lördag 31 december 2011

Gott Nytt Andetag!

Tänk om vi alla tog ett djupt andetag precis när klockan slår för ett nytt år. Och andas ut det gamla för att i den allra sprillans första sekunden dra in ett djupt andetag. Undrar om vi skulle känna att vi gjorde det samtidigt och hur det skulle låta :) Som en gigantisk våg som rullar tror jag. Gör det, ta ett djupt andetag och andas ut allt gammalt skräp från vrårna som är gömda och ta ett nytt friskt helt underbart livgivande andetag när vi får 2012. Gott Slut och Gott Nytt Andetag!

torsdag 29 december 2011

Bara lite sjuk

Ibland tänker jag för mycket. Helt enkelt. Jag försöker låta bli, men det är stört omöjligt ibland :) Tror att saker betyder annat än vad det gör. Oroar mig för helt onödiga saker. Tänker för långt och för mycket. Överhettad i huvudet. Och jag vaknar med feber, med en öm kropp. Halsen som sandpapper grövsta varianten. Och skrovlet och hostan. Och inser att jag faktiskt är lite sjuk. Inget annat. Jag bäddar ner mig igen. Tassar runt och eldar i kaminerna. Regnet öser ner utanför. Jag är ledig. Men sjuk. Så jag stannar i det. Och rosslet i bröstet är helt förklarligt. Känns nästan lite skönt. Trots allt. Önskar er alla goda dagar även om det stormar och regnar. Vi andas så gott det går och vilar. Tänker ingenting.

måndag 26 december 2011

Den där vinden. Igen. Och god fortsättning också ♥

Vind. Storm. Hela huset skallrar. Egentligen borde det vara mysigt att vara inne men det är det inte. Det är nästan lite läskigt. Inget händer. Vi hör bara hur vinden tar tag och sedan virvlar runt. Sveper runt husknuten. Och ja. Jag vet inte hur jag ska säga det. Men varje gång det blåser hårt, då är mitt andetag hopkopplat med vinden. På något vis. Nej, jag tänker inte ens på det förrän jag upptäcker hur det rasslar och rosslar i mig. Samtidigt som vinden friskar i. Kan det vara något jag inbillar mig? Tja, det kanske det är. Hursomhelst. Idag, efter stormen Dagmars framfart som dragit upp två träd med rötterna alldeles i skogskanten bakom oss så är andetaget som vanligt igen. Men natten igenom har jag hostat. Hostat och harklat. Det har rosslat och andningen har hoppat upp ett pinnhål i kroppen. Precis det jag INTE vill. Men den där vinden. Den är inte att leka med. Inte för träd och hus och människor. Speciellt inte för mig med en bröstkorg som protesterar varje gång. Annars önskar jag att ni sitter i hela hus, har trädfria gator och att elektriciteten finns där ni behöver den. God fortsättning!

tisdag 20 december 2011

Somna direkt!

Barnvakt. Åt lilla L. Hon knorrar och muttrar. Kommer inte riktigt till ro. Vill inte sitta, vill inte ligga i sin säng, vill inte hänga på axeln. Jag lägger henne på min mage. Drar igång djupandning big time. Och det är som att knocka henne. Hon somnar direkt. DIREKT. Helt ofattbart snabbt går det. Hennes mage och min andas i takt. Och så somnar jag också :) Direkt. Tänk vilken symmetri vi har. Hon och jag. Och när hon drar ut nappen och sedan själv protesterar så andas jag på. Och hon somnar om. Direkt. Nästan lite häpnadsväckande fast jag vet att djupandning är själva grejen. Ofattbart enkelt.

fredag 16 december 2011

Exotisk vardagsandning

Vi har lite julkul på jobbet. Dricker glögg, byter julklappar och äter gott. Men vi gör också en liten övning. Eller vad man ska kalla det. En student från musikutbildningen har en stund med oss. Vi ska sjunga. Men först ska vi andas. ANDAS. Vi ska alla sluta ögonen och dra ned andetaget... Känns det igen? Ja och jag gör ju det direkt, det är ju liksom min vardag, mitt liv. Tills det blir helt tyst runtom mig, då öppnar jag ögonen och ser mina arbetskamrater, alla 36 stå och titta på mig. För jag andas djupt. Och det låter ju som det gör med ujjayi. Som ett viskande ljud i halsgropen, men ett ljud. Och musiktjejen hon tittar på mig och säger - wow, va duktig du är! Och det blir så komiskt plötsligt. Allting. För att de alla tycker att det är speciellt, medan jag känner mig så hemma i det. Andetaget. Andningen. Djupt i min kropp. Och sedan vill många fråga om andetaget och lugn och ro, sömn och annat som de förknippar med andning. Och jag känner ju hur självklart det är för mig. Men att det är exotiskt för de andra. De vet ändå att jag "sysslar med yoga", men de har aldrig hört mig. Andetaget. Djupt i kroppen. Exotiskt. Eller vardag. Välj själv!

tisdag 13 december 2011

Vila i andras andning

Ibland när jag undervisar så är det någon som inte mår bra men som ändå kommer. Som kanske har en skada eller något annat som gör att den människan inte orkar delta i hela passet. Men är där ändå. Alla är välkomna, oavsett dagsform. Igår kom en av mina elever med en skada, hon var med lite i början och valde sedan att sitta och sedan ligga ned i avslappningen med oss andra. Efteråt sa hon -att delta lite vid sidan om, andas och höra allas gemensamma andetag var så lugnande. Att höra andetaget. Som det böljar fram och tillbaka. Åh, jag blir hög på det där andetaget! Och vi kan alla vila i det. Hur vi än mår för övrigt. Andas med varandra. Visst är det ändå fantastiskt!?

lördag 10 december 2011

Lång utandning

Andas in. Andas ut. Länge. Tar vila. Helg. Inga måsten. Långa långa utandningar där ja lämnar alla krav, borden och måsten. Gör det du också. Det är helt OK!

onsdag 7 december 2011

Innan det bröt ut

I måndags kväll kände jag influensan börja krypa in under skinnet. Alla symtom fanns där. Huvudvärken. Bomullskänslan inuti skallen. Raspet och hesheten i halsen. Smärtan i bröstkorgen när jag andades. Tröttheten med stort T. Och jag bestämde mig då. Trots att jag skulle gå en kurs på jobbet som jag längtat efter så stannade jag hemma. Hemma. Och vilade mig frisk i två dagar. Visst är det ganska fantastiskt? Att när man förmår sig att släppa alla måsten, som jag ju också kan när jag inte har småbarn, och bara lyssnar inåt och gör det som krävs, då går det lätt och fint. Så många år. Så många måsten. Så många ivriga tankar och händelser. Och nu. Vila och andas. Det räcker så långt. Så långt. Och kanske är jag priviligierad. Men jag har också gått några ronder med mig själv. Tills jag hittat den inre ledstjärnan. Det som säger direkt vad som behövs. Haft så svårt att lyssna till mig själv. Försökt övertala mig själv. Sagt att det inte passar så bra att bli sjuk nu... nä, passar det någonsin? Men om man behöver vila, då tror jag att kroppen säger till. Som nu. Och den här gången lyssnade jag. Det tog slut innan det bröt ut.

söndag 4 december 2011

Stormandning

När jag ligger i savasana efter min yoga och bara lyssnar och följer mitt andetag utan att styra det - då. Då hör jag stormen ta tag i trädkronorna utanför. Ruska om huset. Rejält. Flagglinan slår hårt mot flaggstången. Det viner. Tar tag och kör runt. Och jag märker hur min andning flyttar sig mot det snabba hållet. Jag har alltid känt att vind påverkar mig negativt. Ibland vill man ha blåst, en rejäl vindpust som lyfter. Men oftast känner jag att det inte är något som mitt system vill ha. Kyla är inget problem. Men vind... Har säkert att göra med vata doshans dominans i mig. Som är större än vad jag trott tidigare. Som jag fick veta i Indien. Så jag ligger där och hör mitt eget andetag gå snabbare. När jag observerar. Styr jag så blir det lugnare. Känns spännande mitt i alltihopa. Förmodligen påverkas vi mycket mer av naturen och elementen än vad vi tror. Stormandning så här på andra advent. Andas lugnt!

torsdag 1 december 2011

Samandning

Det är precis kolmörkt i sovrummet. Svalt. Ser ingenting. Men jag hör hur ett andetag låter ända in i rummet. Hör någon yoga och andas djupt. Känner en svag doft av Nag Champa, min favoritrökelse och förstår att D är uppe före mig. Gör sin yoga. Och det är underbart att vakna till någon annans djupa andetag. Vackert. Ligger och lyssnar och plötsligt så andas jag i samma takt. God morgon!