måndag 19 mars 2012

Igen och igen och igen

Vet inte hur många gånger jag fått hosta och sedan blivit frisk igen sedan jul. En sväng med antibiotika och nu lite allergi. Men det värsta för mig är faktiskt vinden. Min helt egna ovetenskapliga observans av mig själv visar att så fort det friskar i och vinden blir kraftig så börjar jag hosta någon dag senare. Inte så att jag går och väntar på det, utan jag vaknar av hosta och så hör jag vinden skallra i taket och skorstenen. Det tjuter i fläkten i badrummet av vind så jag måste stänga av den. När vi kommer ut så är trappen prickig av små snökorn. Och det blåser rejält. Det är inte så att jag avskyr vind. Ibland är det härligt, som på sommaren, som vid havet eller egentligen som nu - den torkar upp. Men jag hostar. Igen och igen och igen...

6 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag är också superkänslig för vind. Vet inte varför men jag vet att det är så. Krya på dig!
    kram
    M

    SvaraRadera
  2. Tack. Solen lyser varmt idag och hostan lurar under någonstans ;) eller också är den borta! Tack för dina ord. kram

    SvaraRadera
  3. Men vad är det för en konstig hosta du har? Du borde kolla upp den.
    Carina

    SvaraRadera
  4. Carina, jag har gjort det ett flertal gånger. Västerländsk medicin har inget svar...

    SvaraRadera
  5. Inom vissa skolor talar hosta om förträngda känslor...
    Carina (igen)

    SvaraRadera
  6. Ja, det finns många teorier och skolor :) jag får jobba mig vidare. Några förträngda känslor känns det inte som, utan faktiskt något rent fysiskt med tanke på att det låter om lungorna. Men man vet ju aldrig. Allt finns det väl någon liten förträngd känsla :)

    SvaraRadera