fredag 15 november 2013

Är du en som över-gör?

Att övergöra. Vad det än handlar om. I nyhetsbrevet för alla instruktörer inom Medveten Andning är det en artikel som fångar mig mer än de andra. Det är Bitten Jonssons resonerande kring de som har en addictiv personlighet. Det vill säga de som övergör, vad de än gör. Tränar överdrivet mycket och hårt. Går all in för att äta. För att dricka. Eller vad det nu än handlar om. Så om du är fri från ditt sockerberoende eller vad du nu har för beroende om du tillhör den här skaran av människor, se upp så du inte byter ut det mot något annat. Något som Bitten också upptäckt är att hon överandas. För att det tillhör hennes person. Det är många vältränade idrottare som också överandas. Det vill säga att andas fort och lite ytligare när man tar i och anstränger sin kropp och då fortsätter kroppen också med sitt andningsmönster i vila. Om du inte är medveten om ditt andetag kan du bli det och liksom göra det  "spetsigt" - djupt och långsamt. Det var en riktig aha-upplevels för mig att läsa om Bittens aha-upplevelser! Jag har nog en släng av den personligheten men har inte svårt att låta bli socker, jag har jobbat med missbrukare och vet att jag inte delar just den persomligheten. Däremot träffar jag på den typen av människor ganska ofta idag. De är mest tränings"narkomaner" och där finns mycket att jobba med. Hur gör du?

2 kommentarer:

  1. Hej fina Annika!

    Jag blev så nyfiken på boken Medveten Andning när du pratade om den, så jag beställde den. Har nu börjat läsa den och måste säga att den är jätteintressant! Mycket av det man gör är man inte medveten om, förrän man börjar iaktta sig själv så att säga. Notera vad man egentligen gör, och hur det är med sina tankar och sin andning.

    Jag tror alltid jag har andats "med magen", men jag noterar att jag ibland håller andan. Te x när jag gör nåt som kräver lite koncentration. Jag är glad att jag börjat observera det, så att jag kan påminna mig om att andas på rätt sätt även då.

    Kram
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Blanka!
      Vad glad jag blir! Och det är ju precis som du skriver, innan man vet om det kan man inte observera det eller ens inse vad man gör. Boken är suverän faktiskt! Kram!

      Radera