Inre massage

Vaknar långsamt. Har tagit för vana att ligga still och andas igång mig. Hela systemet. Jag andas långt ner i kroppen och det rör sig i min mage, under naveln. Och jag styr från centrum. Går vidare. Tänker mig mitt andetag som flödar fram i mina yangkanaler på utsidan av benen, yinpassagerna på insidan och vidare upp i ryggen och armarna. Insidan av bålen. Tänker mig det hela som en inre massage. Vilket det faktiskt blir :) Och det är vilsamt. Reser mig stilla. Öppnar balkongdörren och skrämmer några rådjur som står i trädgården och äter kastanjerna som ligger överallt. Luften är fuktig men ganska varm. Dimman lättar på olika ställen och löven mjukt mjukt gula. Imorgon är det november. Och allt känns fint. Godmorgon!

Bilden av min andning del 1

Pusselbitar. Fogas samman så jag ser en bild. Lite annorlunda än jag trott. Men befriande. Jag har hittat vad som är vad i mitt letande. Det känns så mäktigt. När det gäller min andning. Det är två delar. Den ena delen är att jag har luftrör som lätt blir påverkade av kyla men mest av vind. Och jag har aldrig ont i halsen, det hoppar ner direkt i luftvägarna in i lungorna. Det får jag ta med i beräkningen och så är min konstitution. Håller mig varm där. MEN. Det finns också annan hjälp och den får jag just nu av bästa Maria som har en medveten andningskurs som jag går på distans. Pusselbitarna föll som ett vattenfall över mig igår, fogades samman elegant och bildade en bild. Bilden av mig. Bilden av mina inre andningsvägar. Den andra delen, den skriver jag om en annan dag. Men den är lika mäktig. Den som söker finner. Eller hur säger man? God helg mina vänner i den varma mjuka disiga hösten. Andas in. Andas ut.

Babyandning

Mitt lilla barnbarn. Hon andas med magen. Hela tiden så är det där det rör sig när hon snusar. Vi har ju gjort det från början, andats så. Och så händer annat och vi drar upp andetaget så långt när vi blir stressade, trängda eller rädda. Utan att vi riktigt noterar det. Men hennes lilla mage, den rör sig precis som den ska. När hon andas. Snusar gott i min famn.

Idag

Idag ska jag träffa en doktor. Jag hostar varje gång jag drar ner mitt andetag långt. I höger lungspets känns det lite hårt inuti. Det är en så märklig känsla. Jag vill dra ner andetaget och när jag gör det, då gör det lite ont... Lite nervös är jag allt ska jag erkänna. Tänk på mig!

Vill

Vill springa fort i kylig luft. Kasta mig i lövhögar med en stor halsduk virad femtio varv runt mig och en mössa lång nerdragen i pannan. Vänta på snön när frosten penslat hela trädgården och stjärnhimlen är precis ovanför. Vill dricka varm choklad med små små marshmallows i. Vill läsa hundra bra böcker och tända tusen värmeljus. Kika in i kaminen och vira en tibetansk lamaullspläd runt mig. Vill prata i timmar med goda vänner och dricka lite vin. Vill äta rostade kastanjer och promenera i New York med min älskling. Vill tusen saker som jag inte gör just nu. Nä jag sitter och tittar ut på envisa små gula björklöv som dinglar untanför mitt fönster. Och jag andas. Andas. Andas. Andas.

Nära stjärnorna

Vaknar tidigt tidigt. Fortfarande lite natt. Tänker på när vi var på Ishotellet för 10 år sedan. Efter en natt i det fantastiska hotellet så bodde vi några nätter i en stuga. Med takfönster. Så man kunde se norrskenet. Norrsken som är som ett flödande andetag. Tänk vad jag vill se det igen! Om vi hade ett takfönster skulle stjärnorna vara ännu närmare mig. Och min vän. Men när jag andas kan jag tänka mig till stjärnorna. Och ett eget norrsken. Så sakta, så stilla. Sedan glider jag in i sömnen igen. Andas...

Tvärsäker

En del människor är så tvärsäkra. Ibland kan jag avundas dem det. Pratar med en sjuksköterska på morgonen. Hon säger sådär tvärsäkert att jag har överretade slemhinnor i mina luftvägar och kronisk bronchit... Jag blir perplex. En människa som aldrig träffat mig. Hon läser i min journal och uttalar sig. Mer än någon läkare har gjort. Hon vet också mer än olika läkare jag träffat, västerländska eller österländska. Kan hon ha rätt? Tja, allt är väl möjligt. Vi får se vad doktorn säger till mig senare i veckan...

Dance, dance, dance- otherwise we are lost

Vi har en liten "alternativ" biograf i min stad. En som inte är Filmstaden. Och varje vecka kan man se andra sorters filmer där än det vanliga utbudet. Som egentligen är ganska smalt. Vi tar oss in till stan i höstkvällen. Trötta. MEN. Ser en makalös film om den fantastiske koreografen och dansaren Pina Bausch, filmen är gjord av Wim Wenders efter hennes död. Den är underbar. Går inte att sätta ord på det jag ser. På det som träffar mig i solar plexus. Makalöst. Ordlöst. Och ändå, så får det mig inspirerad på tusen sätt. Det talar till mig på ett helt annat sätt än verbal kommunikation någonsin gör. Lite som yogan. Och när dansarna andas snabbt och bröstkorgen rör sig snabbt så känns det nästan ännu mer äkta. Hör deras andhämtning. Jag fullkomligt älskar det. Ge er själva några minuter och titta. Ni ångrar er inte!

Nummer ett

Kondisbesök. Lyxar till det med en latte, som jag inte kunnat dricka på månader. Och bakelse med mycket hallon och grädde. Disigt ute och varmt. Skön halsduk och yllejacka. Träffar en kär vän och vi fikar. VI pratar och fikar. Skrattar och gråter. Hon gråter emellanåt, hennes mamma dog förra lördagen. Livet drabbar oss lite mer ibland. Sen skrattar vi åt andra saker. Pratet flyter. Och vi talar om hur lätt det är att dra upp andningen när det gör ont i själen. Hur lite man vill dra ner andningen i kroppen, för den känns på något vis för mycket ibland. Hon tränar medicinsk yoga och har stor hjälp av sitt andetag. Nu. Också. Tänker att det verkligen inte spelar någon roll vilken stil man tränar. Andningen är ändå nummer ett :) Andas djupt mina vänner, i glädje och sorg och ha en alldeles förträfflig helg!

Fokus

Varje andetag med fokus går att dra ner långt i kroppen. Jag har till och med svårt att andas högre i kroppen efter ganska lång tids yoga. Där andetaget alltid varit min vän. Men jag har också haft problem de senaste åren efter en akut galloperation. Där jag var sjukskriven länge och där man sa att jag inte syresatte mig. Hur mycket fokus jag än lade där... Nu går jag vidare och letar efter mitt andetag. Ännu mer fokus :)

Frostigt andetag

Tänk att det blir varmare i luftvägarna av att andas via näsan när det är kallt. Som idag. Frostigt fantastiskt vackert ute. Sol. Vita frostsjok som ligger längs skogsskanten och sänkan har en liten dimbank. Jag andas nästan alltid genom näsan nu för tiden. Det är faktiskt så att jag lägger märke till när jag öppnar munnen och andas. Helst vill jag ha den stängd. Som idag. Och värma min luft lite grann.

Andas långt ner i benen

Att ta sig ner längre i sin egen kropp med sitt andetag, det är en upptäcktsfärd. Att känna när andnngen faktiskt rinner ner längs utsidan av mina ben. Då väcks något annat. Energin som slumrat men som gör sådan skillnad när man styr den. Som man gör när man andas medvetet och utpekat. För sig själv. När man koncentrerar andningen till olika kroppsdelar. Var det ska kännas på inandning och sedan på utandningen. Men först inandningen :)

Andetaget - livet

Om vi inte andas då dör vi. Krångligare än så är det inte. Egentligen. Men själva andetaget är en hel kunskap i sig. Och vetenskap. För det finns mycket statistik och mätningar gjorda. Jag vill hitta det magiska andetaget. Det som gör all skillnad. Inuti. Som blir utanpå. Så välkommen hit! Till det som handlar om att andas.