Yogisk vilsam dag

En äkta yogini. Det är vad jag känt mig som idag. Stannat hemma. För trött helt enkelt. Vilade på förmiddagen. Gjorde ett långt yogapass vid lunch, så pass att jag blev svettig. Åh det var himmelskt. Ätit strikt lågkolhydratkost. Druckit kaffe med kokosfett i. Gjort ghee i ugnen för första gången! Det var hur lätt som helst. Temperaturen på 100 grader. Ett halvt kilo smör ekologiskt, osaltat i en ugsnform.



Stod inne ungefär en timme. Efter timmen fanns det klargula lysande vätskan där. Med ytan täckt av det som ska bort.











Hällde vätskan genom ett filter, ett slags evighetsfilter till melittahållare.

Ställde den på en tillbringare och vips rann det gula ner och det vita klägget stannade kvar. Lätt som en plätt. Har slut på fina glasburkar så det får jag köpa mig imorgon, men i tillbringare med ett lätt lock är det också ok. Men inte lika snyggt kanske :)

Dricker fint te på eftermiddagen på trappen. Grannens katt kommer och rullar sig i gruset. Jag känner mig slak. Det är nog mer vila som ska till. Jag gör inget annat. Väntar in mig. Trevlig helg hörni!

Glaset är fullt

Andas. Andas. Andas. Imorgon eftermiddag kommer den längsta sucken på länge. Då går jag på semester. Till dess drar jag ner andetaget och låter det vila nedanför naveln. Så länge jag kan. Det är min yoga just nu. Inget mer. Jag är orolig för att skada mig när tröttheten gör att systemet går på reserven.  Hur kan det bli så här? Igen? För mycket på för kort tid. Jobb. Yoga. Kurser. Vuxna barn som flyttar hem och rum som spacklas och målas. Kanske orkar jag inte mer än så. Glaset är fyllt till bredden utan att jag är sjuk. Jag är bara trött. BARA. Önskar oss alla lugn, vila och värme. Vi får se hur långt det tar oss. Och jag andas. Djupt. Det är min medicin just nu.

Exhale

Exhale. Yogaterminen slut. Extralektionerna slut. Bara några eftersläntrande individuella lektioner. Men jag andas ändå ut när jag kliver ut från Stillastund. Jag a-n-d-a-s-u-t. Sådär långsamt. Icke ljudligt. Tyst tyst inom mig. Långsamt och ännu långsammare. Det här andetaget. Det rymmer allt som händer i min kropp. Det är obeskrivligt märkligt och samtidigt helt naturligt. Andas ut. Tycker egentligen att engelskans exhale är ett vackrare ord. Exhale.

Vila i andras andning

Ibland när jag undervisar så är det någon som inte mår bra men som ändå kommer. Som kanske har en skada eller något annat som gör att den människan inte orkar delta i hela passet. Men är där ändå. Alla är välkomna, oavsett dagsform. Igår kom en av mina elever med en skada, hon var med lite i början och valde sedan att sitta och sedan ligga ned i avslappningen med oss andra. Efteråt sa hon -att delta lite vid sidan om, andas och höra allas gemensamma andetag var så lugnande. Att höra andetaget. Som det böljar fram och tillbaka. Åh, jag blir hög på det där andetaget! Och vi kan alla vila i det. Hur vi än mår för övrigt. Andas med varandra. Visst är det ändå fantastiskt!?