Utan fikabröd

Den här tiden på året brukar jag mumsa. Godis. Choklad. Lussebullar. Allt sött och gott. I år är det annorlunda. Jag passerar stora pepparkakshjärtan i fikarummet. Jag går med lätta steg förbi en stor låda med julskumstomtar. Jag dricker mitt kaffe. På morgonen äter jag en lussebulle, bakad på kokosnötsmjöl utan socker. Att värma den och bre på tjockt med smör - det är riktigt riktigt gott! Och jag förvånas själv över att jag egentligen inte alls vill ha det som jag oftast ätit med förtjusning. Ändå gör sinnet en del krumsprång, vill koka knäck och äta ur chokladaskar. Men det är en tankebubbla. Kroppen vill inte ha. Vill. Inte. Ha. Tänk att sinnet alltid är det största att bemästra. Som också hela yogan handlar om. Just nu tittar jag ut på en glittrande, gnistrande vinterdag. Vackert vitt. Jag har druckit starkt kaffe. Utan fikabröd. Utan socker. Och jag mår fint. Hoppas du också gör det. Utan socker.

Nummer ett

Kondisbesök. Lyxar till det med en latte, som jag inte kunnat dricka på månader. Och bakelse med mycket hallon och grädde. Disigt ute och varmt. Skön halsduk och yllejacka. Träffar en kär vän och vi fikar. VI pratar och fikar. Skrattar och gråter. Hon gråter emellanåt, hennes mamma dog förra lördagen. Livet drabbar oss lite mer ibland. Sen skrattar vi åt andra saker. Pratet flyter. Och vi talar om hur lätt det är att dra upp andningen när det gör ont i själen. Hur lite man vill dra ner andningen i kroppen, för den känns på något vis för mycket ibland. Hon tränar medicinsk yoga och har stor hjälp av sitt andetag. Nu. Också. Tänker att det verkligen inte spelar någon roll vilken stil man tränar. Andningen är ändå nummer ett :) Andas djupt mina vänner, i glädje och sorg och ha en alldeles förträfflig helg!