Jag och den där månen, vi är inte helt kompatibla. Sover som en kratta rent ut sagt i flera dagar runt fullmåne och det blir mer och mer så. Men jag vaknar ändå till solsken när den grårosa morgonen gäspar och släpper in dagen. Det svider nästan i hjärtat för att vårlängtan är djup. Plötsligt så vill jag ha bara ben och sandaler. Det där att längta till det som är tvärtom. Motsatsen. Det är också finessen med att bo där vi gör, att vi har motsatser. Tänker också att det i allt behövs båda sidor. Kallt och varmt. Men när solen verkligen visar sig och det krasar på grusgången där jag går så kommer jag på mig själv med att spana efter snödroppar. Ja det är för tidigt. Men ändå. Ha en fin helg i den sakta börjande våren!
Oj, jag tänkte när jag läste ditt förra inlägg om månen att den inte inverkar på mig. Nu inser jag ju att jag också sover som en kratta sedan några dagar tillbaka...hmmm.
SvaraRaderaHa en bra helg själv!
Ja vi är helt enkelt påverkade, vare sig vi vet om det eller inte :) kram!
Radera