fråga förstås. Jag åt mycket mindre än annars, som alltid när jag går kurs. Jag blir mätt av kunskap. Helt seriöst. Det nya trängs i mig och vill samsas med den förvärvade kunskapen i min egen yogaträning. Och maten har stått på vänteläge. Har ätit några gånger sedan i torsdags. Druckit mycket vatten och en del kaffe. Lite nötter. Ja, en del sötsaker slank ner, men inget jag längtar tillbaka till och inget jag hänger upp mig på. Nu kör jag som vanligt igen. Skönt det också. Hur gör du när du reser utomlands? Håller du dig strikt till din vanliga diet? Funkar det bra att hitta det du vill ha?

onsdag 1 maj 2013

Välkommen maj!

Som en lång och hostig utandning har april varit för mig. Men nu stormar maj in, grannens flagga smattrar trots att vinden är snällare. Jag är tät i bröstet och lite less på det. Men samtidigt reser jag imorgon på min yogakurs och det är skönt i vilket skick jag än befinner mig i. Det blir en test. Ska jag fixa att äta som jag helst vill? Eller kommer det i sammanhanget inte att spela så stor roll? Önskar mig lena andetag hela maj igenom. Tillbaka söndag kväll. Då ses vi igen.