Läser så klokt hos Kostdoktorn idag om frestelser och godis. Eller vad man vill kalla det. Det som gör att man måste ta beslut hela tiden. Att jag har ett ansvar över min kropp. Självklart. Men de som "erbjuder" allt socker, precis överallt, de har väl också ett ansvar. Det är ju bara att låta bli. Ja, det kan tyckas lätt. Men när det hela tiden finns runtom oss, då måste vi hitta andra strategier. Som han skriver, ha aldrig frestelser hemma. Om man nu är frestad av choklad och nötter extra mycket. Om man känner att man behöver dra ner på det. Jag vet med mig själv att en ruta blir tre som blir en halv och så plötsligt en hel chokladkaka. Så nej. Jag har ingen mörk choklad i mitt skåp. Köper bara om jag ska baka på det eller göra något extra gott som dessert när vi får gäster. Jag tänker att det bästa jag kan göra är att se till att det är "rent" runt mig. Liksom. För det räcker med allt som finns i affärer, för att inte tala om det som finns på fikabordet på jobbet ganska ofta. De flesta dagar ser jag det inte ens. Men vissa dagar, när jag är lite låg, har mycket arbete som känns tradigt då fastnar de i min blickpunkt och jag upptäcker att jag äter en kolakaka. Som är vidrigt söt, för att uttrycka det milt. Och ändå. Så slank den ned. Inser mer och mer att det här med kosten är ett livslångt åtagande och där man tar beslut hela tiden. Ungefär som yogan. Man tar ett beslut varje dag runt sin träning. Ingen träning? Lite? Ett genomkörande pass? Men det blir ett beslut. Samma med socker och godis för min del. Jag köpte smågodis i veckan. Och det var så vedervärdigt och samtidigt skönt att känna den märkligt kemiska smaken av sött på tungan och kletet på tänderna. Nej. jag vill inte ha det. Men jag måste fortfarande ta beslut. Och låta bli det jag inte mår fint av. Huvudet är så dominant. Tankarna rusar ibland. Som om det söta vore trösten. Jag vet bättre, så är det. Men extra skönt att läsa Kostdoktorn idag. Även han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar