Lyhörd

När man yogar blir man så uppmärksam på kroppen. Vad som känns, att det känns och ofta mer och mer. Jag tänker att det beror på att man skalar bort lager efter lager i sin kropp och blir helt enkelt mer lyhörd. Samma är det med maten för mig. Och det finns inget jag kan likna vid att äta LCHF, min kropp reagerar direkt nu när den får vetemjöl eller socker, eller andra dåliga kolhydrater. Jag har ätit helt vegetariskt under perioder av mitt liv, men jag har aldrig mått riktigt bra på det. Magen har inte fungerat, jag har varit konstant svälld, blodsockret har svajat och tankarna på mat har funnits där som en grundton. För att jag inte blivit nöjd i min kropp. Tror jag. Nu funderar jag aldrig på mat. Jag äter naturligtvis, jag äter riktigt gott, men däremellan så ägnar jag inte maten en tanke som förut. Det är så befriande. Och det är så intressant att när jag tagit bort det som ofta är en självklarhet i vegetarisk kost, nämligen kolhydrater, då mår jag fint. Det är som den kosten är andra pusselbiten i min kropp. Tillsammans med yogan känns det som jag är på väg nu. På riktigt. Lyhörd.