In på den strama linjen igen

Efter mer än 11/2 års lågkolhydratkost har jag börjat slarva lite. Lite här och där. Inte för att jag inte får utan mest för bekvämlighet och för att det finns få alternativ. Behöver påminna mig varför jag påbörjade den här kostomläggningen. Det fanns främst en orsak till och det var att kolhydrater främjar inflammationstillstånd i kroppen. Och jag med så många upprepade luftrörskatarrer, lunginflammationer och hosta ville testa. Och faktum är ju att jag slutade hosta. Inte bara med hjälp av kosten, men den var en stor del i det hela. Yogan har också gjort sitt. Men nu när slarvet blivit mer regel än undantag har också hostan smugit sig in... Ja det är verkligen högst ovetenskapligt men det bryr jag mig faktiskt inte om. För jag vill inte hosta, så nu kör jag in på den strama linjen igen. Och magen kommer att jubla. Sömnen kommer att bli djupare och viskningarna och suset i kroppen efter något sött eller bara något kommer att tystna. Så skönt. Stramar upp mig. Tar bort mjölkprodukter utom smör. Ingen frukt. Ingen choklad. Inga nötter. Punkt. Den strama linjen tilltalar mig mer och mer.

Pollenallergi och hosta

Den där hostan, som jag skrivit om många gånger. Först när den besvärade mig och sedan när den var borta. Nu har jag hostat i två dagar. Lite. Men ändå. Jag har haft någon slags vårinfluensa i veckan. Legat och vilat. Snorat. Huvudvärk. Lite halsont och sådär har det rullat runt lite. I förrgår kom hostan. Lite rädd blev jag. Det ska erkännas. Är den tillbaka nu? Men den är bara en del av influensan. För jag hostar. Men inte sådär vanvettigt. Inte skrällande. Inte så jag-nästan-tappar-andan. Nä. Vanlig hosta. Och det måste betyda att den inte vill bo i min kropp mer. Den är bara här en sväng. Ett symtom bland de andra. Jag vet att det är Indienvistelserna och behandlingarna där. Men också. Också den kost jag äter. Pollenallergin brukar vara i full gång så här års. Men än så länge har den väntat. Jag hoppas att den också inte kommer att komma tillbaka. Vidunderligt. Kan man nog säga att det är. För hostan är på väg bort. Det kliar inte och ja jag skriker nästan peppar peppar ta i trä och vill sudda ut det jag skrivit. Men det är ett faktum. Den pollenallergi som brukar uppträda från februari i mina ögon och mitt svalg, den tiger still. Håll tummarna att den inte vill in i min kropp!

Håll tummarna med mig

Jag är förkyld. Och de senaste 15 åren har det inneburit luftvägsproblem för mig. Alltid. Samma sak varje gång. Den här gången är det annorlunda. Eftersom jag nästan aldrig hostar nu för tiden, sedan jag började med min kost med riktigt fett och lite kolhydrater, har hostan fasat ut sig själv. Ja det har helt klart ett samband. Bara det! Tänk då så mycket annat som påverkas i kroppen utan att man vet om det. Som kan finnas där länge innan man märker det. Och inflammationstillstånd som kan finnas överallt. Om ni minns så påbörjade jag en annan kost just med tanke på mina luftvägar. Nu är jag lite hängig, halsen svider och jag har haft feber. Håll tummarna med mig att hostan håller sig borta. Tänk vilket genombrott för mig!

Kan det bli coolare?

Ni vet jag har uteslutit kolhydrater sedan några månader. Inte fanatiskt men oftast. Och jag har mått gott av det. Av att tillsätta fett i min kost. Riktigt fett. Och sockret har fått ge vika. Efter några veckors huvudvärk har jag mått fint. Bättre än jag hade trott. Nu på yogakursen visste jag att det inte skulle bli helt enkelt, så vi sa att vi tar det som det kommer. På den lilla marknaden har vi köpt grönsaker. Och färskare och mer ekologiskt går inte att få tror jag :) Ingen har råd med något konstgjort gödningsämne ens, där vi varit. Och jordgubbarna var precis mogna. MEN. Fettet var svårt att hitta. Där vi precis vänt båten har de precis påbörjat resan med att ta in skräp. Yoghurt med mestadels socker och tillsatser och 0.5 % fett. Grädde som inte såg fabriksgjord ut hittade vi inte. Så jag åt lite bröd. Några gånger. Mest för att inte krångla. MEN. Efter några dagar började jag småhosta, slem hade bildats i luftvägarna igen! Och det slog mig, jag har ju ändrat kosten lite. Det jag har förstått när det gäller just mig och min kropp, det är att vete förmodligen är den största boven, spelar ingen roll om det spelt och hanterat på bästa Saltåkvarnsvis. Min kropp kan inte hantera det. Och jag bildar slem. Förmodligen inflammationer i mina luftvägar. Hela tiden. Därför var det extra härligt att komma hem. Köpa vispgrädde till kaffet. Äta rysk yoghurt som 17 % fett. Och MÅ BRA. Frukten saknar jag inte ens! Tänker inte på det längre. Vill inte ha. För att kroppen inte vill. Nu när jag rensat ut det. Bär däremot är gott, men jag äter inte lika mycket längre heller. Visst är det fantastiskt?! Och att mitt andetag är rent. RENT. När jag inte bryr mig om vete. Kan det bli coolare när man hittar rätt? Egentligen?!

Igen och igen och igen

Vet inte hur många gånger jag fått hosta och sedan blivit frisk igen sedan jul. En sväng med antibiotika och nu lite allergi. Men det värsta för mig är faktiskt vinden. Min helt egna ovetenskapliga observans av mig själv visar att så fort det friskar i och vinden blir kraftig så börjar jag hosta någon dag senare. Inte så att jag går och väntar på det, utan jag vaknar av hosta och så hör jag vinden skallra i taket och skorstenen. Det tjuter i fläkten i badrummet av vind så jag måste stänga av den. När vi kommer ut så är trappen prickig av små snökorn. Och det blåser rejält. Det är inte så att jag avskyr vind. Ibland är det härligt, som på sommaren, som vid havet eller egentligen som nu - den torkar upp. Men jag hostar. Igen och igen och igen...

Hosta hosta hosta

Vaknade inatt igen och hostade. Precis när jag utropat mig själv som frisk... Lite trött på det här och samtidigt fundersam. Sista penicillinet i lördags och så hosta natten till måndag igen. Det känns som en infektion som inte är klar bara hålld på mattan. Det märkliga mitt i allt det här är att mina andetag kan gå hur djupt som helst utan att jag hostar. Det är något annat som triggar det. Jag letar vidare och ser om jag kan hitta något som FUNGERAR.

På väg

Så rassligt det låter inuti igen. Men med en stor skillnad. Det är mest på ytan. Om ni förstår. Förut var det djupt i bröstkorgen. Nu har det flyttat upp en våning. Så skönt. Och jag är på rätt väg. Tror jag vågar säga det nu. Högt! Må gott kära vänner och ha en förträfflig första adventhelg!

Spännade, otäckt och hosta

Vi har varit besatta hemma av en serie som heter The Shield. En våldsam polisserie som utspelar sig i LA. Med korruption, våld och allt det för med sig. Fantasiskt rå men också fantastiskt bra. Den har känts verklig. Nästan som en dold kamera har funnits med. Något som jag lagt märke till när vi sett den sista säsongens brännande avsnitt är att när det blir otäckt, då blir jag rosslig i bröstet. När det varit outhärdligt spännande och tufft. Då börjar jag hosta och hostar. Kan det vara ett sammanträffande? Eller säger det mig något annat? Att den där rädslan yttrar sig på olika vis men med samma utgång? Hosta... Jag vet inte faktiskt. Men det är intressant att tänka på. Vad säger du? Något som du känner igen? Eller inte alls?

Läskig hosta

Jag vet inte om man kan ha gammalt förstelnat slem i kroppen. I bröstkorgen. Ursäkta om det låter äckligt... Men jag hostar och hostar sedan jag började den här medvetna andningsträningen. Med hjälpmedel. Med sätt att tänka. Nya vinklar att fokusera på. De kommer plötsligt. Hostattackerna. Men det kommer upp. Det som gömt sig och som inte kommit upp vare sig med medicin eller massage tidigare. När jag lägger mig för att sova är jag ren och klar i min andning. Jag låter som jag är hundra när det rosslar och så plötsligt är det borta! Helt fantastiskt faktiskt. Lite skraj att det inte ska hålla i sig, det måste jag erkänna att jag är. Samtidigt så är jag så glad. Så tacksam. Att jag funnit det här. Tänker att det alltid finns vägar att gå. Om man letar så hittar man rätt. Ibland utan att leta :) det kommer till en som man önskat sig. Nog är det makalöst? Den läskiga hostan hjälper mig nu. Att rent bokstavligt släppa saker :)