PT. Som alla säger idag. Om sin personliga tränare. Och att det har blivit så självklart inom vanlig träning att man anlitar någon som kan mer, som har erfarenhet, som tränat själv ganska länge och som ofta har gedigna kunskaper. För att man behöver vägledning över vad som kan vara bra, hur man undviker skador och som kanske ser att man kan mer än man tror. Någon som känner ni igen och som ser när det är dags att ta nästa steg. Det är vad jag propagerar för inom yogan hela tiden. Kanske lite tjatigt för någon som helst vill köra till en DVD eller tänker att de alltid vet själva vad som är bäst.Tja, alla blir saliga på sitt. Men jag kan inte låta bli att tänka tanken - tänk om alla tänkte så om sin yoga också? Om att man behöver en PT i alla högsta grad inom yogan. Kanske inte stanna utan gå vidare. Hitta någon som ser. Som kan. Som vågar. Varför inte skaffa dig en PT inom yogan?
Jag är inne på samma tänk och på yogalärarutbildningen pratar vi rätt ofta om dethär. Hur det är på kommande även inom yogan. Tror det är hårt på gång och vem ska inte förespråka om inte vi!
SvaraRaderaEgentligen är det ju yogans sätt att undervisa från början, så det är egentligen mera tillbaka till rötterna :) Och ja, vi ska förespråka det ännu mer tänker jag!
RaderaÅ Annika det här gick jag just omkring och tänkte. Någon som hjälper mig med exakt det jag behöver. Min egen Guru typ.
SvaraRaderaMed risk för att vara tjatig är det just det jag skrivit om i några år nu :) Att vi behöver personlig vägledning men när man kallar det något annat blir det plötsligt ännu mer tydligt tänker jag. Kram!
RaderaÅh det hade varit underbart! ❤
SvaraRaderaEgenltigen skrev jag inlägget som en slags markör över att inom yogan är det så det traditionellt har fungerat. Men när vi kallar det PT blir det liksom något annat budskap också. Och jag hoppas du har en bra tränare/yogalärare!
Radera