Slow life

Man pratar mycket om slow food. Jag brukar tänka slow life, att jag har ett långsammare liv än tidigare. Kan det hänga ihop med andetaget? Ja jag tror faktiskt det. Att när man andas djupt ner och lugnt. Nedanför sin navel, då lugnas hela systemet ner. Kroppen blir långsam och lugn. Inte seg. LUGN. Och mjuk. Stark på ett innerligt vis. Jag går och skrotar i gummistövlar och lyckokänslan hänger ihop med barndomsminnen när man lekte hela dagarna ute. I gummistövlar. I leran och vattnet. Jag har inte glömt den känslan. Och faktiskt så rullar den runt i mig nu igen när jag krossar isen på vattenpölen, som frusit under natten, och bara luktar och tittar. Barnet i mig får mer plats sedan vi flyttade ut på landet. Så måste det naturligtvis inte vara, men för just mig är det så. Och jag är så glad i mitt långsamma liv, så långt ifrån hur jag har levt. Ja faktiskt. Och livet är sakta. Som andetaget. Slow life.