I just did it

Måttfull. Har jag inte varit tidigare. Lite mer nu. När det har varit gott med en kopp kaffe har jag helst druckit en till. Direkt. Min lärare sa något oerhört träffande angående just den här situationen. Han hade varit och druckit kaffe med en god vän. Ville dricka mer kaffe. Let's have another good cup of strong coffee, sa min lärare. Hans vän svarade - but we just did that. We just had one god cup of coffee. We just did it! Den koppen är drucken. Och just det där. Att stanna i det. Jag har just druckit en jättegod kopp kaffe. Andra koppen smakar aldrig lika gott. För mig. Det är bara något som jag tänker. Faktiskt. Så nu tar jag en stor kopp kaffe på morgonen, rör ut lite äkta vaniljpulver med kokosfett. Det blir jättegott. Men en kopp räcker. Verkligen. För jag har ju just druckit en god kopp kaffe :)

Visste du det här om bovete?

Nillas kitchen är en underbar sajt med många härliga recept. Nilla använder ofta bovete och jag måste erkänna att jag inte riktigt haft koll på vad det är. Egentligen. Trott att det var något slags sädesslag. Men det innehåller inget gluten. Bovete är faktiskt inte ens ett sädesslag. Det är släkt med rabarber tydligen. Det är riktigt brat ur näringssynpunkt, eftersom det bland anant innehåller åtta essentiella aminosyror och höga halter av
 mineraler och vitaminer som t.ex. fosfor, magnesium, zink, järn och B6. Så nu kan man laga gröt, pannkakor eller annat gott med ännu godare samvete :)

Bilder har jag lånat hos Nilla.

Turbulens

Varit borta. Länge. Fyra veckor. Och när man inte är hemma blir maten och det andra så annorlunda. Det mesta har varit sig likt förutom att jag ätit nästan bara vegetarisk mat. Och magen har som vanligt protesterat. Tyvärr. Det är som det är. Viljan och det andra har inget med det att göra. Men hemma igen kan jag äta precis som jag vill. Eller inte äta vissa saker. Jag återgår så sakta till min vardag. Den innehåller förstås mer fett och jag blir mättare, mår bättre. Förstås. Min yogalärare pratade om att det inte är negativt att äta kött, inga mängder, men ibland. Det han däremot sa som jag har tänkt på en del sedan dess är att den dödsångest djuret känner innan slakt, det finns med i köttet. Såtillvida att det skapar en slags turbulens i kroppen. Det är inte något jag känner av, någon gång kanske det varit så, har svårt att dra mig till minnes. Men ur det resonemanget föddes en annan tanke. Ett djur som är vilt och som skjuts, det vet inte om något och kan alltså inte ha någon dödsångest i sig. Kanske dags för ännu mer viltkött. Hur tänker du? Äter du kött? Äter du bara naturbeteskött eller kanske bara vilt?