Gå framåt

När man går framåt. När man sitter och har armarna bakom sig. Och andetaget stillnar. Tystnar. Andas ljudlöst men KÄNNER andetaget i hela systemet. Hör någon andas ljudligt, som genom ett prassligt papper. Precis så låter det. Hör fåglarna sjunga utanför och kvällssolen målar en ruta på det svarta trägolvet. Alldeles framför mig. Och det är som kroppen andas utan att jag drar in någon luft. Det är märkligt. Och oerhört vilsamt. Vill nästan inte dra upp min överkropp. Vill bara gå framåt.