Att inte vara i sitt vanliga sammanhang. När man är på resa, som vi är nu. Så kliver man utanför en ram. Det är ganska skönt. Frigörande. Och att bara vara. Känner ni igen det? Jag tror att en del kan ta tillället i akt och vara väldigt annorlunda. Det har jag inget som helst behov av. MEN. Jag är mer i mig. Märker att jag är mer i stunden, mer i mitt andetag när jag är på en ny plats. Undrar om det hänger ihop med alla måsten jag kan känna av hemma. Inte så att jag känner mig tyngd annars, det vore att överdriva. Men det finns saker jag måste göra, saker jag bundit upp mig kring och som är viktiga. Men just nu är jag mer som viktlös. Svävar fritt. Vi gör mer det som faller oss in, och det som faller oss in, är just ingenting :) Att bara vara. Det blir mer och mer viktigt för mig. Att flyta med är ett slitet uttryck men beskriver ändå det jag menar. Och jag andas. Djupt och lugnt. Långsamt. Ibland känns det som det knappt är ett andetag i minuten när jag bara är. Känner du igen dig? För övrigt är det sommarvarmt i Prag och jag öskar er alla en riktigt skön Valborg.
Jag är med dej helt. För jag känner likadant när jag är på resande fot. En frihet och lätthet. Santosha.
SvaraRadera