söndag 23 oktober 2011

Dance, dance, dance- otherwise we are lost

Vi har en liten "alternativ" biograf i min stad. En som inte är Filmstaden. Och varje vecka kan man se andra sorters filmer där än det vanliga utbudet. Som egentligen är ganska smalt. Vi tar oss in till stan i höstkvällen. Trötta. MEN. Ser en makalös film om den fantastiske koreografen och dansaren Pina Bausch, filmen är gjord av Wim Wenders efter hennes död. Den är underbar. Går inte att sätta ord på det jag ser. På det som träffar mig i solar plexus. Makalöst. Ordlöst. Och ändå, så får det mig inspirerad på tusen sätt. Det talar till mig på ett helt annat sätt än verbal kommunikation någonsin gör. Lite som yogan. Och när dansarna andas snabbt och bröstkorgen rör sig snabbt så känns det nästan ännu mer äkta. Hör deras andhämtning. Jag fullkomligt älskar det. Ge er själva några minuter och titta. Ni ångrar er inte!

3 kommentarer:

  1. Mmmmmm..älskar jag med! Tack för att du delar med dig***

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  2. WOW!!! Underbart!
    Kul med en till blogg Annika!! Jag rös när jag läste bloggens beskrivning. Kommer aldrig glömma skräcken och paniken när min andning slutade fungera och jag hamnade i respirator... och inte heller själva andningsträningen sju månader senare... puh vilken pärs. Det är spännande hur mycket som sitter i hur vi andas... ska bli kul att följa dig även här:)

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Lycke - va härligt! kramar

    Milla - ja du om någon vet en hel del om andningen... härligt att du följer med! kram

    SvaraRadera