Läskig hosta

Jag vet inte om man kan ha gammalt förstelnat slem i kroppen. I bröstkorgen. Ursäkta om det låter äckligt... Men jag hostar och hostar sedan jag började den här medvetna andningsträningen. Med hjälpmedel. Med sätt att tänka. Nya vinklar att fokusera på. De kommer plötsligt. Hostattackerna. Men det kommer upp. Det som gömt sig och som inte kommit upp vare sig med medicin eller massage tidigare. När jag lägger mig för att sova är jag ren och klar i min andning. Jag låter som jag är hundra när det rosslar och så plötsligt är det borta! Helt fantastiskt faktiskt. Lite skraj att det inte ska hålla i sig, det måste jag erkänna att jag är. Samtidigt så är jag så glad. Så tacksam. Att jag funnit det här. Tänker att det alltid finns vägar att gå. Om man letar så hittar man rätt. Ibland utan att leta :) det kommer till en som man önskat sig. Nog är det makalöst? Den läskiga hostan hjälper mig nu. Att rent bokstavligt släppa saker :)

Bilden av min andning del 1

Pusselbitar. Fogas samman så jag ser en bild. Lite annorlunda än jag trott. Men befriande. Jag har hittat vad som är vad i mitt letande. Det känns så mäktigt. När det gäller min andning. Det är två delar. Den ena delen är att jag har luftrör som lätt blir påverkade av kyla men mest av vind. Och jag har aldrig ont i halsen, det hoppar ner direkt i luftvägarna in i lungorna. Det får jag ta med i beräkningen och så är min konstitution. Håller mig varm där. MEN. Det finns också annan hjälp och den får jag just nu av bästa Maria som har en medveten andningskurs som jag går på distans. Pusselbitarna föll som ett vattenfall över mig igår, fogades samman elegant och bildade en bild. Bilden av mig. Bilden av mina inre andningsvägar. Den andra delen, den skriver jag om en annan dag. Men den är lika mäktig. Den som söker finner. Eller hur säger man? God helg mina vänner i den varma mjuka disiga hösten. Andas in. Andas ut.