Den här tiden på året brukar jag mumsa. Godis. Choklad. Lussebullar. Allt sött och gott. I år är det annorlunda. Jag passerar stora pepparkakshjärtan i fikarummet. Jag går med lätta steg förbi en stor låda med julskumstomtar. Jag dricker mitt kaffe. På morgonen äter jag en lussebulle, bakad på kokosnötsmjöl utan socker. Att värma den och bre på tjockt med smör - det är riktigt riktigt gott! Och jag förvånas själv över att jag egentligen inte alls vill ha det som jag oftast ätit med förtjusning. Ändå gör sinnet en del krumsprång, vill koka knäck och äta ur chokladaskar. Men det är en tankebubbla. Kroppen vill inte ha. Vill. Inte. Ha. Tänk att sinnet alltid är det största att bemästra. Som också hela yogan handlar om. Just nu tittar jag ut på en glittrande, gnistrande vinterdag. Vackert vitt. Jag har druckit starkt kaffe. Utan fikabröd. Utan socker. Och jag mår fint. Hoppas du också gör det. Utan socker.
Detdär känner jag igen - kroppen vet vad den vill, men sinnet gör sitt yttersta för att vara tvärtemot :)
SvaraRaderaInsåg annars nyligen att min sömn och sockret hänger ihop. Katjing! Har jag ätit sött under dagen är min sömn orolig, utan undantag. Min bästa motivation hittills, alla kategorier!
Kram! och tummen upp för en mindre söt jul
Jag vet! Så många olika delar som plötsligt blir tydliga. Tack för dina rader! Kram och tummen upp!
RaderaJag kämpar fortfarande med att komma över mitt sötbegär. Men nu känner jag hur dåligt jag mår när jag ger efter så "återfallen" blir färre och färre. Tack för inspirationen!
SvaraRaderaJa det har varit samma för mig. Det är ett gammalt mönster man bryter, det tar nog tid. Men vi får inspirera varandra helt enkelt! Kram
Radera