Ibland när man får mycket information blir det svårt att bara ta emot. Det blir nästan som en vägg som bromsar. Det som ska smältas. Eller som en vikvägg snarare, den finns där ibland, ibland inte. Min lärare pratar om inre och yttre andning. Internal and external. Och det är inte samma sak. Det ena kan upphöra för att det andra ska fortsätta. JA då är man erfaren och kan hantera det. Men ändå. Att det finns. Någonstans. En funktion. Snurrig inuti. Snurrig på något vis i hela kroppen. Äter lite choklad och försöker landa. Sitter på balkongen och ser solen krypa fram bakom grå molnbitar. Känner mig för mycket uppe i huvudet trots att kroppen skriker efter vila och påkallar uppmärksamhet. Musklerna stretar och kämpar. Jag vet. Tredje dagen på kursen. Tredje dagen brukar vara samma som efter en förlossning när man kan få den s k maternal blues. Jag tror jag har the yoga blues. Försöker vika undan väggen och se klart. Ta emot. Processa och låta det vara. Hur enkelt är det??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar