God god papya

Papaya. Jag äter aldrig den frukten hemma. Tycker helt enkelt inte om smaken. Men nu äter jag ju i och för sig inte mycket frukt alls längre hemma. Men här. Här äter jag lite frukt. Vi får ofta ananas eller papaya efter heta maträtter. Det kyler. Färsk papaya direkt skördad från träden längre ner mot floden. Vi får den uppskuren med lime att pressa över. Den är så god. Smakar allt utom det som papayan gör hemma. Det får mig att undra vad som hänt med den frukten på väg till vårt land så långt bort. Visst är det fint att vi kan få exotisk frukt hemma. Men till vilket pris börjar jag fundera runt. Nä, jag ger mig inte in i någon export-importfråga. Det kan jag inget om. Tänker bara på vad det är bäst för oss att äta. Där vi bor. Hur det egentligen påverkar oss med all mat. Och det som färdats länge till oss. Inte konstigt att papyan är så otroligt god här men inte ett dugg hemma. För mig. Äter du papya?

Det där med socker och frukt

Det där med socker. Och frukt. Och att det inte spelar någon roll varifrån sockret kommer för att det ska trigga igång saker i din kropp. Jag har köpt det. Jag har sålt det. Jag har velat. Hit och dit. Låtit bli frukt hemma. Jag åt väldigt mycket frukt innan jag startade med lågkolhydratkost. Sedan slutade jag helt. Och nu när jag är i ett land där alla goda frukter växer så äter jag frukt. En liten skål fruktsallad varje morgon med mango, papaya, ananas och melon med liten färskriven kokos på toppen. Och det är gott men har inte triggat något som helst sötsug i mig. Ännu. Jag kan tycka att det är crazy när jag är hemma i Sverige och frukten har färdats så långt för att jag ska kunna köpa den. Om jag inte håller mig till det som växer hemma på mina egna träd. Och kanske är det helt enkelt så jag kommer att äta frukt framöver? Äta plommon, äpplen och päron. Och ingen importfrukt. Förutom när jag är där importfrukten växer. Jag testar mig fram. Tycker att Cecilia Folkesson skriver så bra om det hela. Hur gör du?