Vila i andras andning

Ibland när jag undervisar så är det någon som inte mår bra men som ändå kommer. Som kanske har en skada eller något annat som gör att den människan inte orkar delta i hela passet. Men är där ändå. Alla är välkomna, oavsett dagsform. Igår kom en av mina elever med en skada, hon var med lite i början och valde sedan att sitta och sedan ligga ned i avslappningen med oss andra. Efteråt sa hon -att delta lite vid sidan om, andas och höra allas gemensamma andetag var så lugnande. Att höra andetaget. Som det böljar fram och tillbaka. Åh, jag blir hög på det där andetaget! Och vi kan alla vila i det. Hur vi än mår för övrigt. Andas med varandra. Visst är det ändå fantastiskt!?