Sedan jag kom hem från Indien i mitten på januari har jag slarvat lite med kolhydrater. Ätit ibland, förstått att sockersuget finns där under även om jag inte äter regelrätt socker. Men andra kolhydrater som jag ätit och som triggar sötsuget. Idag var jag på konferens och det fanns pastagratäng att äta. Eller kikärtsbiffar. Pest eller kolera? Vet att kikärterna får min mage att bli som en ballong. Så jag åt pastagratängen. Mot bättre vetande. Och ja, vid fikat är jag redan sugen på något. Inte hungrig, men lite sötsugen. Som förr. Så jag äter en morotskaka. Den är inte ens god, men ändå något. Och känner när jag åker hem hur ont jag har i magen. Verkligen ont i magen. Jag har blivit känsligare och det är egentligen en bra sak. Så nu är det slut på slarvet. Jag mår inte bra av det längre. En del rynkar på näsan när jag äter utan kolhydrater och har ofta lite otrevlig frågor. Jag struntar i det. Vet ju vad jag mår bra av. Men på något konstigt sätt hade jag tydligen glömt bort det. "Glömt bort det". Efter ett års ätande på bästa sättet för mig har jag trillat dit. Tar mig i kragen och inför nolltolerans mot det som triggar sötsuget, även frukten. Hejdå ont i magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar