Gästfrihet och balans

Varit på yogakurs i helgen. I Tyskland. Och allt var helt enkelt så där underbart toppen som det är ibland. Alla pass klockrena. Och jag orkar. Och jag var där med min dotter. MEN. Maten. Maten. Maten. De flesta jag tränar med är vegetarianer och som för många innebär att de äter mycket kolhydrater. Något som jag inte mår bra på. Jag vet att jag skrivit om det tidigare, det där med att inte äta för andras skull. Men när det inte finns något alternativ. Och när man är gäst. Det är inte bara att låta bli att äta. Så jag har ätit. Det har smakat bra. Men tyngden i kroppen. Den vill jag inte ha. Den lätt svullna magen. Den vill jag inte ha. Jag vill ha en kropp som känns lätt och stark. En kropp som inte är rädd för fett i maten, naturligt fett utan tillsatser. En kropp som äter mycket grönsaker men inget bröd. Så jag har "fuskat" och ätit det jag inte mått bra på. Inget alarmerande, bara så att jag än en gång har befäst vad just jag mår bäst på. Men gästfriheten har varit fantastisk, det är också en slags föda och den tar jag in i mitt hjärta. Det andra - kolhydraterna, minimerar jag igen. Hur har du det med din träning och din mat? Känner du vad du mår bäst på?

Bara att få till det där med mat och sömn

Det här med att äta hälsosamt. Och vad det för med sig. Min första yogalärare sa en gång med ett leende att om vi bara fick till mat och sömn ordentligt så var mycket redan preparerat för yogan.  När vi hade lite bråttom. Bara fick till mat och sömn. Smaka på den. För det är nyckeln till det mesta. Vi är ändå fysiska varelser som har stora behov. Och så mycket kroppen styr. Tänk bara att inte få sova, hur knäckande det är i längden. Eller att inte äta optimalt, hur det sinkar oss. Men jag känner i och med att jag idag äter naturliga fetter, glutenfritt och utan socker i stort sett, hur otroligt mycket bättre jag mår på det. Det är inte bara så att jag är nöjd inuti utan jag känner rent fysiskt hur väl den kosten gör mig och min kropp. Och hur mycket kosten påverkar sömnen. Det sambandet har inte varit tydligt för mig tidigare. Men nu sover jag som en prinsessa om inte fullmånen sprider sin strålglans. Vi pratade om fett i maten på jobbet igår. Och vi insåg alla att vi är fullkomligt hjärntvättade med att det är farligt med fett och något som ska undvikas till varje pris. Tänk alla lightprodukter. Tänk margarin och alla dess avarter. Och så var det helt fel! Tänk hur god mat du lagar med riktigt fett. Det säger väl ändå något? Och det där lilla bara du får till mat och sömn rymmer så otroligt mycket.  Hur äter du? Sover du bra på det?

Hur många är vi egentligen?

Träffar några vänner som vi inte sett på länge. Det visar sig att vi alla äter ungefär på samma sätt. Inga stora ovationer eller ord. Men vi mår alla så himla mycket bättre på lågkolhydratkost. Lite modifierat utifrån var och en. Det vi är rörande överens om är att vetet inte är bra för oss. Inte för någon av oss. Hur många är vi egentligen som tänker samma och äter på liknande vis? Jättemånga tror jag.

En för mycket

Vi är på utflykt i södra Dalarna. Och passar på att hälsa på min svärmor, barnens farmor på vägen hem. Hon bjuder på mat. Jag vill inte vara krånglig, och det är jag egentligen inte, så jag hoppar helt enkelt över kolhydraterna i form av pasta och bröd. Hon ser det direkt... Och tycker att jag äter lite. När kaffet och tårtan kommer på bordet har jag inte hjärta att låta bli att ta en bit. På något vis äter jag för hennes skull. Och det är ju aldrig bra. Jag har inte ätit sådant på över ett halvår. Det är otroligt sött. Samtidigt gott, vi är trötta och på väg hem. Men vilken värk jag får  i magen. Och illamående. Det sitter i halsgropen när jag ska lägga mig. Och jag inser ännu mer hur glad jag är att jag slutat med spannmålsprodukter. För jag mår inte bra av det. En liten tårtbit, med bottnar bakade av vetemjöl, är en för mycket.