Exotisk vardagsandning

Vi har lite julkul på jobbet. Dricker glögg, byter julklappar och äter gott. Men vi gör också en liten övning. Eller vad man ska kalla det. En student från musikutbildningen har en stund med oss. Vi ska sjunga. Men först ska vi andas. ANDAS. Vi ska alla sluta ögonen och dra ned andetaget... Känns det igen? Ja och jag gör ju det direkt, det är ju liksom min vardag, mitt liv. Tills det blir helt tyst runtom mig, då öppnar jag ögonen och ser mina arbetskamrater, alla 36 stå och titta på mig. För jag andas djupt. Och det låter ju som det gör med ujjayi. Som ett viskande ljud i halsgropen, men ett ljud. Och musiktjejen hon tittar på mig och säger - wow, va duktig du är! Och det blir så komiskt plötsligt. Allting. För att de alla tycker att det är speciellt, medan jag känner mig så hemma i det. Andetaget. Andningen. Djupt i min kropp. Och sedan vill många fråga om andetaget och lugn och ro, sömn och annat som de förknippar med andning. Och jag känner ju hur självklart det är för mig. Men att det är exotiskt för de andra. De vet ändå att jag "sysslar med yoga", men de har aldrig hört mig. Andetaget. Djupt i kroppen. Exotiskt. Eller vardag. Välj själv!